Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 555-556 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stål, Karl - Stål, Karl (Carl) - Stålarm, Arvid Eriksson - Stålbad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han var led. af Krigsvet. akad. (1829) och af
Landtbruksakad. (1853; hedersled. s. å.).
Bland hans skrifter märkas:
Utkast till lärobok i byggnadskonsten (2 dlr, 1834),
Lärobok i topografien (1835),
Föreläsningar i fästningsläran och fästningskriget (1839–41) och
Något om fästningar. För medborgare af alla stånd (1845).


2. Karl (Carl) S., den föregåendes son, zoolog,
f. 21 mars 1833 på Karlbergs slott vid Stockholm,
d. 13 juni 1878 i Stockholm, blef student 1853 och
aflade 1857 mediko-filosofisk examen i Uppsala,
men öfvergaf kort därefter på grund af svag hälsa
de medicinska studierna och egnade sig h. o. h. åt
entomologiska studier, i hvilket syfte han företog
flera resor till Tyskland, Frankrike och England
äfvensom inom Sverige. I Jena promoverades han
1859 till filos. doktor. S. å. blef han assistent
vid Riksmuseets i Stockholm entomologiska afdelning
och 1867 intendent där med professors titel. Det var
företrädesvis ordningarna Hemipteras och Orthopteras
systematik, som S. med mycken framgång bearbetade,
och han utgaf öfver dem ett stort antal större och
mindre skrifter, publicerade i Vet. akad:s handl., i
"Nova acta reg. soc. scientiarum upsaliensis" och i
utländska entomologiska tidskrifter. Här må framhållas
Hemiptera Fabriciana (Vet. akad:s handlingar, 1868–69),
Enumeratio Hemipterorum (ibid., 1870–76) och
Observations orthoptérologiques (Bihang till Vet. akad:s handl., 1875–78).
Som intendent inlade S. mycket stora förtjänster
till det nuv. museets förkofran och skänkte till
denna institution sina egna rikhaltiga samlingar.
Han kallades 1869 till led. af Vet. akad.

1. ^{L. W:son M.} 2. ^L–e.

Stålarm,
Arvid Eriksson, krigare, f. omkr. 1549, d. i maj 1620
på Gripsholm, omtalas 1571 som ryttmästare öfver en
fana finska ryttare. Under Johan III:s ryska krig
gjorde han sig bemärkt, steg i graderna och var sedan
1584 en följd år Klas Flemings underbefälhafvare vid
finska flottan. Med anledning af krigshändelserna
1590, då han deltog i det olyckliga försvaret af
Ingermanland, föll han i onåd hos konungen, men
användes likväl 1591 ånyo som befälhafvare, besegrade
i aug. s. å. en rysk styrka i Ingermanland och slöt
sig därefter till Klas Fleming under dennes tåg till
Novgorod. 1592–97 var han befälhafvare i Narva, där
han med kraft höll slottet och slottsbesättningen
i stånd, trots nöd, sjukdomar och de från Ryssland
hotande farorna. Juni 1597 kallades han till Finlands
styresman och krigsöfverste öfver trupperna där. Han
var icke i alla afseenden lämplig att handha detta
svåra värf. Trofast och gladlynt, vann han med lätthet
vänner, men saknade den befallande kraft, genom
hvilken hans företrädare Klas Fleming tvingat sin
omgifning till lydnad. Hans följande öden sammanfalla
med Sveriges och Finlands allmänna historia. Då hertig
Karl i sept. 1597 landsteg invid Åbo, blef S. slagen
nära Kuppis och måste lämna Åbo slott utan hjälp,
hvarför det föll i hertigens händer. Vid jultiden
s. å. lyckades han dock åter bli herre öfver slottet
och landet. 5 juli 1598 afseglade han med omkr. 3,000
man finska och utländska trupper från Åbo, i syfte
att i Sverige komma konung Sigismund till hjälp,
landsteg på Åland, manade förgäfves Kastelholms fäste
att ge sig och anlände 25 s. m. till Gröneborgs
hamn, några mil n. om Stockholm. Expeditionen
var emellertid för tidig, ty Sigismund hade ännu
icke landstigit i Sverige, hvarför S., hotad af
hertig Karls försvarsanstalter, måste återvända
med oförrättadt ärende. (Se Korftåget.) Ett
nytt landstigningsförsök i okt. s. å. misslyckades
likaledes. Kort därefter utnämndes Axel Kurck
till krigsöfverste i Finland och ställdes sålunda
vid S:s sida, medan denne förblef ståthållare,
hvilket kanske tyder på, att konungen icke var fullt
belåten med S. Äfven i öfrigt blef S:s ställning allt
svårare. Sedan hertig Karl i aug. 1599 landstigit på
Finlands södra kust, inneslöt S. sig i Åbo slott, men
måste redan 9 sept. med den fientlige befälhafvaren
Joakim Scheel öppna en underhandling, som ledde till
slottets uppgifvande. 7 nov. 1599 ställdes S. jämte
andra af konungens anhängare i Finland till rätta
inför en af hertigen tillsatt kommission, som dömde
honom till döden. Han blef dock af hertigen benådad
till framtida undersökning och fördes fången till
Stockholm. Han leddes ännu samma år två gånger till
afrättsplatsen, men benådades ånyo. 1600 upprepades i
Linköping samma spel. Han lär då skämtsamt ha yttrat:
"Hvad skola väl mina värda medbröder nu tänka om
mig, då de icke finna mig i himmelen, dit de väntat
mig efter sig?" Därefter satt han två år fången på
Gripsholms slott, men återfick i aug. 1602 sin frihet
på finska adelns förbön. S. användes sedermera som
krigsöfverste i Livland, men blef 1605 plötsligt
kallad till Stockholm, anklagad och dömd till döden,
men för femte gången benådad. Han förblef sedan
fången på Gripsholm intill sin död. Huruvida han,
såsom Karl IX misstänkte, gjort sig skyldig till
förrädisk förbindelse med fienden, då den sista
förföljelsen öfvergick honom, är icke utredt.

^{M. G. S.}

Stålbad, baln., en badform, där badvätskan innehåller
större eller mindre kvantiteter af järnsalt. Under
äldre tider hade dessa bad större användning,
då man ansåg, att beståndsdelar af järnet kunde
intränga genom huden och åstadkomma de terapeutiska
verkningar, som tillerkännas järnmedlen. Detta
förnekas nu af alla forskare. Den heta strid, som
fördes om den s. k. resorptionsfrågan, d. v. s. om
minerala beståndsdelar kunna upptagas af den intakta
huden, har för länge sedan tystnat. De stålbad
(ty. stahlbäder), som begagnas öfverallt i Tyskland
vid järnkällorna, ha en faktor, som måste beaktas:
deras halt af kolsyra. Denna erkännes allmänt ha ett
kraftigt inflytande på hud och nervsystemet, och man
anser nu, att närvaron af kolsyra är den faktor, som
skänker stålbadet dess betydelse. I Sverige finnas
ej likartade källor, som jämte järn innehålla stora
kvantiteter kolsyra. De i Ronneby sedan långa tider
tillbaka gifna s. k. stålbaden kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>