- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe /
671-672

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tréport, Le - Trepov, Dmitrij Fedorovitj - Trepov, Aleksandr Fedorovitj - Treptow - Tre remmare - Treriksröset - Treroddare - Treron abyssinica - Tre rosor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med torn från samma tid. På högra stranden af Bresle
ligger nära T. byn Mers, lifligt besökt badort,
med omkr. 1,500 inv. T. namnes på 1000-talet under
namnet Vetus portus (gamla hamnen) som uthamn till Eu.

E. A–t.

Trepov [-påff]. 1. Dmitrij Fedorovitj T.,
rysk general, f. 1855, d. 1906, son till den
polismästare T. i Petersburg, som 1878 utsattes
för Vjera Zasulitjs ryktbara attentat, deltog
under Gurko i det rysk-turkiska kriget 1877
och utnämndes 1896 till polismästare i Moskva,
där han blef mycket impopulär på grund af sitt
stränga och godtyckliga regemente. 1905 utnämndes
han till öfverbefälhafvare i kriget med Japan, men
af-böjde detta och utsågs då till generalguvernör i
Petersburg med utomordentlig maktbefogenhet och till
inrikesministerns adjoint. Under gatukraval-lerna
den "blodiga söndagen" 1906 gjorde han sig sorgligt
ryktbar genom sin hänsynslöshet. S. å. utsattes T. för
ett attentat, som i stället dödligt sårade general
Kozlov. Kort därpå dog han plötsligt. Misstankarna
om själfmord vederlades dock genom obduktionen.

– 2. Aleksandr Fedorovitj T., den föregåendes
broder, rysk politiker, f. 1862 i guv. Poltava,
blef 1880 fänrik vid lifgardet, 1883 löjtnant och
afgick 1889 ur krigstjänsten samt blef tjänsteman
för särskilda uppdrag i inrikesministeriet. Han
öfvergick 1895 till rikskansliet, blef 1899 adjoint
hos riksrådets sekreterare och utsågs 1906 till
sekreterare i den kommitté, som utarbetade lagarna om
upprättande af riksråd och riksduma samt i samband
därmed stående grundlagsändringar. Med ledning
af hans studier i utlandet öfver västeuropeiska
lagstiftningsinstitutioners inre organisation
utarbetades riksrådets arbetsordning. T. blef
1914 led. af riksrådet och slöt sig till dess
högergrupp. 1916 blef han trafikminister under
Goremykin och bibehöll denna post i Sturmers ministär
samt gjorde sig bemärkt genom ifrig verksamhet för
det ryska järnvägsnätets utvidgning. Sålunda pådrei
han kraftigt Murmanbanans fullbordande med kinesisk
arbetskraft samt förberedelserna för det finländska
järnvägsnätets anslutning till det svenska. T., som
i samband med Murmanbanans fullbordande utnämnts
till statssekreterare, utsågs 24 nov. 1916 till
konseljpresident efter Sturmer och sökte på denna
post återknyta regeringens under företrädaren rubbade
samverkan med riksduma och riksråd. Han angaf 2 dec. i
ett programtal i duman Rysslands krigsmål och betonade
därvid, att England och Frankrike genom ett hemligt
fördrag; af 1915, sedan äfven biträdt af Italien,
erkänt Rysslands rätt till Konst antinop el och sundet
vid Dardanellerna samt att till segerns frukter skulle
höra ett autonomt Polen, innefattande äfven Preussens
och Österrikes polska landsdelar. Talet misshagade
yttersta vänstern genom frånvaron af hvarje löfte
om författningsreformer. Meningsskiljaktighet mellan
T. och inrikesministern Protopo-pov ledde 10 jan. 1917
till T:s afgång. Efter bolsjeviksegern nov. 1917
lyckades T. fly till Finland, och han intog därefter
en framskjuten plats inom de ryska emigrantkretsar,
som sökte vinna effektivt stöd från ententemakterna
för bolsjevis-mens bekämpande.

