Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tremulera - Tremänning - Tremänningar - Trenck, Franz von der - Trenck, Friedrich von der - Trenckner, Karl Vilhelm - Trencsén - Trendelenburg, Kaspar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tremulera-Trendelenburg
664
Tremulera (it. tremoläre, af lat. trefmulus,
dallrande), mus., dallra 1. skälfva på tonen (i
synnerhet om sångtonen). Tremulering hos sångare är
i regel ett tecken till brist på herravälde öfver
rösten. Jfr Chevrotera, Tremolo och V i b r a t o.
Tremänning. 1. (Fsv. þræmænningr) Släkting i tredje
led, kusinbarn, syssling. - 2. Bot. Se Triandria.
Tremänningar, krigsv., kallades de första
extra-ordinarie trupper, som uppsattes under Karl
XII:s krig, genom konungens bref af 26 april 1700,
på så sätt, att tre och tre rote- eller rusthållare
fingo förena sig om att upprätta en karl och vid
kavalleriet därjämte en häst. Jfr Femmänningar.
Trenck. 1. Franz von der T., friherre, österrikisk
krigare, f. l jan. 1711 i Keggio, d. 4 okt. 1749
på fästningen Spielberg invid Brunn, tillhörde
en protestantisk, brandenburgsk familj, men
uppfostrades i ett jesuitkollegium i Oedenburg
och var 1728-31 anställd i kejserlig krigstjänst
och deltog från 1737 som officer i rysk tjänst i
kriget mot turkarna. Han dömdes 1740 som major till
arkebusering för förnärmelse emot sin chef, men blef
genom fältmarskalk Miinnichs mellankomst skonad
till lifvet. Vid österrikiska tronföljdskrigets
utbrott s. å. uppsatte han för Österrikes räkning
ett regemente på 2,000 kroater och pan-durer, som
alltid höll sig i härens förtrupp och stred tappert,
men också utbredde förskräckelse genom plundring,
mord och brand. 1746 ställdes T. under åtal för
sina gång på gång förnyade brott mot krigslagar och
krigsbruk och blef efter en partiskt förd rättegång
dömd till döden, men fick af nåd straffet mildradt
till lifstids fängelse och insattes aug. 1748 på
Spielbergs fästning, där han året därpå afled. T. var
begåfvad med ett ovanligt vackert yttre och ofantlig
kroppsstyrka, men skaffade sig genom sitt obändiga
lynne och sin barbariska krigföring hos sin samtid
ett fruktadt och af sky dt namn. Biogr, af Wahr-mann
(1837). - 2. Friedrich von der T., friherre, den
föregåendes kusin, f. 16 febr. 1726 i Königsberg, är
ryktbar genom sina lidanden. Som ordonnansofficer hos
Fredrik II i Preussen under andra Schlesiska kriget,
blef han, misstänkt för hemliga förbindelser med
sin ofvannämnde kusin och med anledning däraf eller
måhända på grund af ett kärleksförhållande till
en medlem af konungahuset (enligt gängse uppgift
Fredrik II:s syster, prinsessan Amalia), 1745 satt
i fängelse på Glatz’ citadell. Han undkom dec. 1746
och anställdes som ryttmästare i österrikisk tjänst
och ärfde sin kusin Franz von der T., men blef 1754,
på Fredrik II:s befallning, häktad i Danzig, där han
skulle lyfta arf efter sin moder, och hölls sedermera,
efter upprepade flyktförsök, smidd i tunga bojor,
inspärrad i ett ohyggligt fängelse i Magdeburg till
1763. Sedermera lefde han än här, än där, mest i
Aachen, i tal och skrift ej sparande sina fiender
och därför förföljd. Då Fredrik Yilhelm II uppsteg
på tronen, 1786, fick T. af honom ersättning för sina
indragna egendomar. 1788-89 vistades han i Paris och
återvände dit 1791 för att studera revolutionens
gång. Han blef emellertid misstänkt för att vara
österrikisk spion och konspirera för
konungadömets återupprättande, dömdes jämte 29
andra anklagade till döden och giljotinerades
25 juli 1794. - T:s af honom själf författade
lefvernesbeskrifning (4 bd, 1786; "Baron Fredrik
von der Trenks märkwärdiga lefwernesbeskrifning’’,
3 dlr, 1789-90, med tillägg af en 4:e del:
"Fri-herren Fredric von der Trenks lefwerne",
1799) utgjorde länge en i många länder omtyckt
lektyr och har ännu i dag, i förkortad form,
sin medlidsamma publik (en tysk uppl. utgafs
1910). 1786 utgåfvos i 8 bd T:s Sämmtliche
gedichte und schriften. Jfr Wahrmann, "Friedrichs
frei-herrn von der T. leben, kerker und tod" (1837).
