Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Szigligeti - Szikszo - Szilagy - Szilagyi, Sandor (Alexander) - Szinnyei, Jozsef (Josef) - Sziszek - Szlachta - Szlavy, Jozsef (Josef) - Szolnok - Szolnok-Doboka - Szombathely - Szr - Szrem - Sztschwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grosswardein, d. 19 jan. 1878 i Budapest, blef 1834
skådespelare och tillhörde ungerska nationalteatern
sedan dess öppnande (1837), slutligen (1873)
som dess dramatiske ledare. S. var utomordentligt
produktiv och skref mer än 100 dramer, lustspel och
folkskådespel, af hvilka de sistnämnda stå högst
(Lelenc, Hittebarnet, 1863).
K. B. W.
Szikszó [sī’kso], kommun i ungerska komitatet
Abauj-Torna, i den romantiska Hernaddalen, vid
en västlig förgrening af Hegyalja. Omkr. 4,000
inv. Vinodling.
Szilágy [si’lādj], komitat i östra Ungern, på
vänstra sidan om Theiss, är dels ett stycke af den
ungerska slätten, dels fylldt af förgreningar från
Siebenbürgens högland och vattnadt af floderna
Szamos, Kraszna och Berettyó. 3,815 kvkm. 230,140
inv. (1910), hvaraf 38 proc. magyarer,
59,1 proc. rumäner, 1,6 proc. slovaker;
57,7 proc. grek., 6,8 proc. rom. katoliker, 26,5
proc. reformerta. Hufvudstad: Zilah.
Szilágyi [si’lādji]. 1. Sándor (Alexander)
S., ungersk historiker, f. 30 aug. 1827 i
Klausenburg, d. 12 jan. 1899 i Budapest, från 1878
öfverbibliotekarie vid universitetsbiblioteket
i Budapest, skref en mängd arbeten, särskildt
rörande Ungerns frihetskrig och Siebenbürgens
historia, och utgaf källpublikationer. Nämnas må A
magyar forradalom története 1848—49 (Den ungerska
revolutionens historia, 1850), Erdélyország története
(Siebenbürgens historia, 2 bd, 1866), Gabriel
Bethlen und die schwedische diplomatie (1882; i
"Ungarische revue"), Actes et documents pour servir
à l’histoire de l’alliance de George Rákóczy, prince
de Transsylvanie, avec les Français et les Suédois
dans la guerre de Trente ans (1873; i "Monumenta
diplomatica", XXI), Erdély és az északkeleti háború
(Siebenbürgen och det Stora nordiska kriget; 2 bd,
1890—91). S. redigerade "A magyar nemzet története"
(Ungerska folkets historia; 10 bd, 1895—98) och sedan
1875 den historiska tidskriften "Századok" (Sekler). —
2. Dezsö (Desiderius) S., ungersk rättslärd och
politiker, f. 1 april 1840 i Grosswardein, d. 31 juli
1901 i Budapest, blef 1874 professor vid universitetet
i Budapest och var 1889—95 justitieminister samt
genomdref 1891 den stora rättsreformen. 1895—98
var han deputeradekammarens president.
1—2. K. B. W.
Szinnyei [si’nnjäi]. 1. József (Josef) S. d. ä.,
ungersk bibliograf och biograf, f. 18 mars 1830 i
Komorn, d. i aug. 1913 i Budapest, var tjänsteman
vid universitetsbiblioteket i Budapest 1872—88 och
i ungerska nationalmuseets bibliotek 1888—1913. Han
utgaf bl. a. Magyar irók élete és munkái (Ungerska
författares lif och skrifter; 14 bd, omkr. 30,000
biografier, 1890—1912). — 2. József (Josef) S. d. y.,
den föregåendes son, ungersk språkforskare, f. 26 maj
1857 i Pressburg, blef professor vid universitetet
i Klausenburg 1886, i Budapest 1893. Bland hans
många skrifter i finsk-ugrisk och speciell ungersk
språkvetenskap märkas särskildt Magyar tájszótár
(Ungersk dialekt-ordbok; 2 bd, 1893—1901) och
den förträffliga handboken Magyar nyelvhasonlitás
(Ungersk språkjämförelse; 1896, 5:e uppl. 1915)
samt Finnisch-ugrische sprachwissenschaft (1910, i
"Sammlung Göschen"). Han utger sedan 1896 den
af P. Hunfalvy uppsatta tidskriften "Nyelvtudományi
közlemények" (Språkvetenskapliga meddelanden).
