- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe /
71-72

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tilsit - Tilta - Tilthornet - Timagenes - Timaios - Timanbergen - Timankusten - Timansberg - Timanska tundran - Timanthes - Timaru - Timaxel - Timbal - Timbal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att förklara England krig. Det af dessa tre hof, som
vägrade att efterkomma uppmaningen, skulle betraktas
som de allierades gemensamma fiende. Särskildt
stadgades att, om Sverige vägrade, Danmark skulle
tvingas till krig emot denna makt. Vidare öfverenskoms
att, om Turkiet ej ville antaga Frankrikes medling och
sluta fred med Ryssland, de förbundne skulle frånrycka
det alla dess europeiska provinser så när som på
Konstantinopel och Rumilien. – Om de muntliga aftal,
som kunna ha träffats vid Napoleons och Alexanders
upprepade sammanträffanden under fredsförhandlingarna
(första gången på en flotte i Njemenfloden 21 juni),
saknas tillförlitliga uppgifter. Det är sålunda
ovisst, huruvida Napoleon i T. uppfordrat Alexander
att eröfra Finland. – Den i T. slutna alliansen mellan
Ryssland och Frankrike blef af bestämmande betydelse
för den europeiska politiken fram till 1812. Om de
tilsitska öfverenskommelsernas viktiga följder
för den skandinaviska Norden se Kontinentalsystemet
(slutet). Se Grade, "Sverige och Tilsitalliansen
1807–1810" (1913), och där anförd litteratur.
(H. W-k. L. W:son M. N. H-tz.)

Tilta, landtbr. Se Plöjning.

Tilthornet. Se Norge, sp. 1378.

Timagenes (grek. *********) från Alexandria,
f. mellan 80 och 75 f. Kr., kom år 55 till Rom, där
han gjorde bekantskap med Augustus, hos hvilken han
dock råkade i onåd. T., som var föga vänligt stämd
mot Rom, författade en historia öfver Augustus och en
öfver "diadokerna". Ehuru han föga bekymrade sig om
sanningen, begagnades han dock som källa af Pompejus
Trogus, Strabon, Josefos, Plutarchos m. fl. Fragment i
Müller, "Fragmenta historicorum græcorum" (1848–74).
J. C.

Timaios (grek. *******, lat. Timæus). 1. Forngrekisk
filosof af den pythagoreiska skolan från Lokroi
i södra Italien, lefde under senare delen af 5:e
årh. f. Kr. Platon har efter honom uppkallat en af
sina dialoger. – 2. Forngrekisk historieskrifvare
från Tauromenion på Sicilien, f. omkr. 350 f. Kr.,
tillbragte större delen af sitt lif som landsflyktig
i Aten och dog vid hög ålder. Hans förnämsta verk
var en vidlyftig historia öfver Sicilien från äldsta
tid till 264 f. Kr. I ett annat bland sina arbeten
skildrade han Pyrrhos’ fälttåg. Några forntida
historieskrifvare, i synnerhet Polybios, uttala
sig med det strängaste ogillande om T:s historiska
författarskap, hvartill denne torde åtminstone
delvis ha gett anledning genom sin klandersjuka mot
andra. Endast fragment af dessa historieverk finnas
i behåll, utg. af Müller, "Fragmenta historicorum
græcorum" (1841). – 3. Sofist och grammatiker,
författare till ett tämligen värdelöst platonskt
lexikon, hvaraf en del kommit till vår tid. Han
tros ha lefvat under 200- eller 300-talet.
1-3. A. M. A.