1. A–d J.
2. V. S-g.

Treptow [-tå]. 1. (T. an der Tollense, Alttreptow)
Stad i preusiska prov. Pommern, reg.-omr. Stettin, vid
Tollense och järnvägen Berlin-Stralsund. 4,493
inv. (1910). Spannmålshandel. – 2. (T. an der Rega,
Neutreptow
) Stad i ofvannämnda reg.-omr., vid Rega,
6 km. ofvanför dess mynning i Östersjön, och järnvägen
Altdamm-Kolberg. 8,485 inv. (1910). Gymnasium. Nära
T. låg det forna premonstratensklostret Belbuck
(se d. o.). På 1400-talet var T. medlem af hansan
och dref betydlig sjöhandel. På en landtdag i
T. beslöts 1534 reformationens införande i Pommern. –
3. (T. bei Berlin) Inom reg.-omr. Potsdam (kretsen
Teltow) belägen förstad till Berlin. 24,46.9
inv. (1910). Station å Berlins södra ringbana, invid
Spree och Treptowerpark (se kartan vid art. Berlin).

1–2. (H. W–k.)
3. H. W–k.

Tre remmare, en af Bellman ("Fredmans sånger", n:r 28)
omnämnd, ännu existerande s. k. källare i Stockholm
vid Regeringsgatan (n:r 47).

Treriksröset. Se Gränsmärke och Lyngen.

Treroddare. Se Galär och Trier.

Treron abyssinica, zool. Se Papegojdufvan.

Tre rosor, ett i senare tid gifvet namn åt en gammal
svensk adlig ätt, som i vapnet förde tre rosor på
sned och med säkerhet kan ledas tillbaka ända till
början af 1300-talet. - Dess ryktbaraste medlemmar
äro Knut Alfsson (se denne), Ture Jönsson (se
nedan 1) och Johan Turesson (se nedan 2). Den
sistnämndes son, Gustaf Johansson (f. 1531, d. 3 april
1566 på Haga, nära Enköping), ambassadör till kejsaren
(1550) och England (1558), upphöjdes 1561 vid konung
Erik XIV:s kröning till grefve (af Enköping) och
erhöll följande år staden Bogesund med några härad
i Västergötland till grefskap. Med hans sonson Johan
Stensson utdog ätten i början af 1600-talet.

1. Ture Jönsson, lagman och rikshofmästare,
f. troligen på 1470-talet, d. 1532, synes i
ungdomsåren ha förvärfvat sig ett ganska betydande
mått af boklig bildning, hvarigenom han med tiden
kom att framstå som den näst Erik Trolle mest
litterate bland de dåtida världslige stormännen
i Sverige. Denna omständighet i förening med det
anseende, som ärfd förmögenhet skänkte – han egde
bl. a. sätesgårdarna Falem, Lindholmen och (från 1507)
Sam i Västergötland – beredde honom redan tidigt
en framskjuten ställning. Hans namn förekommer i
offentliga handlingar först 1497, då han slöt sig till
de mot Sten Sture upproriske herrarna, och han var med
om att inkalla konung Hans. Af denne slogs han till
riddare vid kröningen s. å., upptogs i riksrådet
och erhöll 1499 lagmansämbetet i Västergötland,
som han sedan med ett obetydligt afbrott innehade
till 1529. Vid 1501 års revolution iakttog han,
som fortfarande lefde i ovänskap med Sten Sture,
sin trohetsplikt mot konung Hans och ställde sig
till drottning Kristinas förfogande vid försvaret
af Stockholm 1501–02. Efter Stockholms fall i maj
1502 försonade han sig emellertid med Sten Sture
och uppsade Hans tro och huldhet. Särskildt torde
det trolösa, af konung Hans gillade mordet på hans
kusin Knut Alfsson (aug. 1502) ha bidragit till att
göra slut på hans danskvänlighet. Till Sten Stures
efterträdare Svante Sture stod han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:23 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfci/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free