Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsksläktet - Torsksvampen - Torslanda - Torslunda - Torsminde - Torsmyrlandet - Torsmånad - Torsnes - Torso - Torsell, Karl - Torsell, Oskar Fridolf - Torsell, Astri - Torsslow, Olof Ulrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till s. k. "rotskjer" ("törfisk") eller saltad och
torkad till ’’klippfisk". Den inlägges också till
konserver i form af "sejkakor". Norska fångsten
exporteras hufvudsakligen till Sverige och Finland
under namn af gråsej eller "gråsidor" eller föryttras
i Finmarken till ryssar (vanligen i utbyte mot
mjöl). - Bredtorsken l. skäggtorsken, G. luscus, af
omkr. 30 cm. längd, tillhör sydliga Europas haf och är
mycket sällsynt vid Skandinaviens kuster. - Äfven en
annan mera sydlig torskform, kolmulen (kolmunnen),
G. poutassou, är sällsynt vid Sveriges västkust,
men tämligen allmän vid norska kusten. - Hvitlinglyran,
G. esmarkii, liknar till utseendet
mycket hvitlingen, men har underkäken längre än
öfverkäken. Den är ganska sällsynt i bohuslänska
skärgården, men erhålles ofta ganska rikligt vid
trålfisket i Kattegatt och Skagerak. - Kanske den
minsta af Sveriges torskarter är glyskoljan l. glysan
(glystorsk), G. minutus, som förekommer ända ned i
Öresund.
Torsksvampen. Se Torsk, med., sp. 457.
Torslanda, socken i Göteborgs och Bohus län, Västra
Hisings härad. 2,267 har. 542 inv. (1918). T. bildar
med Öckerö ett pastorat i Göteborgs stift, Älfsyssels
södra kontrakt.
Torslunda, socken i Kalmar län, Algutsrums
härad. 5,598 har. 1,359 inv. (1918). T. utgör ett
pastorat i Växjö stift, Ölands Medelkontrakt.
Torsminde. Se Thorsminde.
Torsmyrlandet, kronopark i Rätans revir af Mellersta
Norrlands öfverjägmästardistrikt, Jämtlands län, har
enligt k. br. 22 dec. 1869 bildats vid afvittring
af gammal kronomark. Areal 1,191 har (1915).
S-r.
Torsmånad. Se Januari.
Torsnes, härad och socken i Borge pastorat, Östfold
fylke, Norge. 38,30 kvkm. 1,538 inv. (1910).
Torso [tå’rså; it., af oviss härledning] l. Tors,
bålen i människokroppen. Om skulpturverk används
ordet som beteckning på en stympad staty, af hvilken
endast bålen finnes i behåll (således utan hufvud,
armar och fötter eller ben). Särskildt berömd är den
s. k. Torso di Belvedere ("Herkules-torson"). Om
denna se Apollonius (bildhuggaren, sp. 1218).
(G-g N.)
Torssell. 1. Karl T., musiker, f. 18 jan. 1808
i Närke, d. 4 okt. 1872 i Stockholm, var 1825-53
violoncellist och 1858-62 kontrabasist i hofkapellet,
därjämte pinanolärare vid elevskolan och till 1872
sångrepetitör vid operan, för hvilken han lämnade
musik till några dramer. Han blef organist i Tyska
kyrkan 1827 och i Storkyrkan 1830 samt tjänstgjorde
1856-57 som violoncellärare i Mus. akad., hvars
led. han blef 1843. T. var virtuos på violin,
kontrabas, piano m. fl. instrument och anförde på
1830-talet ett amatörsällskap. - 2. Oskar Fridolf T.,
den föregåendes son, f. 1844, d. 1880,
var musiklärare i Stockholm och komponerade visor,
manskvartetter samt dansmusik. Han var gift med
sångerskan Olefine Moe. - 3. Astri T., den
föregåendes dotter, skådespelerska, f. 24 dec. 1879
i Stockholm, var anställd vid Svenska teatern där
1899-1906, vid Dramatiska teatern 1907-09 och 1911-13,
dessemellan ånyo vid Svenska teatern 1909-11. Hon blef
1908 gift med norske overretssakförer Alfred Eide
och fick sitt hem i Bergen, men uppfyllde ändock sina
engagemang i Stockholm och har sedermera utfört gästspel på
Bergens nationale scene samt i Stockholm och svenska
landsorten. Hon har stått högt i publikens ynnest
som ingénue med ljuft, flickaktigt behag, skär poesi
och den mest osökta naturlighet i framställningen
af känslofulla roller, hvarjämte hon i lustspelet
vetat utveckla ganska mycken humor. Bland hennes
roller märkas Käthie i "Gamla Heidelberg", Hermione
i "En vintersaga", Ottogebe i "Den arme Henrik",
Aymelotte i "Grefven af Antwerpen", Katinka i
"Uppståndelse", Berta i "Kamrater", Gerda Hübner i
"Lifvets maskerad", Camille i "Lek ej med kärleken",
Élaine de l’Étoile i "Ett revolutionsbröllop", Sylvette
i "Romantik", Estelle i "Gamla och nya skolan", Raina
i "Hjältar" och Hélène de Trévillac i "Äfventyret".
Torsslow. 1. Olof Ulrik T., skådespelare, f. 18
dec. 1801 i Stockholm, d. där l sept. 1881, blef
vid 15 års ålder 1816 elev vid k. teatern, där han
1819 uppflyttades på aktörsstaten. Han hade gjort
sig fördelaktigt bemärkt i några ynglingsroller,
då han hösten 1820 efter Åbergssons afgång fick
söka ersätta denne som Hamlet - han var då 18 år
och teaterns yngste skådespelare - och i "Bröderna
Philibert" som Philibert d. y., en älskvärd,
gladlynt upptågsmakare. Smidighet, intelligens och
mångsidighet uppenbarade han alltifrån början, han var
liflig och hurtig, stormande och lidelsefull, fyllde
sin uppgift både som ädel hjälte i det klassiska
dramat, som passionerad ridderlig yngling i det
romantiska skådespelet och som munter, själfsvåldig
bonvivant eller känslofull älskare i komedien (Yngve i
"Oden", Seid i "Mahomet", Mortimer i "Maria Stuart",
Tankred, Adolf i "Grefvarna Klingsberg", Figaro i
"Figaros bröllop", Cherubin i "De båda Figaro", Axel
i "Axel och Valborg", Max Piccolomini i "Wallensteins
död", Ferdinand i "Kabal och kärlek", Hernani). Sedan
ett årtionde tillbaka hade han varit publikens
gunstling och teaterns mest anlitade skådespelare,
då en olycka inträffade, som hotade att h. o. h.
afklippa hans konstnärsbana. Ett svårt benbrott under
en åktur, då hästen skenade (sept. 1833), gjorde honom
halt för lifstiden; han lämnade k. teatern som invalid
- var dessutom missnöjd med dess styrelse. Med oböjlig
energi arbetade han på att dölja sitt lyte och åter
kunna uppträda på scenen. I förening med P. Deland
öfvertog han 1835 Djurgårdsteatern, som han sedan
förestod ensam somrarna 1837-43. Vintertiden reste
han i landsorten, 2 gånger äfven till Finland, med
sin trupp, som vann mycken berömmelse. T. var en lika
framstående lärare och uppfostrare af skådespelarämnen
som en genial scenisk konstnär. Tvungen af sin
knäskada till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
