Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 1185-1186 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thorsöe, Alexander - Thortsen, Karl Adolf - Thorvaldsen, Bertel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

E. G. Geijers forelæsninger over "Menniskans historia".
Danmarks historia 1801—63 behandlade han
i Danmarks hædersdage (1873), Den danske stats
historie 1814—48 (1877—78) och Kong Frederik den
syvendes regering (2 bd, 1884—89). Dessutom har
han författat Vort aarhundredes historie, 1815—90
(1898) och Den danske rigsdag og udenrigspolitiken
1866—1908 (1913). Sedan 1876 var han en lång
följd af år medarbetare (på utrikesafdelningen)
i "Nationaltidende", och sedan 1897 har han
författat en serie historiska noveller med ämnen
ur Danmarks historia under 1800-talet, men efter
hand låtit det historiska innehållet trängas väl
mycket tillbaka för den uppdiktade handlingen.
E. Ebg.

Thortsen, Karl Adolf, dansk litteraturhistoriker,
f. 22 dec. 1798 i Köpenhamn, d. 3 aug. 1878,
filos. doktor 1836, rektor vid lärda skolan i
Randers 1844—57, skref ett banbrytande arbete,
Forsög til en dansk metrik (2 bd, 1833—34), och
en för sin tid förtjänstfull Historisk udsigt over
den danske literatur (1839; 6:e uppl. 1866). Hans
Efterladte smaaskrifter utkommo 1880. Han kritiserade
skarpt Öhlenschläger och stod J. L. Heiberg nära.
E. Ebg.*

Fig. 1. B. Thorvaldsen. Efter målning af K. Begas.

Thorvaldsen [-valls-], Bertel (i utlandet ofta
kallad Albert), dansk skulptör, f., enligt uppgift i
Födselsstiftelsens (barnbördshusets) register, 13 nov.
1768 (ej, som vanligen uppges, 19 nov. 1770)
i Köpenhamn, d. där 24 mars 1844. Fadern, af
isländsk härkomst, var gallionssnidare på flottans
varf. T. fick 1781 börja studera i Konstakademiens
teckningsskola och fortsatte i de högre skolorna, där
han i Abildgaard fick en välvillig vägledare. Han vann
flera pris, slutligen 1793 den stora medaljen, som gaf
honom rätt till akademiens resestipendium. Resan blef
likväl uppskjuten till 1796, då han fick medfölja ett
örlogsfartyg till Neapel. Därifrån for han till Rom —
den dag (8 mars 1797), då han anlände dit, betecknade
han som sin andliga födelsedag. Ganska bortkommen i
de nya förhållandena, behöfde han en rundlig tid att
finna sig till rätta och att smälta sina intryck. Under
de närmaste åren utförde han endast några byster och
gjorde kopior efter antiken. Vägledning fick han af
den lärde arkeologen G. Zoega, Köpenhamnsakademiens
korrespondent, som, förargad öfver hans okunnighet,
tog hans bildning om hand, lärde honom förstå antiken,
granskade hans försök och förblef hans outtröttlige
rådgifvare. Af Carstens’ idévärld befruktades hans
fantasi i hög grad. Under dessa år lärde han se målet
för sin sträfvan. 1800 började han en staty, Iason
efter striden, ett motstycke till Canovas beundrade
Perseus. Iason stod färdig året därpå, men T. saknade medel att låta
gjuta statyn i gips och slog missmodig sönder
den. 1802 påbörjade han emellertid en ny Iason i
öfvernaturlig storlek; fullbordad (se pl. I, fig. 2)
väckte den stort uppseende inom konstnärsvärlden i
Rom. T. stod emellertid färdig att återvända till
Köpenhamn (mars 1803), då en engelsman, sir Thomas
Hope, af en händelse kom att besöka hans ateljé,
beställde statyn i marmor och betalade en del af
köpesumman i förskott. T. kunde nu stanna i Rom,
fann gynnare, fick beställningar och blef snart
räknad bland de främste konstnärerna och ansedd
som en af den nya konstens bärande krafter. Hans
osäkerhet var öfvervunnen, och han gick nu oaflåtligt
framåt under lugnt, målmedvetet arbete. Den klassiska
motivkretsen gaf honom ämnen i öfverflöd. Efter Iason,
idealbilden af mannakraft, följde Ganymedes, Bakchos,
Apollon, gruppen Amor och Psyche m. fl. ideal af
ynglingafägring och kvinnoskönhet och relieferna
Musernas dans på Helikon, Briseis’ bortförande
m. fl. Akademien i Köpenhamn valde honom 1805 till
medlem och samtidigt till professor vid modellskolan,
men sin hemresa uppsköt han gång på gång; han skyllde
ständigt på, att han hade några arbeten, som han
först måste afsluta. Bland dessa voro statyerna
Adonis (1808; fig. 4) och Psyche med urnan (1811),
vidare Alexanders intåg i Babylon (Alexandertåget;
se fig. 9), fris utförd för Kvirinalpalatset
till Napoleons väntade ankomst, reliefen Priamos
och Akilles, medaljongerna Dagen och Natten (1815;
fig. 5 o. 6). 1814 fullbordades Den triumferande Amor
och en liten naken flickstaty, Georgina Russell,
1816 den sittande statyn af grefvinnan Osterman,
samtidigt Hebe, Danserskan, Herdegossen (fig. 12),
Ganymedes med örnen. 1816 började han restaurera
de grekiska antika statyerna från Eginatemplet —
i anslutning till deras stil modellerade han statyn
Hoppet (1817, i frontalställning; fig. 10), men
kort därefter (1818) följde Mercurius Argusdödaren
med liflig hållning och rörelse och den ädla statyn
af furstinnan Baryatinsky (fig. 7). 1819 blef hans
alltjämt bebådade hemresa verklighet. Inemot ett år
stannade han denna gång i Danmark, där flera stora
arbeten planerades, och återvände sedan till Rom,
denna gång öfver Warschau och Krakau, där han fick
beställningar på stora monumentala arbeten.

Ett dylikt, som faller inom ett för honom helt
nytt område, hade han utfört redan före sin resa,
det s. k. Schweizerlejonet, ett minnesmärke öfver
de soldater vid schweizergardet, som föllo under
försvar af Tuilerierna 10 aug. 1792. Det skulle
i brons uppställas i en park vid Luzern, men då
T. på sin hemresa besökte platsen, föreslog han,
att det i stället skulle uthuggas ur klippan (se
fig. i art. Luzern). En bildhuggare L. Ahorn utförde
arbetet 1820—21. När T. gjorde skissen till lejonet,
hade han aldrig sett ett dylikt djur.

Resan till Danmark inledde en ny period i T:s
konstnärslif. Han blef nu öfverhopad af arbete
och lät hädanefter sina elever och medhjälpare i
mera väsentlig mån utföra sina skisser. Bland de
konstnärer, som delade hans arbete, voro danskarna
Freund och Bissen (den senare har t. ex. största

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>