Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tigre - Tigrerad - Tigridia - Tigrinja - Tigris - Tigroidsubstans - Tiguriner - Tih
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnämsta olikheterna mellan de bägge dialekterna
bestå däri, att i tigrinja, men ej i tigre,
slutande e öfvergår till ie och k ofta till ch,
att de ursprungliga formerna för 2:a och 3:e
pers. pron. i tigrinja ersatts af nominala bildningar
och att tigre låtit verba tertiæ w sammanfalla
med verba tertiæ j, medan tigrinja fasthåller den
ursprungliga åtskillnaden. För bägge dialekterna
används i skrift det gamla etiopiska alfabetet
med tillsats af några få amhariska bokstäfver,
men ingendera kan ännu sägas ega någon egentlig
litteratur, ehuru åtskilliga värdefulla samlingar
af dikter, traditioner m. m. under de senaste åren
publicerats af europeiska vetenskapsmän. – Litt.,
a) för tigre, Littmann, "Die pronomina im tigre" (i
"Zeitschrift für assyriologie", XII) och "Das verbum
der tigre-sprache" (ibid. XIII och XIV); Munzinger,
"Vocabulaire de la langue tigré" (utg. i Dillmanns
"Lexicon linguæ æthiopicæ" 1865), "II nuovo
testamento in tigre", öfv. af Rodén (Asmara 1902),
Conti Rossini, "Tradizioni storiche dei Mensa" (i
"Giornale della Società asiatica italiana", XIV,
öfv. till ty. af Littmann i "Orientalische studien
Th. Nöldeke gewidmet", 1906, II), G. R. Sundström,
"En sång på tigrespråket" (jämte tysk öfv. af
Littmann i "Skrifter utg. af Human. vet. samf.",
VIII, 6) och Littmann, "Publications of the Princeton
expedition to Abyssinia", I, III, IV (innehållande
rikhaltiga samlingar af texter jämte dels tysk, dels
engelsk öfv., Leiden, 1910 ff.), hvarjämte delar
af gamla testamentet öfversatts af G. R. Sundström
(se d. o.); b) för tigrinja: Prætorius, "Grammatik
der tigriñasprache" (1871), Schreiber, "Manuel
de la langue tigraï" (Wien, 1887–93); De Vito,
"Grammatica elementare della lingua tigrigna"
(1895) och "Vocabolario della lingua tigrigna"
(1896), Coulbeaux och Schreiber, "Dictionnaire de la
langue tigraï" (Wien, 1915 ff.); "Evangelia sacra in
linguam tigricam vertit Debtera Matheos", ed. Krapf
(1866); Conti Rossini, "Canti popolari tigrai" (i
"Zeitschr. für assyriologie", XVII, XVIII, XIX),
och Kolmodin, "Traditions de Tsazzega et Hazzega"
(tigrinjatexter i "Archives d’études orientales"
V, l, 1912 jämte fransk öfv. ibid. V, 2, 1915 och
"Annales et documents" ibid. V, 3, 1914). – 3. Den,
som har tigrespråket till modersmål; "undersåte",
"plebej", i mots. till den i Tigre härskande
aristokratiska klassen.
1. (H.W-k.) 2. K. V. Z.
Tigrerad (fr. tigré), tigerhudfärgad, tigerfläckig.
Tigridia Ker, bot., växtsläkte af fam. Iridaceæ,
underfam. Iridoideæ med 8 arter i Central-Amerika
och Syd-Amerika. Jordstammen är lök. Stjälkarna
äro fåblommiga, bladen äro smala, svärdlika,
eller breda och veckade på längden. Kalkens inre
blad äro mycket mindre än de yttre, ståndarna
äro sammanväxta till ett rör. Hit hör en af våra
praktfullaste trädgårdsväxter, T. Paconia (Ferraria
Tigridia), tigerlilja, inhemsk i Mexico
och Guatemala, med ända till 18 cm. breda blommor,
som äro lysande röda med gula, purpurfläckade
strimmor eller hvita eller gula med röda
fläckar. Löken finner användning som febermedel.
G. L-m.
Tigrinja (Tigriña), språk. Se Tigre 2.
