Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tornberg, Karl Johan - Tornboll - Tornbüren - Torndammen - Torndyfvel - Tornefors - Tornej - Tornérhjelm (Tornérhielm) - Tornérhjelm, Rudlof Viktor - Tornérhjelm, Gustaf David Rudolf - Tornerhjälm - Tornering - Tornerkrage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
banan syntes stängd, ämnade han utbyta denna mot den
prästerliga, disputerade 1845 för pastoralexamen med
afh. De principiis Scripturæ Sacræ interpretandæ
ad placita reformatorum revocatis och prästvigdes
strax därefter. Men genom dåv. kanslerens (kronprins
Karls) ingripande bevarades han åt vetenskapen
och utnämndes 1847 till e. o. professor i sitt
ämne vid Lunds universitet. 1850 efterträdde han
B. M. Bolméer som ord. professor i österländska
språk. Från prästämbetet tog han afsked 1861. För
sina vetenskapliga arbeten gjorde han 1856, 1863 och
1865 utländska resor till olika länder och studerade
de rika orientaliska handskriftsskatterna i Paris,
Londons och Berlins bibliotek. De betydande samlingar
af sådana handskrifter vårt land eger i Uppsala
och Lund blefvo först af T. vetenskapligt ordnade
och beskrifna i Codices arabici, persici et turcici
bibliothecce regim universitatis upsaliensis (1849)
och Codices orientales bibi. reg. univ. lundens,
cum supplem. (partes 1–6, 1850–53). Äfven på ett
annat specialfält riktade T. sin vetenskap ur
Sveriges skattkammare. De utomordentligt många i
svensk jord funna österländska mynten undersöktes
och tolkades af honom redan tidigt med en noggrannhet
och ett skarpsinne, som gjorde hans namn ryktbart i
hela Europa (om hans hithörande arbeten se Kufiska
mynt). Med Vet. akad:s pris belönades hans öfv. af
Koranen (1874), som ehuru ej fullt tillfredsställande
- någon egentlig stilistisk talang för sitt modersmål
egde T. icke - dock "är bättre än hvad till och med
den tyska litteraturen kan uppvisa" (Tegnér). Men T:s
förnämsta verk, vid sidan af Schlyters landskapslagar
det största och viktigaste den svenska filologien
frambragt, och hvarpå han arbetade i mer än 20 år,
var hans med mångårigt statsunderstöd utgifna
Ibn-el-Athiri chronicon, quod perfectissimum
inscribitur (Uppsala och Leiden, 1851–76; 12 dlr med
5,300 sid. arabisk text och 2 bd suppl. och indices
med mer än 23,000 namn), en världshistoria från Adam
och Noak till 1231 e. Kr., som utgör en outtömlig
källa af fakta rörande muhammedansk historia och
kultur. Af en tillämnad fullständig öfv. hann T. icke
utge mer än Ibn-el-Athirs chrönika, elfte delen
(partes 1–41, 1850–53; äfven särsk. häft. I, II, 1851–53)
