- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe /
307-308

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolstoy, Lev Nikolajevitj - Tolstoy, Lev Lvovitj - Tolstonovsk - Tolta - Tolteker - Tolú - Tolubalsam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

307

Toistonovsk-Tolubalsam

308

Upplysningens frukter: herrskapslif i hufvudstaden
med spiritistisk humbug i motsats till folkets lif
och intressen) och det skakande bondedramat Vlast tmy
(1887; "Mörkrets makt", 1889), en dyster tafla ur
folklifvet samt den vidunderliga äktenskapsnovellen
Kreitserova sonata (1889; "Kreutzer-sonaten", 2
uppl. 1890, med en förklaring af förf.). Det sista
arbetet har varit föremål för olika utläggningar. För
den, som det minsta känner förf., är meningen
klar: det är en illustration till den satsen, att
liderlighet, d. v. s. sexuella förbindelser utan
etiskt underlag, fördärfvar äktenskapet. T. yrkar
på strängt engifte (så redan i boken "Hvari min tro
består" och i andra arbeten). - Berättelsen "Pamfilius
och Julius" (sv. öfv. 1891), en omvändelsehistoria
från kristendomens första tid (under Trajanus),
är snarare en afhandling i dialogform än en
berättelse. I öfrigt visa äfven hans senaste alster
i konstnärligt afseende samma öfverlägsna talang som
de tidigare. Hans sista skönlitterära storverk var
romanen Voskresenie (1898; "Uppståndelse", 1899 -1900;
3:e uppl. 1911), hvars hufvudfigur, furst Nechludov,
återspeglar förf:s egen tankegång och som utgör en
mördande kritik af det ryska samhället.

T. var en bland 1800-talets mest betydelsefulla
författare, som konstnärlig realist, som icke skyr
något, men aldrig blir cynisk. I psykologisk analys
täflar han med Dostojevskij, men han hade ingen
förkärlek för det abnorma. Hans språk är enkelt,
smidigt, äkta ryskt. Alla hans vittra arbeten äro
tendensdikte.r: de predika i diktens form hans
lära. Hans religion är en kristnad panteism (med
buddistisk nyans). Han söker sanningen framför allt;
han låter aldrig af opinion eller sed hindra sig att
uttala en öfvertygelse. Han var hvarken socialist
eller kommunist, men hade kommunistiska idéer och
påminner om Eousseau. Några vetenskapliga studier
hade T. icke, men betydlig beläsenhet (särskildt
i filosofisk litteratur). Hans synkrets var i det
hela begränsad till Ryssland (ehuru han i politiskt
afseende var apatisk, kosmo-polit). Hans kvietism
är rysk, hans optimism likaså. Han var till hela
sin varelse ryss och hans ståndpunkt en för honom
egen form af den "folklighet" (narodnost), hvilken
gick som en röd tråd genom Rysslands historia under
1800-talet. T:s samlade skrifter äro utgifna i
många upplagor (1893-98 i 14 bd, 1911-12 i 20),
hvarjämte folkskrifterna ha utgått i ofantliga
upplagor. Hans religiösa och socialpolitiska
skrifter ha ända till sista tiden varit förbjudna i
Ryssland, hvilket dock icke hindrade, att de spredos
i tusentals litografierade och hektograferade
afskrifter. Hans brefväxling utgafs 1910-11 i
2 dlr, hans bref till hustrun 1913, på tyska
hans BriefwecTisel mit der gräfin A. A. Tolstoj
1913 och Bienstock: "Correspon-dance inédite’’
(1907). Hans utmärkta postuma berättelser, Posmertnyja
proizvedenija, utgåfvos 1912 i 3 dlr ("Djäfvulen",
"Fader Sergius", "Det lefvande liket", 1912-13). -
Litteraturen om T. är oerhördt rik, och de fleste
ryske litteraturhistoriker ha behandlat honom:
Tjernysjevskij, 0. T. Miller (1887), A. A. Kozlov
(1895), D. S. Merezj-kovskij ("T. och Dostojevski
som människor och konstnärer", 1906, och "T:s och
Dostojevskis

