- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
1151-1152

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thomsen, Hans Peter Jürgen Julius - Thomsen, Kristian Albert Frederik - Thomsen, K. A. - Thomsen, Vilhelm Ludvig Peter - Thomsen, Karl Kristian Jakob Frederik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

O. Christensen, "J. T." (i "Nord. tidskr.", 1910).
E. Ebg.

Thomsen, Kristian Albert Frederik,
dansk militär, politiker, f. 31 maj 1827, d. 28
juni 1896, studerade teologi, då 1848 års krig
bröt ut, ingick då som frivillig i hären och
deltog som löjtnant i fälttågen 1849—50. Efter
att ha genomgått Den militære höjskole anställdes
han 1856 i generalstaben och befordrades 1858 till
kapten. I 1864 års krig var han stabschef hos general
Hegermann-Lindencrone, men tjänstgjorde eljest sedan
1860 i krigsministeriet och hade som dettas direktör
(sedan 1868) viktig andel i härorganisationens
genomföring 1867. T. var dec. 1872—juli 1894
krigsminister och framlade som sådan jan. 1873
det första förslaget till Köpenhamns befästande åt
landsidan. Kort därpå invaldes han i folketinget
(som sådan återvald till sin död) och blef snart en
af högerns ledare och dess ordf. i militära frågor,
sedan 1884 talman för dess grupp i folketinget. Han
hade väsentlig del i den nya armélagen 1880 och i den
politiska öfverenskommelsen ("det politiske forlig")
1894 samt var sedan ånyo krigsminister aug. 1894—april 1896.
Sedan 1874 bar han titeln general och var
1884—94 direktör för Landbohöjskolen samt sedan 1889
en af direktörerna för Det classenske fideikommis.
E. Ebg.

Thomsen, K. A., dansk kemist. Se under
Thomsen, H. P. J. J., sp. 1150.

illustration placeholder

Thomsen. 1. Vilhelm Ludvig Peter T., dansk
språkforskare, f. 25 jan. 1842 i Köpenhamn, blef
student (i Randers) 1859, studerade i Köpenhamn
under J. N. Madvig och N. L. Westergaard klassisk
och orientalisk filologi, blef filologie kandidat
1867 samt docent i jämförande språkvetenskap 1871 och
professor 1887. T. hade tidigt utvidgat sitt språkliga
intresse öfver andra områden än de nyss nämnda,
särskildt de finska och baltiska språken. Hans första
arbete, utfördt efter en studieresa till Finland
(1867), Den gotiske sprogklasses indflydelse paa den finske (1869;
ty. öfv. 1871), konstaterade med ny språkhistorisk
metod viktiga företeelser i såväl de germanska som
de finska språkens utveckling och belönades från
Berlinakademien med Boppska priset. Lika originell
i metod och resultat var den med språkliga medel
genomförda The relations between ancient Russia and
Scandinavia and the origin of the Russian state
(1877;
"Ryska rikets grundläggning genom skandinaverna",
1882). Samma intresse för beröringen mellan
olika språkområden förde till det monumentala
verket Beröringer mellem de finske og baltiske
(litauisk-lettiske) sprog (i Videnskabernes selskabs
skrifter, 1890). Under sin verksamhet som lärare i
jämförande språkvetenskap har T. haft tillfälle att
i komparativ och språkhistorisk form framföra
resultaten af sitt nästan obegränsade språkliga vetande
och sin forsknings säkra och kritiska metod, och han
har därigenom öfvat stort inflytande på hela den yngre
generationen af danska språkforskare, men hans stränga
själfkritik och en viss personlig återhållsamhet
ha verkat starkt begränsande på hans litterära
produktion. Smärre afhandlingar på olika områden röjde
dock alltjämt den banbrytande kraft, med hvilken han
arbetade; särskildt genom sin s. k. "palatallag"
verkade han reformerande på språkvetenskapen. Det
var dock först genom dechiffreringen af de
s. k. orkhoninskrifterna (se d. o.), som T. trädde
fram för världen i sin fulla kraft. Genom en
särskild, ny metod lyckades han bevisa dem vara
fornturkiska (1893) samt tolka och öfversatta dem
(1894—96), ett arbete, hvilket allmänt erkännes
som en af språkvetenskapens ärofullaste bragder. I
sin höga ålder fortsätter T. dessa forskningar i
"Corpus inscriptionum turcarum". Betydelsen af T:s
forskning ligger emellertid icke blott i dess reala
rön, utan främst i metodens känsliga samvetsgrannhet
och kritiska genialitet, som gjort den mönstergill i
en vetenskap, som särskildt under sitt första skede,
i hvilket T. uppträdde, frestade till hypoteser och
dilettantism. Fastän T. alltid bestämdt begränsat
sin verksamhet till det rent vetenskapliga, har den
dock på ett område fått stor praktisk betydelse,
nämligen som medverkande faktor vid finska folkets
nationella utveckling. Ett lifligt erkännande
af detta mottog han, då han 1912 åter gästade
Helsingfors’ universitet och föreläste än på danska,
än på finska språket; hans byst (af Sailo) aftäcktes
vid detta tillfälle i Finsk-ugriska sällskapet, och
en festskrift ("Orationes ad Guilelmum Thomsen",
1912), affattad på en mångfald språk, vittnar
därom. Det frigjorda Finland hedrade honom 1918
med finska frihetskorset af 1:a klass. Såväl i
sitt fosterland som i den internationella lärda
världen har T. gjorts till föremål för ovanliga
hedersbetygelser samt valts till led. och hedersled.
af de flesta stora lärda sällskap (däribland
Franska institutet, Vet. soc. i Uppsala 1891 och
sv. Vet. akad. 1905). 1912 på sin 70-årsdag hedrades
han med en festskrift, prydd med språkvetenskapens
största namn. T:s Samlede afhandlinger började
utges af A. Christensen 1918.

2. Karl Kristian Jakob Frederik T., den föregåendes broder, målare, f. 6
april 1847 i Köpenhamn, d. 1912, blef student 1865
och började 1871 studera konst för F. Vermehren vid
konstakademien. 1874 framträdde han med sin skämtsamma
tafla Vid examensbordet och utförde sedan porträtt
och genrestycken, präglade af godlynthet, själfull
uppfattning och en viss vemodig romantik. Ofta
nog valde han ämnen ur flydda tider, gärna från
prästgårdar på landet. Bland hans populära målningar
med utmärkta typer märkas i synnerhet En student för
50 år sedan
(1875), Ewalds möte med Arendse (1876),
De nyförlofvade (1881), Middag i en prästgård
efter biskopsvisitationen
(1888, Konstmuseet),
Söndagseftermiddag i prästgården (1889), Rahbek vid
Kammas dödsbädd
(1894, Konstmuseet). T. vistades ett
par vintrar i Italien och målade då motiv och typer
därifrån. Äfven i teckningar skildrade T.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:21:17 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0606.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free