Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe / 39-40 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tiggarmunkordnar - Tiggarpass - Tiggeri - Tiglatpileser - Tignarman - Tigranes - Tigranokerta - Tigre - Tigre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klostermurarna, utan som evangelister i apostoliskt armod
gå ut och verka bland folket genom predikan och
själavård. Förutom de s. k. "stora tiggarordnarna",
dominikanerna och franciskanerna, räknas hit några
andra tidtals mycket betydande ordnar, nämligen
karmeliterna, augustineremiterna och serviterna äfvensom den 1668 upphäfda jesuatorden.
J. H. B.*

Tiggarpass. Se Fattigvård, sp. 1442.

Tiggeri, Bettleri, jur., en persons tillvägagående,
som med ord eller åtbörder begär allmosa af någon,
hvilken ej har med fattigvården att skaffa eller ej
står i sådant förhållande till den begärande, att på
grund däraf hjälp kan väntas. Tiggeri var i Sverige
länge ett lagligen erkändt sätt för upptagande af
fattigunderstöd. Det begränsades först därigenom,
att man medgaf det endast inom vissa områden och
för personer, som erhållit s. k. tiggarpass (se
Fattigvård, sp. 1442). Genom tiggarstadgan af 21
okt. 1698 förbjöds det alldeles utom hemsocknen; men
först genom k. förordn. 25 maj 1847 blef det lagligen
afskaffadt äfven inom hemsocknen och från denna tid är
det således förbjudet. Bettleriföreskrifter gåfvos
sedermera i fattigvårdsförordningen af 9 juni 1871
och återfinnas numera i öfvergångsbestämmelserna till
fattigvårdslagen af 14 juni 1918. Det tillkommer såväl
polismyndigheten som de kommunala myndigheterna att
vidtaga åtgärder för att hindra och hämma tiggeri. För
tillsynen öfver bettlare ega fattigvårdsstyrelserna
antaga särskilda tillsyningsmän. Bettlar barn, som ej
fyllt 16 år, eller befinnes vara vanvårdadt, skall vid
behof anmälan göras till vederbörande barnavårdsnämnd;
i annat fall förfares af fattigvårdsstyrelsen
efter omständigheterna. Har den, som är skyldig
att om barnet ha vård, gett befallning om eller
tillåtelse till bettlandet, må denne behandlas som
lösdrifvare. Bettlare öfver 16 år, som ej är i den
nödställda belägenhet, att han bör erhålla fattigvård,
må anhållas och behandlas som lösdrifvare (se d. o.).
Rld.

Tiglatpileser (assyriska konungar). Se Assyrien,
sp. 256.

Tignarman (fnod. tígnarmaðr, af tíginn, förnäm),
en benämning, som under Nordens äldre historiska tid
tillades konungar, hertigar och jarlar.

Tigranes den stores bild på en guldmedalj från antiken.

Tigranes, konungar i Armenien, af hvilka följande må
nämnas: 1. T. den store, konung 97—56 f. Kr., eröfrade
under sin svärfader konungen af Pontos Mithradates’
krig mot romarna en hel del grannländer. Han blef
slutligen slagen af Lucullus (68 f. Kr.) och måste
fly. Året därpå återtog han dock Armenien. Pompejus
bekräftade hans besittning af den armeniska tronen
och sände hans upproriske son, T. II, fängslad till Rom.
— 2. T., son till Artavasdes, fördes 20
f. Kr. af Augustus till Rom, blef sedan insatt som
konung af Armenien och dog 6 f. Kr.
1—2. J. C.

Tigranokerta (grek. Τιγϱανοϰέϱτα o. Τιγϱανόϰεϱτα,
lat. Tigranocerta, armen. Dikranogerd,
"Tigranes’ stad") var namnet på den af Tigranes den
store på en höjd vid floden Nikeforios anlagda,
praktfulla och starkt befästa hufvudstaden i
Armenien. Den var ännu icke färdigbyggd, då den delvis
förstördes af Lucullus, sedan han utanför dess murar
tillkämpat sig en seger (68 f. Kr.). Inga spår af
T. finnas kvar.
A. M. A.

Tigre, ö med en 750 m. hög vulkan. Se Amapala.

Tigre (inhemskt tigrǟi, tigrē, tigriē, af okänd
bet.). 1. Abessinisk provins, omfattar i sin vanliga
vidsträckta bemärkelse norra, n. och ö. om floden
Takazze belägna delen af Abessinien (ungef. 1/4 af dess
areal) och består af följande distrikt (från n. till
s.): Hamasen, Sarai (Saraë, Sarawe), Okule-Kusei,
Adjabo, Agame, Schire och Tigre (i inskr. bemärkelse,
landet kring hufvudstaden Adua). Då denna prov., som
sedan 1853 varit förenad med Amhara och tidtals (samt
sedan 1878) äfven med Schoa till ett konungarike,
Abessinien, förr ofta varit ett själfständigt rike med
växlande besittning af kringliggande områden, fattas
namnet T. stundom ännu vidsträcktare, så att det
omfattar äfven de närmast söderut belägna distrikten
Wolkait, Simen och Enderta. Se f. ö. Abessinien och
Adua. — 2. Namn på det språk, som talas i trakterna
n. och ö. om prov. T. Däremot kallas den besläktade
dialekten i det nuv. T. allmänt tigrai eller, med
amharisk ändelse, tigrinja. Den förra dialekten
härstammar från ett språk, som stått ge‘ez (se
Etiopiska språket och litteraturen) mycket nära,
under det att tigrinja, hvilket f. ö. representerar
ett yngre utvecklingsstadium än tigre och starkt
påverkats af amhariskan, i allmänhet betraktas
som direkt härstammande från den gamla etiopiskan;
dock har, säkerligen med rätta, anmärkts, att
tigrinja i sin äldsta form synes ha egt vissa
utvecklingsmöjligheter, som ej återfinnas i ge‘ez,
åtminstone så vidt vi känna sistnämnda språk ur den
på detsamma affattade litteraturen. Tigre talas i
italienska kolonien Eritrea, från Röda hafvet till
Kassala i v. och från Suakin i n. till Masaua i s.,
äfvensom på Dahlaköarna i Röda hafvet, under det att
tigrinja sträcker sig öfver det abessiniska höglandet
på båda sidor om floden Mareb, ända till Takazze i
s. och t. o. m. talas i de på andra sidan belägna
distrikten Woldebba och Wolkait. På den senare tiden
har tigrinja f. ö. visat en bestämd tendens att breda
ut sig på bekostnad af tigre. (Se härom Kolmodin,
"Meine studienreise in Abessinien 1908—1910" i
"Le Monde oriental", IV, 229 ff.). I den italienska
kolonien skola de vara ungefär likställda. Att
tigre bättre motstått det amhariska inflytandet,
beror till stor del därpå, att den tigretalande
befolkningen hufvudsakligen består af muhammedaner,
hvilka på grund af sin religion aldrig haft så
lifliga förbindelser med de kristne amharerna; dock
märkes, att den dialekt, som talas af Mensafolket,
hos hvilket kristendomen delvis bibehållit sig,
i åtskilliga afseenden har en ålderdomligare prägel
än kustbefolkningens tigre. F. ö. ha båda språken,
hvilka naturligtvis uppvisa flera lokala skiftningar,
i hög grad varit utsatta för hamitiskt inflytande,
och befolkningen torde till största delen vara af
hamitiskt ursprung. De

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>