- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
979-980

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tesseral - Tessevatn - Tessilgemist - Tessin - Tessin - Tessin, Nikodemus d.ä.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tesserala kristallsystemet benämnde
tyske mineralogen K. Fr. Naumann samma kristallsystem,
som af A. G. Werner, Fr. Mohs och W.
K. Haidinger kallats det tessulariska, af
Hausmann det isometriska och som numera
efter Kr. Weiss vanligen benämnes det reguljära.
Med en tesseral kristallform förstås således
en form, som tillhör det reguljära systemet, t. ex.
oktaedern, kuben, tetraedern m. fl.
Hj. Sj.

Tessevatn, sjö. Se Tessa.

Tessilgemist. Se I-mosjar, sp. 442.

Tessin, flod och schweizisk kanton. Se Ticino.

Tessin, svensk adlig ätt, härstammande från
Nikodemus Tessin (se T. 1), som tillhörde
en gammal rådsherresläkt i Stralsund och adlades
1674. Hans ende son, Nikodemus T. d. y.
(se T. 2), blef 1699 friherre och 1714 grefve.
Ätten utslocknade med dennes son Karl
Gustaf T
. (se T. 3) 1770.

1. Nikodemus T. d. ä., arkitekt, f. 7 dec.
1615 i Stralsund, d. 24 maj 1681 i Stockholm,
kom till Sverige i unga år. Enligt hans egen
uppgift (i en ”opsatz” från början af 1670-talet)
antogs han 1636 i svensk tjänst som fortifikationskonduktör
under Örnehufwudh. (Vanligen uppges
1639 som årtalet för hans anställning.) 1641 fick
han som konduktör i uppdrag att jämte
sekreteraren Daniel Behm upprätta karta öfver flera
Norrlandsstäder och rekognoscera åar och strömmar.
1646 blef han k. ”architecteur och byggmästere”
och hade som sådan att uppgöra ritningar till
kronans byggnader och anläggningar. 1650—53 gjorde
han en resa till Tyskland, Italien, Frankrike och
Holland. 1660 uppfördes han på ”Byggnadsstaten”
i Stockholm som den ene af två ”architecteurer”.
(Jean De la Vallée var den andre.) 1667 blef han
rådman (då han synes ha lämnat stadsarkitektsbefattningen),
1674 adlad och 1676 k. hofarkitekt.
1680 nedlade han sina befattningar. — T., sin
tids främsta arkitekt i Sverige, utvecklade en
högst omfattande och storartad verksamhet. Till
en början höll han sig till den härskande
germanska renässansen, tegelbyggnader med prydnader
af sandsten, rikt prydda gaflar, höga tak, tog
sedermera lifligt intryck af fransk, holländsk och
italiensk byggnadssmak. För Axel Oxenstierna
öfvertog han omkr. 1640 fullbordandet af Tidö slott
(se d. o.), gjorde ritningar till Fiholm (endast de
båda flyglarna utfördes) och tillbyggde Jäders kyrka
(se d. o.; med rikt ornerade gafvelrösten af huggen
sten). Sannolikt var han upphofsman äfven till
Oxenstiernas palats (se Mezzanin) vid
Storkyrkobrinken i Stockholm (nuv. finansministeriet),
som började byggas på 1640-talet och stod under
tak 1654. Öfvergång till klassicism gör sig här
gällande. Efter resan till södern fick T. stora
och betydande uppdrag. Han började 1654
ombygga Borgholms slott i fransk klassicistisk karaktär
— teckningar i Dahlberghs ”Suecia Antiqua” visar
dess tillämnade utseende; bygget upphörde vid
Karl X Gustafs död (1660). För Karl Gustaf
Wrangel medverkade han från 1653 vid bygget
af Skokloster (se d. o.) och ungefär samtidigt
af Wrangelska palatset på Riddarholmen (se
Kungshuset), som för längesedan mist sin
höga takresning och dekorativa prakt. Vid dessa
båda byggen hade Jean De la Vallée medverkat;
sannolikt har T. omarbetat dennes ritningar.
Bland hans öfriga palatsbyggen i Stockholm äro
Seved Bååths (se Frimurarhuset,
tillbyggdt) och Karl Sparres (senast inrymmande
Sveasalen, rifvet 1913), båda af fransk karaktär
såväl i det yttre som i plananordningen, bland
slott och herresäten på landsbygden Ekolsund (se
d. o.), Mälsåker (se pl. XXII till art.
Byggnadskonsten), Öster Malma, Näsby (se d. o. 1),
sannolikt Stafsund (se d. o.), vidare Salsta (se d. o.)
och Sjö (se d. o.), ombyggnad af Eriksberg (se d. o.)
m. fl. samt för Hedvig Eleonora ombyggnad af
Jakobsdal (se Ulriksdal), nybyggnad af
Strömsholm (se d. o.) och främst Drottningholm
(påbörjadt 1662, inredningsarbetena började 1665;
se vidare Drottningholm samt pl. XXII
till art. Byggnadskonsten).

T. skapade den slottstyp, som förblef härskande
under karolinska tiden: en hufvudbyggnad med
starkt betonadt midtparti och flankerad af
hörnpaviljonger eller torn, som ibland växa ut till
framskjutande flygelbyggnader. Äfven i dessa
slottsbyggnader sluter sig T. till franska
förebilder. ”Med en rik och omväxlande uppfinningsförmåga
förenar han ett utprägladt sinne för
proportioner, hvarigenom han åt sina arkitektoniska
skapelser förlänar ett drag af anslående förnämhet.
Grundplaner och fasadbehandling bära
prägeln af rikedom och öfverskådlighet. Risaliter
med genomgående pilastrar på höga socklar, sirliga
konsolgesimser och takfriser samt rikt profilerade
tak använder han gärna. Framför allt är T. en
mästare i anordnandet af ståtliga trapphus och
förhallar. I många afseenden kan han sammanställas
med sin samtida i Frankrike, den äldre Mansart”
(Upmark d. ä.).

T. uppförde åt sig själf i Stockholm ett mycket
sirligt och smakfullt hus Skeppsbron n:o 20 (rifvet
1899 för att jämte bredvid stående hus bereda
plats för Städernas allmänna brandstodsbolag —;
i nybyggnaden, af I. G. Clason, upptog denne
såväl stilen som detaljer — äfven i interiörer —
ur den Tessinska byggnaden). I ett par andra
hus vid Skeppsbron (n:o 36 och sannolikt äfven
n:o 40; se Bostad, pl. IX) slöt sig T. till
holländska förebilder, likväl med själfständighet i
genomarbetandet och med klarhet i betonandet i
ytterarkitekturen af det konstruktiva af rumfördelningen.
På äldre dagar lämnade han ritningar
till Stadshuset på Söder och till Riksbanken (se
d. o., fig. 1) vid Järntorget. Det förra börjadt
omkr. 1670, en ganska stor och lifligt hållen
komplex, omslutande två gårdar, har ganska
skarp fransk karaktär, likväl med italienska
element i den inre gårdens loggior. Byggnaden brann
1680, hvarefter Tessin d. y. utarbetade ett
ombyggnadsförslag i rent italiensk anda (se
Stadshus, fig. 1). Riksbanken började byggas 1676 i
romersk palatsstil. Säkert har T. här varit
påverkad af sin son — dennes inflytande spåras
flerstädes i den gamles verk från hans sista skede.
T. uppgjorde tre olika förslag till omreglering
af Stortorget i Stockholm. Intet af förslagen blef
genomfördt.

Äfven på den kyrkliga konstens område
skapade T. betydande verk. Kalmar domkyrka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:15 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0520.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free