Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tobakskompanierna
- Tobaksmonopol
- Tobaksmonopolet
- Tobakspipan
- Tobakspipor
- Tobaksregale
- Tobaksskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ring i arrendesumman af 50,000 dal. kmt. 26 juni
1673 erhöllo de ytterligare 10 års förlängning af
oktrojen, räknadt från 1 jan. 1675 på samma villkor
som förut. Sedan den nya terminen utgått, synes icke
kontraktet ha vidare prolongerats, utan tobakshandeln
lämnats fri. Jfr Tobaksskatt. J. F. N.
Tobaksmonopol, finansv. Se Tobaksskatt.
Tobaksmonopolet, Svenska, aktiebolag. Se Svenska
tobaksmonopolet.
Tobakspipan, zool. Se Pipfiskar.
Tobakspipor, redskap för rökning af sönderskuren
tobak (se d. o., sp. 239–240), förekomma i mångahanda
former och storlekar i olika trakter af jorden. I
regel består en tobakspipa af piphufvudet (hvari
tobaken stoppas ned), skaftet (hvari röken ledes)
och munstycket. Piporna äro antingen
Typiska tobakspipor. 1 holländsk kritpipa, 2 längre
sjöskumspipa, 3 kortare pipa med masurhufvud,
4 modern "snugga" af engelsk modell. (2 o. 3
i Nordiska museet, Stockholm.)
gjorda i ett stycke (såsom de engelsk-holländska
"kritpiporna" af piplera; fig. 1) eller sammansatta,
hvilkas tre delar instickas eller inskrufvas i
hvarandra (fig. 2–4). De senares hufvud tillverkas
af hårda träslag (masur, briar wood), sjöskum,
kalabass, porslin, oglaserad bränd lera e. d.,
med eller utan beslag och lock af silfver; till
skaftet används "weichselträ", horn m. m., till
munstycket horn, bärnsten, ebonit, ben. Det var en
österrikisk läkare Franz Vicarius, som 1689 uppfann
den sålunda sammansatta tobakspipan jämte den med
dess hufvud förenade behållaren för uppsamling af
den giftiga tobaksoljan – ett ansenligt framsteg
särskildt i hygieniskt afseende. Förut hade man i
hundra år nästan uteslutande betjänat sig af den enkla
kritpipan.
Bland världsdelarna är Afrika synnerligen
rikt på egendomliga former af rökpipor; i stället
för eller vid sidan af tobak röka dock naturfolken
där hampa eller andra narkotiskt verkande växtämnen,
hvilket äfven gäller om folkstammar i andra delar
af jorden. Hos Nord-Amerikas indianer är
fredspipan (se d. o. med fig.) den märkligaste formen. Hos
orientalerna framstå den eleganta vattenpipan nargileh
(se d. o. med fig.), hvari röken
afkyles, och den långa, smakfullt formade
tschibuk (se d. o. med fig.). I Europa skulpterades ofta
piphufvudena konstnärligt, och efter tycke och smak
ha olika dimensioner föredragits, från den lilla
bekväma, S-formigt böjda "snuggan" (fig. 4) till den
af germanska studenter och präster länge omhuldade
pipan med ofantligt långt skaft och stort tungt
porslinshufvud. Att få ett piphufvud (af sjöskum,
trä, kalabass) väl "inrökt" är en långsam och ömtålig
procedur. Egendomlig är bondkvinnornas i Dalarna och
Hälsingland sed att röka tobak ur små järnpipor, som
då bli brännheta. Sedan omkring midten af 1800-talet
har tobakspipan alltmer undanträngts af cigarren
och cigarretten, hvilka f. ö. fått tillträde till
sällskapsrum, hvarifrån tobakspipan var bannlyst. Jfr
Tobak.
Tobaksregale, jur. Se Regale.
Tobaksskatt, finansv., skatt på förbrukning af
tobak. Af de olika formerna för denna beskattning
kunna, jämte tull på införsel af tobak, egentligen
endast råämnesbeskattning, fabrikatsskatt och
tobaksmonopol komma i fråga. Vid råämnesbeskattningen,
hvilken förekommer i Norge, Tyskland och Belgien,
kan skattens storlek bestämmas antingen efter den
odlade arealens storlek, resp. beskaffenhet eller ock
efter skördens storlek. Jämte det denna skatteform
nödvändiggör kostsamma och för tobaksodlingen
synnerligen betungande kontrollåtgärder, lider den
dessutom bl. a. af det med hänsyn till de stora
kvalitetsdifferenserna hos tobaken mycket väsentliga
felet, att tobakens kvalitet icke erhåller något
eller blott mycket ringa inflytande på skattens
storlek. Vid fabrikatsskatten, som tillämpas i
Nord-Amerikas förenta stater, Ryssland, Bulgarien
och, i begränsad omfattning, äfven i Tyskland
och Belgien, afpassas skatten efter det färdiga
fabrikatets mängd och art samt, till en viss grad,
efter dess kvalitet. Denna skatteform eger visserligen
afgjordt företräde framför råämnesbeskattningen,
enär densamma i någon mån kan taga hänsyn till
tobakens kvalitet, men den lider dock, om än i
mindre grad, af ofvannämnda, råämnesbeskattningen
vidlådande brister. Tobaksmonopolet är däremot fritt
från dessa olägenheter. I sin fullständiga form
innebär detsamma uteslutande rätt för staten att
köpa och bearbeta inhemsk råtobak, att från utlandet
importera tobak och tobaksfabrikat samt att inom
landet tillverka och försälja tobaksfabrikat. Däremot
anses det icke gå för sig att utsträcka monopolet
äfven till tobaksodlingen. Tobaksmonopolet
kräfver ej någon dyrbar kontroll samt gör det
möjligt att fullkomligt afpassa skatten efter de
resp. fabrikatens kvalitet och värde, enär staten
bestämmer prisen på dessa. Det vanliga påståendet,
att monopolet skulle leda till fabrikatets försämring
och tillverkningskostnadernas ökning, har aldrig
blifvit bestyrkt. Denna uppfattning beror nog
delvis på en sammanblandning af den prisstegring,
som monopolet medför och afser att medföra,
med försämring af fabrikatet, resp. förhöjning
af dess tillverkningskostnader. Däremot leder
monopolet onekligen till, att en mindre mängd
olika sorter tillverkas. Vidare kan införandet af
tobaksmonopol stöta på väsentliga hinder i de länder,
som redan ega en högt utvecklad tobaksindustri,
emedan såväl fastställandet som anskaffandet af de
aflösningssummor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:05:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfci/0145.html
