Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 967-968 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska dräkten - Svenska dräktreformföreningen - Svenska döfstumläraresällskapet - Svenska eldareunionen - Svenska elektricitetsverksföreningen - Svenska elektriska arbetareförbundet - Svenska emissionsbolaget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skärp. Ärmarna, tämligen snäfva, hade upptill en
tvärgående list, i form af en kort uddad holk,
och nedtill ett uppslag; under ärmen framstack en
veckad manschett. Benkläderna utgjordes af tämligen
vida knäbyxor. På fötterna buros halfstöflar, som
dock snart utbyttes mot skor med bandrosetter. Från
axlarna nedhängde bakåt en kappa, som fästes med band
eller hakar och räckte till knäna.

Svenska nationella klädedräkten. Efter modellplanscherna, graverade 1778 af J. Gillberg.

Kvinnorna hade en
underklänning, nedtill omgifven af veckade band,
samt en öfverklänning, framtill öppen, tillbakadragen
och försedd med släp. De korta ärmarna voro
uppskurna (s. k. gallerärmar), så att man kunde se
underärmen. Klänningens halsöppning begränsades af
en veckad remsa.

Hvad färgen beträffar, skulle i regel mansdräktens
rock, byxor och kappa göras af tyg i en och
samma färg, men en annan färg vara gemensam för
väst (tröja), rockfoder, kappfoder, uppslag och
garneringar, skärp, knappar, bandrosor vid knäna och
på skorna samt skoband. Vid hofvet var mansdräkten
enligt föreskrift svart och röd för dagligt bruk, hvit
och röd för gala (hvilket snart ändrades till ljusblå
och hvit), eljest kunde de två färgerna väljas efter
behag (t. ex. brunt och blått). Fruntimmersdräkten
var vid hofvet svart för hvardagar, hvit för
gala. (Den utgör än i dag, åtskilligt modifierad,
svenska hoffruntimrens dräkt.) I öfrigt borde
kvinnorna helst bära klänningar af enfärgade tyger,
fastän äfven hemmaväfdt brokigt eller randigt tyg
sågs med gillande. Den nya dräkten vann hastigt
insteg i landets alla delar, åtminstone mansdräkten,
sedan den införts vid hofvet, inom ämbetsverken och
armén. Fritagna från ombytet voro uttryckligen blott
prästerskapet och allmogen samt tjänstefolk och andra
af de ringare klasserna. E. F-t.

Svenska dräktreformföreningen. Se
Dräktreformföreningen, sp. 944.

Svenska döfstumläraresäliskapet stiftades 23
aug. 1877 af nio lärare vid Allmänna institutet för
döfstumma och blinda på Manilla, och dess stadgar
antogos 13 nov. s. å. Det kallades urspr. Svenska
döfstumlärareföreningen, men detta namn
ändrades i stadgarna till Döfstumläraresällskapet,
hvilket 13 juni 18S1 utfylldes till Svenska
döfstumläraresäliskapet. Enligt stadgeändring
1908 har sällskapet till ändamål "att främja
döfstumundervisningen i Sverige, att arbeta för enhet
och god anda inom lärarkåren samt för förbättring
af lärarens och den döfstummes ställning i
allmänhet". S. å. beslöts, att ledamöterna inom hvart
och ett af landets 7 döfstumundervisningsdistrikt
skulle tillsammans bilda en krets. Hvarje krets
afgör själf sina egna angelägenheter och utser
sina ämbetsmän. I spetsen för sällskapet står en
centralstyrelse af 7 medlemmar, som utses af samtliga
kretsar. Hvart tredje år sammanträder sällskapet till
allmänt möte. Sällskapet räknade 1917 77 led. och
1 hedersled. Om den af sällskapet 1880-99 utgifna
tidskriften se Nordisk tidskrift för
döfstumskolan. F. N.

Svenska eldareunionen, bildad 13 jan. 1914 i
Göteborg, har till uppgift att genom sjöeldarkårens
sammanslutning dels påverka vederbörande för
humanare sjölagar, dels befordra lönernas
stegring, arbetstidens förkortning, bättre
bostadsförhållanden ombord m. m. för att höja
kårens ekonomiska och sociala ställning. Antalet
medlemmar är omkr. 7,500 (april 1918),
kapitalbehållningen 45,000 kr.

Svenska elektricitetsverksföreningen, som
bildades 1902, utgör en sammanslutning af svenska
elektricitetsverk och har till uppgift att
främja deras gemensamma intressen. Endast sådana
elektricitetsverk, som tillhandahålla elektrisk energi
till afsalu, samt elektriska spårvägar kunna enligt
stadgarna bli ord. medlemmar af föreningen. Till extra
medlemmar kunna dessutom antagas vissa elektrotekniskt
bildade personer, som anses kunna gagna föreningens
syften. Föreningen verkar för sitt ändamål dels genom
föredrag, meddelanden och diskussioner vid föreningens
möten, dels genom kommissioner med särskilda uppdrag,
dels genom utbyte af erfarenhetsrön. Medlemmarna voro
1 okt. 1917 125 ord. och 13 extra.

Svenska elektriska arbetareförbundet. Se Fackförbund.

Svenska emissionsbolaget, hvars bolagsordning
fastställdes 6 maj 1907, är det första själfständiga
företag af denna art (se Emissionsbank) i Sverige och
allt fortfarande det största i sitt slag. Dess ändamål
är att medverka vid grundläggningar eller utvidgningar
af industriella och kommersiella företag, att äfven
annorledes deltaga i ordnandet af dylika företags
ekonomiska angelägenheter, att hufvudsakligen i sådant
syfte förvärfva aktier eller förmedla aktieförvärf
samt att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>