1-2. (V.S-g.)
Trenckner, Karl Yilhelm, dansk orientalist, f. 26
febr. 1824, d. 9 jan. 1891, blef student 1841 och
egnade sig åt studiet af klassiska språk; senare
sysselsatte han sig med de semitiska och kom däri till
stor skicklighet samt öfvergick slutligen till studiet
af indisk filologi, i synnerhet palispråket, och
buddistisk litteratur, där han i Y. Fausbölls fotspår,
blef en högt ansedd specialist med världsrykte. I
Danmark verkade han, okänd och ouppmärksammad, som
lärare vid "Vajsenhuset" (hemmet för föräldralösa
barn) i Köpenhamn. Han gjorde stora samlingar och
förarbeten till palispråkets ordbok och grammatik -
de kommo efter hans död till universitetsbiblioteket
-, men fick ej mycket färdigt för utgifning på grund
af de stora fordringar han ställde på sig själf och
sitt arbete. Han utgaf Pali miscellany I (1879),
afhandlande åtskilliga kritiska och grammatiska
frågor, The Milindapanho, being dia-logues between
king Milinda and the buddhist sage Nägasena (1880)
och The Majjhima-Nikäya, I (1888), d. v. s. Buddhas
dialoger. Fortsättningen (II och III) utgafs
efter T:s manuskript af J. Chalmers (1896-1902).
E. Ebg.
Trencsén [tre’ntjen], ty. Trentschin. 1. Komitat i
nordvästra Ungern, gränsande till Mähren i v. samt, på
en kortare sträcka i n., Schlesien och Galizien. Areal
4,456 kvkm. 310,435 inv. (1910). Det är ett bergland,
uppfyll dt af Karpaternas förgreningar (Beskiderna
och Lilla T åtrå), hvilka omsluta Waags floddal,
som endast i komitatets södra del vidgar sig till
en större slätt. Trots sin bergiga beskaffenhet
producerar landet spannmål tillräckligt för
befolkningens behof. Mineralkällor och varma bad
finnas i mängd. Befolkningen består till 92 proc. af
slovaker, de allra fleste katoliker. Därjämte
funnos (1910) 9,029 tyskar och 13,204 ungrare. -
2. Hufvudstad i nämnda komitat, på vänstra stranden
af Waag och vid järnvägen till Pressburg. 7,805
inv. (1910). Piaristkloster. På en hög klippa vid
staden ligger den väl bibehållna borgruinen T., ett
af de äldsta, största och fastaste slott i Ungern,
med en 142 m. djup, af turkiska fångar i klippan
huggen brunn. Omkr. 12 km. n. ö. om T. ligger kurorten
Teplitz (med "Trencsén-bad") med flera svafvelkällor
af 37°-40° temperatur, kända redan från 1300-talet.
l o. 2. (H. W-k.)
Trendelenburg, K as p ar, läkare, f. 25 maj 1755
i Malmö, d. där 18 sept. 1820, son af kyrkoherden
vid Tyska församlingen i Malmö Philip Anders T.,
blef student i Lund 1766 och med. doktor 1778- Han
befordrades s. å. till adjunkt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