religion", 1907), N. Strachov och S. Yengerov (1901),
Ovsianiko-Kulikovskij (1905), Andrejevitj (1905),
E. Ljatskij (1906). Den utförligaste biografien
är P. Birjukovs (2 dlr, 1905-08; "Tolstoi, hans
lif och verk", 1906-09). K. Nötzel har egnat honom
ett ingående studium (1915, 1918); på tyska finnas
f. ö. studier af R. Löwenfeld (1891, 1901, 1908),
G. Glogau (1893), F. Schweder (1894), Sergejenko
(1900), E. H. Schmitt och E. Zabel (1901), J. Hart
(1904), P. Gastrow (1905). På franska har han
behandlats af De Yogiié (1884 -88), E. Froment
(1892), T. de Wyzewa (1893, 1901), A. Sorel (1894)
och Osip-Lourier (1903); på engelska af G. H. Perris
och J. C. Kenworthy (1902), E. A. Steiner (1903),
J. Knowlson (1904), A. Maude (1910) och N. Forbes
(1912); på norska af 0. Lund (sv. öfv. 1905) och
Chr. Collin ("T. og nutidens kulturkrise", 1905). De
viktigaste T.-studierna på svenska äro: N. Erdmann (i
"Dagny" 1887, "Yidar" 1889 och "Finsk tidskr." 1898),
B. Estlander (i "Finsk tidskr." 1891-92), K. af
Geijerstam (en psykologisk studie 1893), T. Hedberg (i
"Ord och bild", 1894), A. Jensen (i "Finsk tidskr.",
1902), H. E. Larsson (i "Ny sv. tidskr.", 1888),
H. Lindgren (i "Ord och bild", 1904), J. Mandelstam
(i finska "Ateneum", 1898), F. von Schéele (i
"Finsk tidskr.", 1887), J. Stadling ("Tolstoyana",
1906) och E. Wrangel (1898). - T:s flesta arbeten
äro öfversatta till alla europeiska språk, äfven
till sv. En mönstergill tolkning af hans samlade
verk förblir dock ännu ett önskemål. De flesta
sv. öfv. ha utförts af Yalborg Hedberg, några smärre
af E. Nordenström och "Uppståndelse" af R. Lindqvist.

8. LevLvovitjT., grefve, den föregåendes son,
författare, f. 1871, studerade vid universitetet
i Moskva, men egnade sig sedan åt litterär
verksamhet. Hans uppsatser och skisser ha
offentliggjorts i samlingarna Dljadjetej (För
barnen), Jasnaja Poljana, Iz vremeni studentjestva
och V golodnye gody (skildrande hungersnöden i
Samara). På svenska finnas "Den blå dagboken"
(1804) och "Frestelsen" (1901, 1904). Ganska
märklig är hans Prélude Chopin ("Chopin-preludium",
1901), ett polemiskt motstycke till faderns
"Kreutzer-sonat". Sina reseintryck från Sverige
(illustr.) har han samlat i Sovremennaja Sivetsija
(1900). T. är gift med en dotter till doktor
E. Westerlund i Enköping, l, 4, 6 o. 8 A-d J. 5
o. 7. Lll. (A-d J.)

Toistonovsk, ort på nordsibiriska tundran å omkr. 70°
n. br., i guv. Jenisejsk, på östra stranden af
floden Jenisej, som där är uppdelad i ett par olika,
men genom tvärfåror med hvarandra förbundna armar.
H. W-k.

Tolta, löt. Se Mulgedium.

Tolteker, indianfolk. Se Indianer, sp. 497, och
Mexico, sp. 358.

Tolu [tak/], hamnstad i dep. Bolivar, republiken
Colombia, Sy d-Amerika, ö. om Morros-quillo-viken
af Karibiska hafvet. Omkr. 3,000 inv. Utförsel af
kolonialvaror och balsam.

Tolubalsam [tå-], Balsamum tolutanum, /arm., med.,
erhålles af Toluifera Balsamum (Myroxylon toluifera),
ett högrest träd, hvars stam når en höjd af ända
till 27 m.; denna bildar först efter att ha nått en
betydlig höjd en ständigt grönskande krona. Dennas
blad äro sammansatta af 3-4 par tunna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:05:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfci/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free