Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tannu-ola - Tannåker - Tannaes, Marie Kathrine Helene - Tanrek - Tansimat - Tanska - Tansley, Arthur George - Tant - Tanta - Tantae molis erat romanam condere gentem - Tantal - Tantali kval - Tantalisk - Tantalit - Tantalitgruppen - Tantallampan - Tantalos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphof till en mängd vattendrag och en rik
skogsvegetation, i synnerhet på norra sidan.
Wbg.
Tannåker, socken i Jönköpings län, Västbo härad. 3,092
har. 318 inv. (1917). Annex till Bolmsö, Växjö stift,
Västbo kontrakt.
Tannæs, Marie Kathrine Helene, norsk målarinna,
f. 1854 i Kristiania, elev vid Tegneskolan där
1872—75, senare af flera norska konstnärer samt 1885
och 1888 af Courtois, 1892 af Puvis de Chavannes
i Paris, vistades 1898 och 1902 i Italien och
utställde första gången 1883 i Kristiania, senare
på de flesta norska expositioner, i Paris 1889 och
1900, München 1901 samt på jubileumsutställningen
i Kristiania 1914. Hon är representerad i statens
konstmuseum och i de flesta andra norska samt i många
utländska samlingar. Hennes bästa konst (företrädesvis
landskapsbilder med motiv från öfvergången mellan
höst och vår) röjer robust naturalism och sund lifs-
och naturglädje.
K. V. H.
Tanrek, zool. Se Borstigelkottar.
Tansimat. Se Tanzimat.
Tańska, Klementyna. Se Hoffmann 2, sp. 914.
Tansley [tä’nṡli], Arthur George, engelsk botanist,
f. 1871 i London, biträdande professor i botanik vid
universitetet där 1895—1906, sedan föreläsare vid
universitetet i Cambridge, är en ifrig representant
för den ekologiska växtgeografien. Han har utgett
Types of british vegetation (1911) och utger
(sedan 1906) tidskr. "The new phytologist".
C. Lmn.
Tant (fr. tante, picardiedial. ante, af lat. amita,
faster), faster; moster; farbroders eller morbroders
hustru; tillgifvenhetsbenämning på närmare bekanta
äldre damer.
Tanta, hufvudstad i egyptiska prov. (mudirije)
Gharbije mellan Nilarmarna Rosette och Damiette,
vid föreningspunkten för järnvägarna från Kairo till
Alexandria och Damiette och från T. till Schibin
el-Kom. 54,437 inv. (1907). Tre årliga marknader i
förening med muhammedanska fester (i jan., april och
aug.), hvilka äro de största i Egypten och enligt en
uppgift besökas af 1/2 mill. människor.
Tantæ malis erat romanam condere gentem, "Så
mödosamt var det att grundlägga romerska riket",
hexameter, citat från Vergilius’ Æneid I, 33. Citatet
har öfvergått till ordspråk, tillämpadt på olika
sätt, med eller utan ironi.
Tantal, kem., ett af A. G. Ekeberg (se denne) 1802
upptäckt metalliskt grundämne, hvars namn hänsyftar
på fabeln om Tantalos, alldenstund tantals oxid icke
löses af syror. Tantal finnes i naturen, alltid i
förening med syre och oftast åtföljd af niobium (se
d. o.), titan, tenn samt volfram, såsom beståndsdel
i några sällsynta mineral, t. ex. tantalit och
yttrotantal. Metallen, hvars atomvikt (tecknad Ta)
är 181,5, eller ungefär dubbelt så hög som niobiums,
kan erhållas genom reduktion af oxiden med kol. Ren
tantal, som först 1904 framställdes af Werner
v. Bolton, har så värdefulla egenskaper, att metallen
skulle få stor användning, om den kunde erhållas
tillräckligt billigt. Den har stålets hårdhet, men är
tillika smidig, så att den kan valsas till tunnaste
bleck och dragas till tråd. Den är mycket tung, eg. v.
16,6, och smälter först vid 2,850°. På grund af sin
svårsmälthet användes den en tid för tillverkning af
elektriska glödlampor (se Glödlampa, sp. 1351), men
har numera i dessa ersatts af metallen volfram. Då
metallen är luftbeständig vid vanlig temperatur
och ej angripes af andra syror än fluorväte,
har den fått användning för tillverkning af
skrifpennor och skulle med fördel kunna användas
till syrebeständiga kärl. Tantals högsta oxid,
vanligen benämnd tantalsyra, är sammansatt efter
formeln Ta2 O5 och bildar ett hvitt, osmältbart,
i syror olösligt pulver.
P. T. C. (K. A. V—g.)
Tantali kval. Se Tantalos.
Tantalisk, som liknar Tantalos’ öde och kval. Se
Tantalos.
Tantalit, miner., en hufvudsakligen af ferrotantalat
och ferroniobat bestående, svart, hård och tung
förening, som vanligen innehåller något tenn samt
är funnen i Sveriges och Finlands pegmatiter.
Ant. Sj.*
Tantalitgruppen l. Kolumbit-tantalitgruppen,
miner., innefattar sådana mineral, som i hufvudsak
bestå af ferrotantalat och ferroniobat med något
manganoxidul och tennoxid. De utmärkas genom
hårdhet och tyngd (eg. v. 5,6—6,8), kristallisera
i rombiska systemet samt bilda en isomorf grupp,
hvars ena ändled utgöres af niobatet kolumbit,
det andra af tantalatet tantalit. Deras förekomst
är bunden vid granitiska pegmatiter, och de
äro kända företrädesvis från Skandinavien, Ural,
Grönland och Nord-Amerika. Tantalit beskrefs först
af den svenske kemisten Ekeberg 1802, som i dess
afart yttrotantalit upptäckte metallen tantal.
Hj. Sj.
Tantallampan. Se Elektrisk belysning, sp. 333, och
Glödlampa, sp. 1351.
Tantalos (grek. Τάνταλος, lat. Tantalus), sagokonung,
hvars härskarsäte låg vid berget Sipylos i
Lydien. Äfven nämnes han som konung i Frygien eller
i Paflagonien. De grekiska fornsagorna beteckna honom
som en son af Zeus och nymfen Pluto (rikedomen) samt
prisa ej mindre hans omätliga, till ett ordspråk
vordna rikedom än det förtroliga umgänge, hvarmed
han bevärdigades af de odödlige gudarna. Så mycken
lycka kunde ej den dödlige bära utan att förhäfva
sig och därmed framkalla sitt fall. Om arten af hans
förbrytelse ha sagorna olika uppgifter, såsom att han
förrådt gudarnas hemligheter eller åt andra dödliga
meddelat den nektar och ambrosia, som han tillegnat
sig vid gudarnas bord, eller att han för att pröfva
gudarnas allvetenhet till en måltid för dem anrättat
sin son Pelops o. s. v. Några sagor, först omtalade
i Odyssén, låta honom i underjorden pinas af evig
törst och hunger, oaktadt han står i vatten ända
till hakan och härliga frukter hänga tätt ofvan hans
hufvud. Men såväl vattnet som frukterna draga sig
undan, då han vill tillegna sig något däraf. Att
"lida Tantali kval" är därför ett bildligt uttryck
om den, som i åsyn af rika håfvor af en eller annan
orsak är urståndsatt att njuta dem. Andra sagor —
hos Pindaros, Euripides m. fl. — låta ett klippstycke
hänga öfver hans hufvud och ständigt hota att falla
ned. I en af Polygnotos utförd målning i Delfi voro
båda dessa former af straff förenade. Genom sin son
Pelops var T. stamfader för pelopidernas ätt, inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