1—2. K. B. W.
Sziszek [si’säk], ungersk namnform för Sissek (se
d. o.).
Szlachta [ʃla’-], förtyskadt Schlachta (af
ty. geschlecht), benämning på adeln i det forna
Polen. Jfr Polska språket, sp. 1277.
Szlávy [slā’vi], József (Josef), ungersk
statsman, f. 23 nov. 1818 i Raab, d. 9 aug. 1900
i Zsitva-Ujfalu, dömdes för sitt deltagande
som statstjänsteman i 1848—49 års händelser af
österrikarna till fem års fängelse, men frigafs
1852, inträdde 1861 åter i statstjänst, blef 1870
handelsminister, var 1872—74 ministerpresident
och 1880—82 gemensam österrikisk-ungersk
finansminister. 1879—80 var han deputeradekammarens
och 1894—96 öfverhusets president. 1880 utnämndes
han till ungersk "kronbevarare".
K. B. W.
Szolnok [så’lnåk], hufvudstad i ungerska komitatet
Jász-Nagy-Kun-Szolnok, vid Zagyvas inflöde i
Theiss. 24,974 inv. (1910; som kommun 28,778 inv.,
mest rom.-katolska magyarer). Gymnasium, tobaks-
och järnvägsvagnfabriker. Fiske, jordbruk samt
handel med frukt, säd, boskap, salt och trä. S. är
en af de äldsta städerna i Ungern och var fordom
starkt befäst. Tillhörde turkarna 1552—1685.
(J. F. N.)
Szolnok-Doboka [så’lnåk-då’båka], komitat i Ungern
(Siebenbürgen), omgifvet af komitaten Szatmár,
Máramaros, Besztercze-Naszód, Klausenburg och
Szilágy. 4,786 kvkm. 251,936 inv. (1910), hvaraf
20,7 proc. med ungerskt, 75,2 proc. med rumaniskt
och 2,7 proc. med tyskt modersmål; 61,7 proc. grek.,
4,2 proc. rom. katoliker, 12,8 proc. reformerta,
15,3 grek. orientaler. Landet är bergigt, med
en mängd dalar, af hvilka Szamos’ floddal är
mest betydande. Hufvudnäringar äro åkerbruk,
boskapsskötsel och bergsbruk. Hufvudstad: Dés.
(J. F. N.)
Szombathely [så’mbathäj], stad. Se Steinamanger.
Szr, signatur för författaren O. P. Sturzen-Becker
(se d. o.).
Szrem [ʃrem], stad. Se Schrimm.
Sz’tschwan (Se-tschwan, Se-tsjuan, Sze-tschwan,
Sze-chuen), "de fyra dalarnas" l. "de fyra flodernas
land", Kinas rikaste och folkrikaste provins,
med en areal af 46,100 kvkm. och 54,5 mill. inv.,
gränsar i v. till Tibet, i n. till Kan-su och
Schen-si, i ö. till Ho-nan, Hu-pe och Hu-nan,
i s. till Kwei-tschóu och Jün-nan. Västra delen,
som genomflytes af öfre Jang-tse-kiang (l. Takiang)
samt flera af dess bifloder, bl. a. Nia-tschu,
Takin-kiang och Min-kiang (Min-ho), är bergig med
toppar på 4,500 m. och däröfver. Denna del af S. är
ödslig och steril, på många ställen ren öken. Öster om
Min-kiang, som är en af de "fyra floderna" — de andra
äro To-kiang, He-schui och Pei-schui —, draga mot
s. v. och n. ö. åsar af röd sandsten, hvilket område
efter Richthofen kallas "Röda bäckenet". Längst i
ö. öfvergår detta till ett platåområde af 1,000—1,200
m. höjd. "Röda bäckenet" är utomordentligt bördigt;
särskildt gäller detta om de af Min-kiang vattnade
slätterna kring Tschöng-fu, hvilka ha en befolkning
af 565
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