Timanbergen, i nordöstra Ryssland, bilda
vattendelaren mellan Petjoras och Dvinas
vattensystem. De börja i trakten af Vytsjegdas källor
vid 62° n. br. på 150 km. afstånd från Uralbergen
och sträcka sig som en flack, platålik, af skog i
s. och sumpmark täckt terrängupphöjning i nordvästlig
riktning genom guv. Vologda och Archangelsk samt
sluta i Svjatoj nos på östra sidan af Tjesskajabukten.
Med en längd af omkr. 900 km. och en
medelbredd af 50 km. är bergplatån, hvars maximihöjd
ö. h. är 260 m., som vattendelare så svagt utbildad,
att östliga och västliga vattendrag flerstädes nästan
sammanträffa och båtar kunna släpas öfver den korta
sträckan mellan dem. Geologiskt utgöres platån af ett
gammalt veckberg, uppbyggdt af arkeiska, devoniska
och karboniska bildningar, men afjämnadt genom
långvarig erosion och till 150 m. höjd öfvertäckt
af Norra Ishafvets postglaciala aflagringar.
Afbrutet genom Tjesskajabukten, har veckberget
en fortsättning i Kaninhalföns nordligare hälft.
H. W-k.

Timankusten, nordrysk kuststräcka vid Norra Ishafvet,
med sydväst-nordöstlig riktning, från Timanbergens
(se d. o.) förberg Svjatoj nos på Tjesskajabuktens
nordöstra sida (67° 30’ n. br.) till Kap Russki
Savorot på halfön utanför Petjoraviken. Kusten
utgöres af flackt svämland, utom på vissa
punkter, där smärre s. k. förberg nå något öfver
omgifningen. Träd och nästan allt växtlif saknas.
H. W-k.

Timansberg, gruffält med två grufvor, Kärrgrufvan och
Varpgrufvan, och anrikningsverk i Nora socken, Örebro
län. 1913 brötos där 13,608 ton berg, hvaraf erhöllos
5,130 ton prima och 1,306 ton annan järnmalm till
ett värde af 63,616 kr. Den för anrikning erhållna
produkten utgjorde 5,577 ton och den färdiga varan
2,110 ton järn. T. eges af T:s grufbolag och hör
under Nora bergslags gemensamma grufförvaltning.

Timanska tundran, öde tundraområde – hemvist endast
för nomadiska samojeder – utmed ryska Ishafskusten,
s. om Tjesskajabukten och Timankusten (se d. o.),
i ö. sträckande sig fram till Petjoraflodens nedersta
lopp. Ytvidd omkr. 90,000 kvkm., när som sydgräns
räknas Mesens biflod Pesa och Petjoratillflödet
Zylma, hvilkas källområden å Timanbergen (se
d. o.) gränsa omedelbart intill hvarandra.
H. W-k.

Timanthes (grek. ********), grekisk målare,
sannolikt född på ön Kythnos, räknas till den joniska
skolan, som blomstrade från Peloponnesiska kriget
till Alexander den stores tid, och sammanställes där
med Zeuxis och Parrhasios, men anses leda öfver till
den doriska skolan i Sikyon. Parrhasios besegrades
af honom i en täflan på Samos med en målning, som
framställde Ajas stridande med Odysseus om Akilles’
vapen
. Senare synes T. ha lefvat i Sikyon. Hans mest
prisade verk var Ifigeneias offrande, beundradt för
framställningen af stegringen i smärtan hos de
kringstående männen. T:s komposition återkommer sannolikt
på en altarrelief i Florens.
C. R. N.*

Timaru, hamnstad på östkusten af Nya Zeelands Sydö,
44° 22’ s. br. 11,280 inv. (1911).
H. W-k.

Timaxel. Se Astronomiska instrument, sp. 294.

Timbal (fr. timbale), mus., puka (se d. o.).

Timbal (af fr. timbale, "puka"), kokk., ett slags
pastej af kupig, stundom af annan form. Skillnaden
mellan pastejen och timbalen är den, att vid
tillredning af den senare ett skal af pastejdeg
(risgryn, potatis, färs o. s. v.) gräddas särskildt,
stundom sedan den blifvit prydd med ornament af en
för detta ändamål lämplig deg. Skalet (den egentliga
timbalen) kan f. ö. formas och beläggas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:44:06 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfci/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free