- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
743-744

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sundsvall - Sundsvallsposten - Sundsvalls tidning - Sundsvall-Torpshammars järnväg - Sundt - Sundt, Eilert Lund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Väster "smederna i Melpa" skulle bosätta sig där, och
anledningen härtill var planen att vid de dåhttp://runeberg.org/img/nfcg/0408.4.png
mera än nu vattenrika fallen i Sidsjöbäcken (på
Köpstadshemmanets område) anlägga ett gevärsfaktori.

illustration placeholder

Fig. 10. Sundsvall inemot slutet af 1600-talet,

efter Sueciæ-verket.



Ett dylikt kom ock till stånd (ett minne däraf torde
staden ha kvar i sitt vapen, en stormhatt med två i
kors lagda muskötgafflar), men flyttades 1647 till
Söderhamn, hvarefter staden 1649–50 på drottning
Kristinas befallning flyttades längre österut
till den för sjöfarten bättre belägna platsen
vid nuv. Stenstaden. Genom drottningens bref 24
dec. 1652 lades byarna Sidsjö och Böle (70 1/4
mål), förut tillhörande Selångers socken, under
staden. 1720 och 1721 härjades och nedbrändes staden
af ryssarna, var 1762–68 säte för länsstyrelsen öfver
Västernorrlands län, erhöll 1765 gemensam stapel med
Härnösand och egen stapelstadsrätt och tullkammare
1812 samt nederlagsrätt 1859. Stora eldsvådor
öfvergingo staden äfven åren 1803 och 1877. Vid
förra tillfället lades 211 gårdar i aska och vid det
senare 23 gårdar. – Om planer till stadens befästande
från sjösidan se art. Föreningen för Sundsvalls med
omnejd försvar åt sjösidan
. Litt.: "Strödda blad
ur Sundsvalls stads historia 1621–1721" (1906).
E. Ö.

Sundsvallsposten, middagstidning i Sundsvall, hvilken
började utges 1859 som veckotidning, 1866 vardt
halfveckotidning, 1871-86 utkom med 3, 1886-96 med 4
nummer i veckan och som sistn. år blef daglig. Numera
utges den äfven i en kvällsupplaga. Den var en
fortsättning af veckobladet Dilettanten, som utgafs i
Sundsvall 1853-58. Redaktör är fr. o. m. 1898 Herman
Anders Sällvin (f. 1864). Upplagan anges till 7,000
ex. Tidningens hållning är moderat.

Sundsvalls tidning, morgontidning i Sundsvall,
hvilken började utges 1841 som veckotidning med
titeln Alfwar och skämt och då innehöll bidrag
af P. Læstadius. Under något växlande titlar,
bl. a. Norrländska korrespondenten 1851-60,
fortgick tidningen med 2 nummer i veckan från 1851,
ökade till 3 nummer 1871, 4 i dec. 1890, och vardt
daglig dec. 1896. Bland dess redaktörer märkes Gustaf
Reinhold Peterson
("Klippans son", f. 1847, d. 1911)
1891-1911. Upplagan anges till 11,000 ex. Tidningens
hållning är frisinnad.

Sundsvall-Torpshammars järnväg, smalspårig
(1,067 m.), 62 km. lång järnväg, som urspr. egdes af
Sundsvalls järnvägs-a.-b., utgjordes af hufvudlinjen
mellan Sundsvall och Torpshammar samt en bilinje från
Vattjom till Matfors och Ljunga
älf. Sträckan Torpshammar-Nedansjö trafikerades
af egaren sedan 1 aug. 1874 och sträckan
Nedansjö-Sundsvall med bibanan sedan 11 nov. s. å.,
tills hufvudlinjen 1 jan. 1885 genom köp
öfvergick i statens ego, hvarefter denna ombyggdes till
normalspårig (se Norrländska tvärbanan). Bibanan,
4 km., som förblef i enskild ego, men 1885-89
trafikerades af staten, öfvergick 1890 till Tuna
järnvägs-a.-b., som jämväl öfvertog trafikeringen
af densamma (se Matfors-Vattjoms järnväg).
A. d’A.

Sundt, norsk släkt, från trakten af Egersund (se
d. o.), som kan följas tillbaka till 1600-talet
och som 1738 antog namnet S. (Se S. H. Finne-Grönn,
"Den vestlandske slegt S.", 1917.)
illustration placeholder

1. Eilert Lund S., präst, demografisk författare,
folkuppfostrare, f. 8 aug. 1817 i Farsund, d. 13
juni 1875 i Eidsvold, var yngste son till en fattig
skeppare, blef student 1835 och tog 1836 filosofisk
examen. Han greps af tidens romantisk-nationella
strömning och var snart en af föregångsmännen, då
det gällde att väcka intresse för Norges gamla språk,
litteratur och historia; han gaf impulsen till, att
talet för 17 maj 1844 hölls på norrönt mål och var
f. ö. djupt påverkad af H. Wergeland, vid hvars graf
han talade 17 juli 1845. S. tog teol. ämbetsexamen
1846 och blef 1849 universitetsstipendiat i dogmatik
och kyrkohistoria. Emellertid var han sedan 1845
lärare vid en straffanstalt i Kristiania, och hans
forskningsbegär och lifsintressen fingo härigenom
en alldeles ny riktning. Han kom i beröring med en
del s. k. fanter (se Zigenare), och studiet af dessa
kringstrykare satte frukt i hans första skrifter,
Beretning om fante- eller landstrygerfolket i Norge
(1850), fortsatt med 4 nya "beretningor" om detta
ämne 1859-65.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:12 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free