Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjecher - Tjechiska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Världskriget (1914–19) in på upprorets väg. Såväl på
sydfronten, mot italienarna, som, framför allt,
på östfronten, mot ryssarna, öfvergingo tjechiska
och slovakiska trupper, stundom i 10,000-tal, till
fienden. I Ryssland hade kort efter krigets utbrott
af tjechiska emigranter bildats en "tjecho-slovakisk
legion" (Česka družina), som kämpade i ryska
arméns led, och i denna fingo enstaka desertörer
och krigsfångar tillåtelse att ingå. Efter ryska
marsrevolutionen 1917 tog rekryteringen ökad fart,
tre regementen uppsattes och deltogo med utmärkelse
i offensiven mot Galizien i juli, vid reträtten
i olikhet mot ryssarna bibehållande disciplin
och sammanhållning. På sensommaren svällde de
tjecho-slovakiska trupperna i ryska armén ut till
en armékår, som vid den bolsjevikiska revolutionens
utbrott var förlagd i Ukraina. I striderna mellan
ukrainare och ryska bolsjeviker höll den sig neutral,
och i febr. 1918 ingicks aftal om dess öfverförande
öfver Vladivostok till franska fronten. Transporten
började omedelbart, men ryktet därom väckte
stark oro bland bolsjevikernas lokala sovjets,
särskildt i Sibirien, partiell afväpning påbjöds,
och i maj tillkännagaf ryska sovjetregeringen,
att transporten till Frankrike skulle ske öfver
Archangelsk i st. f. öfver Vladivostok. Under
tysk påverkan följde (27 maj) ny order om
fullständig afväpning och provisorisk internering
i koncentrationsläger. Nu följde en fullständig
brytning mellan de tjecho-slovakiska trupperna och
bolsjevikregeringen. Tjecho-slovakiska små arméer
bildades af de på transport stadda trupperna och af
krigsfångar, som under den växande anarkien återfått
friheten. Fyra "tjecho-slovakiska fronter" uppstodo:
en vid Volga, en i Uralområdet, en i mellersta
Sibirien och en längst i ö. n. om Vladivostok. Dessa
arméers numerär har uppgetts växlande; de leddes
delvis af sina egna officerare, fingo småningom
understöd i penningar och ammunition samt opererade
väsentligen i syfte att i de allierades intresse
bemäktiga sig Sibiriska järnvägen och därmed bidraga
till bolsjevikväldets störtande i Ryssland. Samtidigt
uppsattes tjecho-slovakiska trupper äfven i
Nord-Amerikas förenta stater för att deltaga i kriget
i Europa; ett tjecho-slovakiskt regemente på franska
fronten erhöll 30 juni under stora högtidligheter
en fana åt sig öfverlämnad af president Poincaré,
och den tjecho-slovakiska nationalkommitté, som
bildats i Paris, erkändes samtidigt af Frankrike och
England som högsta organ för den tjecho-slovakiska
rörelsen i ententeländerna. Kommitténs president var
professor Tomaš Masaryk, som före Världskrigets
utbrott var det ung-tjechiska partiets ledare och
under krigsåren varit ledaren för den tjechiska
själfständighetspropagandan i Gamla och Nya
världen. England erkände 9 aug. tjecho-slovakerna som
allierad nation, under nationalkommitténs ledning
krigförande mot Österrike-Ungern och Tyskland,
och än tydligare erkännande gafs i Förenta staternas
förklaring (2 sept.), hvari nationalkommittén erkändes
som "en de facto krigförande regering, beklädd med
behörig myndighet att leda tjecho-slovakernas militära
och politiska angelägenheter". En liknande förklaring
afgafs 9 sept. af Japan, och italienska regeringen,
som redan 21 april 1918 med tjecho-slovakiska
nationalrådet träffat aftal
om uppsättandet af tjecho-slovakiska legioner på
italienska fronten, förklarade 3 okt. s. å., att detta
aftal var liktydigt med ett erkännande af rådet som
en regering de facto.
Tjecherna i Böhmen vägrade sin medverkan till
Wienregeringens planer på den Österrikiska monarkiens
federalisering, och efter Österrike-Ungerns
fullständiga nederlag i Italien (okt.) utropade
en tjecho-slovakisk nationalförsamling i Prag
Tjecho-slovakiska republiken (14 nov. 1918) samt valde
s. d. Masaryk till dess president. Han mottogs 21
dec. s. å. under oerhörda ovationer i Prag. Redan,
före hans ankomst hade den nya regeringen under
ledning af den till ministerpresident utsedde Karl
Kramař börjat med vapenmakt sätta sig i besittning
af hela Böhmen och Mähren ("det af tyskarna bebodda
området är vårt och skall förbli vårt"). Den nya
statens gräns mot Ungern (slovakernas område)
fastställdes i dec. provisoriskt genom maktbud
från ententens sida, ett rätt vidsträckt område i
Nedre Österrike ockuperades, och i Schlesien kommo
tjecherna (jan.–febr. 1919) under sin framryckning
i konflikt med polska annexionsexpeditioner,
så att de allierade måste förbjuda de tvistande
parterna fortsatt framryckning och ditsända en
provisorisk gränsregleringskommission. Stödda på
tidigare hemliga aftal med franska regeringen,
ha tjecherna för sig kraft rätt att provisoriskt
besätta landet innanför Böhmens "historiska gränser",
hvarvid Pragregeringen emellertid sökt lugna
de tyska och magyariska folkelementens bekymmer
genom en principförklaring om, att minoriteterna i
den nya staten skola åtnjuta fulla nationella och
medborgerliga rättigheter. De allierade ha skyndat
att erkänna den nya tjecho-slovakiska republikens
regering, förbehållande åt fredskonferensen att
bestämma om dess blifvande gränser m. m., och i denna
fredskonferens är den sedan jan. 1919 liksom öfriga
allierade stater företrädd genom i vanlig ordning
befullmäktigade ombud.
Om tjechernas oafhängighetssträfvanden under
Världskriget se den i Paris af I. Markovič från
1915 utgifna månadsskriften "La nation tchèque".
J. Th. W. V. S–g.
Tjechiska litteraturen. I. Den äldsta perioden
(till 1400). Den äldsta tjechiska litteraturen
torde ha bestått af folkliga sägner i lyrisk och
episk form att döma af antydningar i de äldsta
krönikorna (Kosmas’, Dalimils m. fl:s), och enligt
de nyaste forskningarna torde de gamle slaverna ha
haft ett slags runskrift, som dock mycket tidigt
ersattes dels af den glagolitiska och kyrilliska,
dels ock af den latinska skriftbeteckningen. De
äldsta slaviska skriftstyckena i Böhmen och Mähren
tillhöra den förra gruppen, införd genom Kyrillos’
och Methodios’ lärjungar, de senare genom tysklatinska
missionärer. På glagolitiska finnas affattade fragment
från 900-talet, "Den helige Chrysostomos’ homilier"
och den berömda kyrkosången Hospodine pomilyj ny
(Kyrie eleeson). Den kyrilliska kyrkolitteraturen
främjades af abboten Prokop i Sázavas gamla kloster,
och Karl IV stiftade ett ortodoxt kloster i Emaus, där
det märkliga Reims-evangeliet urspr. förvarades. De
äldsta, i latinsk skrift författade tjechiska verken
på prosa, af religiöst innehåll, förskrifva sig från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