Tigris (bibelns Hiddekel, kilinskrifternas Diklat
l. Idiklat, fnpers. Tigra, "pilen" l. "den pilsnabba",
arab. Didjle, aram. Deklath l. Digla), flod i
Främre Asien, bildas af två källfloder, af hvilka
den västra uppstår i armeniska höglandet s. om sjön
Göldjik, ungefär under 38° 10’ n. br. och 39° 20’
ö. lgd, endast omkr. 5 km. från Eufrats dal. Denna
källflod, som strömmar mot s. ö. förbi Diarbekr,
förstärkes af flera från Kurdistans berg kommande
tillflöden, såsom Argane-Maden och Dibene Su (hvilka
förena sig vid Ammane), Ambar Su, Batman Su och
Arzen Su, samt förenar sig vid Til med den andra
källfloden, Buhtan Su, den s. k. Östra Tigris, som
bildas af flera bergsströmmar s. om Vansjön. Efter
föreningen strömmar floden i en slingrande dal förbi
Mosul och Ninives ruiner, Kalah-Scherghat, Tekrit
och Bagdad samt förenar sig slutligen vid Kurna med
Eufrat. Efter flodernas förening benämnes strömmen
Schatt el-arab. Mellan Mosul och Bagdad upptar
T. Stora och Lilla Zab m. fl. från kurdernas berg
och nedanför Bagdad Dijala, medan fr. h. kanaler
och vattendrag sammanbinda floden mer eller mindre
direkt med Eufrat, hvilken den i trakten af Bagdad
kommer omkr. 35 km. nära. Genom kanalerna nedanför
Bagdad mottager T. vatten från Eufrat, som där
är 5 m. högre, men omkr. 160 km. längre ned sänder
tvärtom T. vatten genom Schatt-el-Hai till Eufrat och
genom Hadd till Kercha. Söder om Hadd är hela trakten
om vintern öfversvämmad (Umm-el-Bak, "myggmodern"),
kvarlämnande om sommaren kanaler, på hvilka farkoster
med lätthet gå öfver till Kercha. Floden är mer
än dubbelt så vattenrik som Eufrat. Flodens längd
uppskattas till 1,855 km., flodområdet till 357,900
kvkm. Floden kan af mindre ångfartyg trafikeras
upp till Bagdad och af grundgående farkoster
30 km. nedanför Mosul. Ända från Diarbekr kan
floden i strömmens riktning befaras med flottar,
som uppbäras af luftfyllda djurhudssäckar. Under
Världskriget spelade Tigrisdalen en framstående roll
under striderna mellan engelsmän och turkar i dessa
trakter dels från okt. 1914, då de förre landstego
vid Schatt el-arabs mynning, till 29 april 1916,
då general Townsend med 13,000 man måste ge sig
fången till turkarna vid Kut-el-Amara; dels från juni
s. å., då engelsmännen återupptogo offensiven och
sedermera intogo Bagdad 11 mars 1917 och därefter
fortsatte sin framryckning såväl uppåt T. förbi
det 27 maj 1918 tagna Kerkuk som i Eufratdalen.
(H.W-k. L. W:son M.)
Tigroidsubstans, anat. Se Nervväf, sp. 80S.
Tiguriner, ett keltiskt folk, som utgjorde en del af
Helvetiens (Schweiz’) stammar och för romarna blef
bekant särskildt genom sitt deltagande i cimbrernas
strider i Gallien (107 f. Kr.) och i Italien (101
f. Kr.). Tigurinerna ledo ett svårt nederlag 58
f. Kr., då de sökte öfvergå Saône. Deras hembygd
förlägges af Mommsen till trakten af Murtensjön.
(J. C.)
Tih, vidsträckt öken- och stäppområde, omfattande
norra delen af Sinaihalfön (se Sindi) samt det
n. därom, ända fram till Medelhafvets kust, mellan
Sueskanalen i v. och Syrien (Palestina) i ö. belägna
landet. Tvärs genom öknen i väst-östlig riktning går
från Sues förbi egyptiska fortet Kal’at el-Nachl till
Akabavikens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
