Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sällström, Peter Mikael - Sällsynta jordartmetaller - Sällträ - Sällvin, Herman Andreas - Sälohus - Sälting - Sältran - Säm - Sämjedelning - Sämjehemman - Sämje- och stadgehemman - Sämjerätt - Sämpsä - Sämsjön - Sämskgarfning - Sämskskinn - Sämund (Saemund) Sigfusson - Sämunds edda - Säng - Sänger, Max - Sänger - Sänglägesbehandlingen - Säng och säte - Sängvärmare - Sänkbrunn - Sänke - Sänkfaskiner - Sänkfräs - Sänkhammare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmåga, utvecklade han verklig sanning och
liffullhet i roller, som lågo hans naturell mera nära.
A. L. (E. F—t.)
Sällsynta jordartmetaller, kem. Se Jordartmetaller.
Sällträ, dets. som bollträ. Se Bollspel, sp. 1016.
Sällvin, Herman Andreas, tidningsman, f. 27 april
1864 i Hudiksvall, aflade 1883 mogenhetsexamen i
Östersund, egnade sig sedan åt tidningsmannayrket,
vardt 1887 redaktör och utgifvare af "Jämtlands
tidning", ingick 1888 som redaktionssekreterare i
"Sundsvallspostens" redaktion, förestod 1894—97
Svenska telegrambyråns filial i Sundsvall och blef
1898 redaktör af "Sundsvallsposten". S. har tagit
liflig del i Allmänna valmansförbundets verksamhet och
är led. af dess öfverstyrelse och likaledes beklädt
ledande poster inom tidningsmannavärlden.
Sälohus, dets. som själahus. Se Själagård.
Sälting, bot. Se Triglochin.
Sältran. Se Späck.
Säm, socknar. Se Norra Säm och Södra Säm.
Sämjedelning, en utan iakttagande af de i
skifteslagstiftningen bestämda formerna enligt
delegarnas öfverenskommelse verkställd delning
af jord.
Sämjehemman, kam., vissa hemman, som i äldre tider
uppodlats inom samma rågång med andra hemman, vanligen
på någon allmänning, hvarför de i allmänhet blefvo
införda i jordeboken som kronohemman. En persons
eller inrättnings besittningsrätt till ett sämjehemman
kallades sämjerätt. I Småland var benämningen
sämje- och stadgehemman. Genom skatteköp ha dessa hemman
förvandlats till skattehemman.
Kbg.
Sämje- och stadgehemman, kam. Se Sämjehemman.
Sämjerätt, kam. Se Sämjehemman.
Sämpsä l. Sampsa, finsk myt., eg. "skogssäf",
uppfattad som fruktbarhetsgudomlighet och förmodligen
härstammande från den skandinaviska fruktbarhetsguden
Frej. Äfven själfva ordet torde vara germanskt lån
(jfr ty. simse, "Juncus"). Ett vanligt binamn
är Pellervo, "lin", eller Pellervoinen.
K. B. W.
Sämsjön. 1. Sjö i Kinds härad, Älfsborgs län, s. om
Ulricehamn och strax s. ö. om sjön Asunden, men ej
stående i samband med den, utan afrinnande söderut
genom Månstadsån till Lillån l. Asman till Ätran. Sjön
ligger 164 m. ö. h., har en längd i n.—s. af omkr. 7
km., men vida mindre bredd och en areal af 9 kvkm. —
2. Sjö i Gäsene härad, Älfsborgs län, 185 m. ö. h.,
5,9 kvkm., afrinner jämte Sandsken, 191,5 m. ö. h.,
2,2 kvkm., till Nossan.
Wbg.
Sämskgarfning. Se Läder, sp. 167, 171—172.
Sämskskinn. Se Läder, sp. 172. —
Sämskskinnshandskar. Se Handske, sp. 1362.
Sämund (Sæmund) Sigfusson, med tillnamnet hin
frode (d. v. s. den vise), isländsk lärd, f. 1054,
1056 eller 1057, d. 1133, tillhörde en af Islands
förnämsta släkter. Han reste tidigt utomlands för att
förkofra sig i konster och vetenskaper samt besökte
Danmark, Frankrike och möjligen Italien. Man berättar, att han så fördjupat
sig i den tidens hemliga konster, astrologi, alkemi,
magi o. d., att han glömt sitt eget namn. En annan
lärd isländare, Jon Ågmundsson, träffade honom och
förmådde honom att bege sig hem. Efter återkomsten
till Island nedsatte han sig på sin fädernegård Odde
och lät viga sig till präst. Han vann mycket anseende
för sina lärda och medborgerliga förtjänster. Den
isländska folktraditionen har haft många underbara
ting att förtälja om S.; i den lärda världen har han
fordom varit ansedd som samlare af den äldre Eddan
och som skald, men sannolikt med orätt (se Edda 1).
Däremot författade han en tyvärr förlorad kortare
skrift på latin om de norske konungarnas historia
åtminstone till Magnus den gode; denna åberopas både
af Odd Snorresson och Nóregs konungatal. — Litt.:
Finnur Jónsson, "Den oldnorske og den oldislandske
litteraturs historie" II.
Th. W. (R. N—g.)
Sämunds edda. Se Edda.
Säng. Se Bädd.
Sänger, Max. Se Saenger och Kejsarsnitt.
Sänger, rysk statsman och filolog. Se Zenger.
Sänglägesbehandlingen. Se Sinnessjukvård, sp. 648.
Säng och säte, Skillnad till. Se Skilsmässa, sp. 1008.
Sängvärmare, en förr, då det var illa beställdt med
rummens uppvärmning, mycket nödvändig apparat för
att värma säng och sängkläder. Detta
kunde ske med uppvärmda stenar, med värmebäcken,
med varmvattenskärl och fyrpannor (fig. 1)
o. s. v. Bilderna visa ett par slag af de
sängvärmare, som fransmännen kalla moine ("munk").
 |
| 1. Sängvärmare med fyrpanna. |
|
| Fig. 2. Sängvärmare: upphettadt järn i bleckbeklädd träcylinder. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