och Ibn-el-Athirs berättelse om arabernas eröfring
af Spanien (1865; progr.). Äfven åt ett annat viktigt
historiskt verk egnade T. ett betydande arbete. I
Lunds bibliotek förvaras ett fullständigt manuskript
till en edition af Mirchonds stora persiska historia,
utarbetadt af T., efter handskrifter i Uppsala,
Lund och Stockholm, men däraf hann han utge endast
Mirkhonds berättelse om Askaniernas konungaätt i
Persien (1863; progr.). Dessutom skref T. större och
mindre uppsatser i in- och utländska tidskrifter. Han
var led. af Vitt. hist. o. ant. akad. (1842),
Vet. akad. (1870) och en mängd utländska vetenskapliga
samfund. – T. var en fint och mångsidigt bildad man,
särskildt berömd som kvick berättare, och hans
gästfria, vänsälla hem var en kär samlingsplats
för både lärare och lärjungar. Men hans stora
vetenskapliga betydelse var i allmänhet föga känd af
hans landsmän. Han var dock Sveriges förnämste arabist
och en auktoritet af första rang på den orientaliska
numismatikens område. Träffande har hans
lifsgärning skildrats af hans främste lärjunge
i följande ord - "en af vårt lands berömdaste
lärde, som under en lång och verksam lefnad troget
hållit vetenskapens brännspegel upp mot ’ljuset
från Österland’ och med stadig hand bragt dess
strålar att lysa öfver olika områden af Orientens
och Occidentens historia". Med liknande uttryck
af odeladt erkännande betecknas hans arbeten hos
Dugat, "Histoire des orientalistes" (1868). Se
vidare Moberg, "Zum hundertjährigen geburtstag
C. J. Tornbergs" (i "Le Monde oriental", II, 109 ff.).
H. A. (K.V.Z.)
Tornboll. Se Bollspel, sp. 1030.
Tornbüren, stad. Se Dornbirn.
Torndammen. Se Jerusalem, sp. 1369.
Torndyfvel, oriktig form för tordyfvel. Se Tordyflar.
Tornefors, en 320 m. lång fors i Torne älf, nedanför
Tärendö-bifurkationen, i Pajala socken, Norrbottens
län, har 2,6 m. fallhöjd, en medelvattenmängd af
15,5 kbm. per sek. och en kapacitet på 403 hkr.
Tornej. Se Tornerspel.
Tornérhjelm (Tornérhielm), svensk adlig ätt,
härstammande från ryttmästaren Abraham Salmoon
(f. 1692, d. 1730), som 1719 adlades med namnet
T. 1. Rudolf Viktor T., militär, politiker,
landthushållare, f. 19 febr. 1814 på Gedsholm,
Malmöhus län, d. 16 juni 1885 på Vrams-Gunnarstorp,
blef 1830 kornett vid Skånska husarregementet,
befordrades 1837 till löjtnant samt lämnade 1843
krigstjänsten med ryttmästares n. h. o. v. Redan
1838 hade T. genom byte blifvit egare af det präktiga
godset Vrams-Gunnarstorp invid Hälsingborg o.ch med
stort intresse egnat sig åt landtbruket. Sedan 1840
deltog han som medlem af Riddarhuset i alla följande
ståndsriksdagar och gjorde sig snart bemärkt för sin
skicklighet i spelet bakom kulisserna. Han var led. af
bevillningsutskottet 1847–48, 1853–54 och 1862-63 samt
af statsutskottet 1856–58, 1859–60 och 1865–66. Efter
representationsreformen, för hvilken han röstade,
var han led. af Första kammaren 1867–84 för Malmöhus
län. Sedan 1875 var han öfverhofstallmästare. 1879
blef han led. af Landtbruksakad. – 2. Gustaf
David Rudolf T., den föregåendes son, ämbetsman,
riksdagsman, landthushållare, f. 7 juli 1854 på
Vrams-Gunnarstorp, blef underlöjtnant vid Skånska
dragonregementet 1872 och tog afsked 1885 med
ryttmästares n. h. o. v. 1889 invaldes den store
och ansedde landthushål-laren af Malmöhus läns
landsting i Första kammaren. 1893–1901 var han
ord. led. af statsutskottet. T., som ej var utan
inflytande i kammaren, tillhörde dess höger. 1902–07
var T. landshöfding i Malmöhus län och har sedermera
egnat sig uteslutande åt sitt vidsträckta landtbruk
och åt affärsverksamhet. Han är eller har varit
ordf. eller led. af styrelserna för några af Sveriges
största och mest ansedda industriella företag, såsom
Skånska superfosfat- och svafvelsyre-fabriks-a.-b.,
Höganäs-Billesholms stenkols-a.-b., Hälsingborgs
kopparverks-a.-b., Svenska utsädes-föreningen m. m.
1–2. J. O.
Tornerhjälm, her. Se Hjälm 2.
Tornering. Se Tornerspel.
Tornerkrage, her. Se Bi-tecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
