Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 747-748 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sundvall, Karl Fredrik - Sundvik, Ernst Edvard - Sundvolden - Sune Ebbesön - Sune Folkesson - Sunem - Sunesönerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

volontär vid Fortifikationen och 1774 konduktör vid
öfverintendentsämbetet. 1783-88 studerade han i Paris,
blef sistnämnda år löjtnant i fortifikationen och
led. af Konstakademien och vistades med statsunderstöd
i Rom 1788-91.

K. F. Sundvall. (Målning af A. U. Wertmüller.)

Efter hemkomsten
blef han 1792 hofintendent och fick några
beställningar af Gustaf III, men endast dekoreringen
af en salong på Drottningholm hann fullbordas före
konungens död. S. gjorde ritning till dekoreringen af
Dramatiska teatern i Arsenalen (1793), lämnade ritning
till gymnasier i Norrköping (1797) och Kalmar (1801),
kyrkor i Marstrand och Laholm (1805) och rådhus i
Gamlakarleby (1806). Den mest betydande uppgift, som
lämnades honom, gällde biblioteksbyggnaden i Uppsala
(Carolina rediviva), hvartill ritningar gillades
1819. Konflikter mellan arkitekten och konsistorium
ledde till, att S. 1821 afsade sig all befattning med
bygget, som sedan fullföljdes af dekorationsmålaren
K. J. Hjelm, likväl i så afknappad och ändrad gestalt,
att S. ej kunde vidkännas byggnaden som sitt verk. Ett
par privata uppdrag ledde till mera lyckade resultat,
framför allt Stjärnsunds slott i Närke (1801)
och Skottorp i Halland (1816-28). De båda slotten
(afbildade i art. Stjärnsund och Skottorp) äro ädelt
och lugnt hållna, den inre dekoreringen är särdeles
stilfull och smakren; framför allt torde de bevarade
rummen på Skottorp utgöra det bästa, som svensk empire
åstadkommit. Flera af S:s byggnadsförslag stannade
på papperet, hvaribland en högst förtjänstfull skiss
till kyrka på Skeppsholmen (1822). Till hans senaste
verk hör det nya tornet på Maria kyrka - där liksom
oftast i de officiella uppdrag, han utförde, var han
bunden af den rådande penningbristen. Han utförde
en del ritningar till dekorering vid k. begrafningar
och kröningar, till den nu nedtagna altarprydnaden i
Strängnäs domkyrka, till minnesvårdar, predikstolen
i Jakobs kyrka o. a.

S. var en man med fin bildning, en arkitekt
med strängt stilsinne och odlad smak, en
af nyklassicismens främsta representanter i
Sverige. Att hans verksamhet blef så föga omfattande
och så föga ingripande i konstlifvet, förklaras
af den tryckta penningställningen och de ledandes
ringa konstintresse. Att S ej var ensidig i sin
klassiska ståndpunkt, framgår bl. a. af de varma
och kraftiga utlåtanden, som han af gaf, då 1801
olika myndigheter begärde kungligt tillstånd dels
att rifva och försälja kyrkoruinerna i Visby, dels
att få hämta sten till gymnasiebyggnad i Kalmar från
slotten där och i Borgholm. S. påyrkade i sin inlaga,
att Visby ruiner skulle bevaras mot tidens inverkan
och dessutom noggrant uppmätas och aftecknas. Den
hotande vandalismen stannade vid
vederbörandes uppsåt. S. skref en afh. Om
nyttan af den antika stilen i byggnadskonsten,
i synnerhet för Sverige (i Vet. akad:s handl.,
1821). S. blef led. af nämnda akademi 1817. I
Konstakademien blef han vice preses och direktör för
arkitekturskolan 1824. Hans bref till A. U. Wertmüller
(1791-1809), som ge intressanta inblickar i det
tynande konstlifvet i Sverige under detta skede,
utkommo 1916 ("Gustavianska konstnärsbref",
jämte lefnadsteckning, utg. af E. Areen).
G-g N.

Sundvik, Ernst Edvard, finländsk universitetslärare,
f. 9 dec. 1849 i Vasa, blef student 1869,
med. licentiat 1878 samt med. doktor 1882, sedan han
utgett en afh. Om kitin, samt var 1886–1915 professor
i fysiologisk kemi och farmakologi vid universitetet
i Helsingfors. S. har inlagt mycket stora förtjänster
både om apotekarutbildningen och om undervisningen
för blifvande läkare i Finland. Äran att ha ställt
den förra på en rationell och modern bas tillkommer
honom så godt som uteslutande, och det var han,
som åt den fysiologiska kemien gaf dess berättigade
plats i den medicinska studieplanen. Därjämte har
S. verksamt deltagit i utarbetandet af de två senaste
uppl. af Finska farmakopén samt offentliggjort
en mängd specialafh., bland dem en undersökning
Om parningsprocesserna i djurkroppen, särskildt
glykuronsyreparningarna (1886), en serie arbeten om
humlehonung och humlevax samt studier öfver urinsyrans
derivater. R. T-dt.

Sundvolden, norsk gammal gård jämte en samling hus,
skjutsstation och lifligt besökt turistort vid
Svangstrandsveiens slutpunkt i n., vid det smala
sund, som leder in till Tyrifjordens nordvästra arm,
Stensfjorden, Buskerud amt. 98 inv. (1910). Vid
S. börjar den branta vägen upp till Krokklevens
(se Krokskogen) berömda utsikt.
K. V. H.

Sune Ebbesön, dansk storman, sonson till Skjalm Hvide
(se Hvide-ätten), d. 1186, var sedan 1154
tillika med sina kusiner, Absalon och Esbern Snare,
konung Valdemar den stores troman såväl i striden
mot Sven Grade, hvilken han förr hade tjänat, som mot
venderna; efter Valdemars död intog han en liknande
ställning till dennes son Knut VI. S. byggde den
märkliga rundkyrkan i Bjernede nära Sorö. S. hade
7 söner, de berömde Sunesönerna (se d. o.).
E. Ebg.

Sune Folkesson. Se Folkungaätten, sp. 792.

Sunem, en liten ort, Isaskars stamland i Palestina,
motsvarande nuv. Sulem vid sydvästra foten af
berget Nebi dachi vid Jisreelsslättens östra
sida, bekant från G. T. som den sköna Abisags
hem (1 Kon. 1:3 ff.; jfr Sulamit). Där hade ock
filistéerna slagit upp sitt läger omedelbart före
den afgörande striden på Gilboa berg, där Saul föll
(1 Sam. 28: 4). I S. blef profeten Elisa gästvänligt
mottagen af en rik kvinna (2 Kon. 4: 8 ff.).
E. S-e.

Sunesönerna ("Sune-sönnerne"), historiskt
vanlig benämning på Sune Ebbesöns (se denne) sju
söner. 1. Peder Sunesön, prelat, d. 29 okt. 1214, fick
sin utbildning i Paris som kanik i Genovevaklostret
och efterträdde 1191 Absalon som biskop i Roskilde
samt 1201 brodern Andreas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>