Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Treschow, Nils - Treschow, Villum Frederik - Tresco - Trescot, William Henry - Tresett - Tres faciunt collegium - Très-humble serviteur - Tressic-Pavicic, Antun - Tres in uno - Treskiftesbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mest betydande bidrag till filosofien är afh. Gives
der noget begreb eller nogen idé om enslige ting? (i
"Vidensk. selskabs skrifter", 1810). I strid mot
den spekulativa filosofiens benägenhet att röra
sig endast med abstrakta begrepp och fatta de
individuella fenomenen som ofullkomliga uttryck
för dessa, framhåller T., att det finnes mera i det
individuella föremålet än i något allmänbegrepp. I
verkligheten finnas endast individer, och våra
allmänbegrepp äro endast hjälpmedel för att lära
känna dessa. Vårt värde ligger i vår individualitet,
och målet för vår sträfvan bör vara att uppnå högsta
möjliga grad af individualitet. Utan kännedom om
Lamarcks ungefär vid samma tid framställda kritik
af artbegreppen, uttalar äfven T. tvifvel om dessas
objektivitet och på i naturen gif na fasta gränser
mellan arterna. I Elementer til historiens filosofi
(1811), som han först framställde i föreläsningar
vintern 1806-07, utdrar han häraf följderna genom att
antaga arternas utveckling ur hvarandra. Människan
har i århundraden fört ett djuriskt lif, innan
hon erhållit de egenskaper, som nu utmärka
henne. För detta ringa ursprung ha vi intet skäl
att blygas. Hellre böra vi tänka på hvad vi nu äro
och än mer hvad vi en gång skola bli. Bakom den
växlande mångfalden af individer söker T. den enhet,
som vårt förstånd fordrar. Mot Kant invänder han,
att vi icke kunna sammanbinda i vår tanke, hvad
icke redan förut är sammanbundet i naturen. Hvad
filosofen kallar den högsta enheten är detsamma,
som af religionen kallas Gud. Sina åsikter om dennes
väsen och hans förhållande till världen utvecklar
T. i Om Gud, ide- og sanseverdenen (3 bd, 1831-32)
och Kristendommens aand (1828). T:s föreläsningar
om Kants filosofi utgåfvos 1798. Förutom dessa
filosofiska skrifter utgaf T. Lovgiv-ningsprinciper
(3 bd, 1820-23), och efter hans död utgafs Om
Norges grundlov (1834). Därjämte finnas flera
afhandlingar af honom i dåtida tidskrifter eller
utgifna såsom skol- eller universitetsprogram. Jfr
H. Höffding, "Danske filosofer" (1909).
S-e.
Treschow [tre’skåv], Villum Frederik, dansk jurist,
politiker, f. 15 sept. 1786, d. 2 april 1869,
blef redan 1811 höjesteretsadvokat och var 1828-46
generalfiskal. Som sådan var han offentlig åklagare
i en mängd tryckfrihetsmål, men tog afsked, då
regeringen mot hans råd ville fortsätta anklagelsen
mot 0. Lehmann m. fl. för uttalanden på studentmötet
1845. 1832 upptogs T. bland de "upplyste män",
som skulle yttra sig om införandet af ständer, och
var 1835-40 kungavald led. af ständerförsamlingen i
Roskilde, 1850-53 landstingsman samt 1854-62 kungavald
led. af riksrådet. Hans politiska inflytande var
ganska stort, i synnerhet under ministerkriserna. 1849
af slutade T. ett statslån i London och användes
äfven vid därpå följande fredsunderhandlingar. Han
var dessutom verksam i flera offentliga stiftelser,
bl. a. Vemmetofte kloster, och grundlade själf tre
sådana i Köpenhamn för be-höfvande kvinnor jämte ett
efter honom uppkalladt fideikommiss å 1,3 mill. kr.,
hvaraf räntan utgår till en mängd legat. T. köpte
1828 godset Brahesborg på Fyn och 1835 Larvigs
(Laur-vigens) grefskap i Norge, men -öfverlät dem åt
sina två söner 1854. Han dog som geheimekon-ferensråd.
E. Ebg.
Tresco [tre/skåu]. Se Scillyöarna.
Trescot [tre’sk8t], William Henry, nordamerikansk
diplomat, f. 10 nov. 1822 i Charleston,
Syd-Carolina, d. 4 maj 1898 i Pendleton,
Syd-Carolina, blef 1843 advokat, var 1852-54
legationssekreterare i London och blef juni 1860
biträdande statssekreterare, i hvilken egenskap
han juni-okt. och några dagar i dec. upprätthöll
statssekreteraren Cass’ ämbete. Därigenom blef
han i tillfälle att hindra förstärkandet af Fort
Sumters garnison, liksom han förmådde de ifrige
secessions-ledarna i Syd-Carolina att uppskjuta
ett tillämnadt angrepp mot fortet. T. var 1862-66
led. af Syd-Carolinas legislatur och gjorde
under inbördeskriget tjänst som stabsöfverste på
sydstatssidan. Han var 1881-82 nordamerikansk minister
i Chile. T. skref bl. a. The diplomatic history of
the administrations of Washington and Adams (1857).
v.s-g.
Trese’tt. Se T r i_s e 11.
Tres fa’ciunt collegium, lat., "tre utgöra ett
kollegium’’, ett i pandekterna (se R o m e r s k rätt)
bevaradt utlåtande af Neratius Priscus (omkr. 100
e. Kr.), som betyder, att enligt romersk lag minst
tre personer erfordrades för att bilda en förening
med juridiska rättigheter och skyldigheter. Se vidare
Collegium.
Trés-humble serviteur [träsö’ble servitör], fr.,
ödmjukaste tjänare.
Tresic-Pavicic [tre7 J it j pavijtjitj], An t u n,
kroatisk författare, f. 1867 i Dalmatien, blef filos.
doktor i Wien och egnade sig sedan åt skönlitterär
verksamhet och politisk journalistik. 1904
invaldes han i dalmatiska landtdagen och 1907 i
riksrådet. Under Världskriget 1914 ff. spelade han
en ganska framstående roll som anhängare af den
sydslaviska (jugoslaviska) rörelsen. Bland hans
diktsamlingar märks Glasovi s mora Judranskoga
("Röster från Adria", 1891), Nove pjesme (1894), Gjuli
i umm-buli ("Rosor och hyacinter", 1900) och Sutonski
sonett ("Skymningssonetter", 1904), dessutom de
patriotiska dramerna Ljutovid Posavski, Simeon Veliki,
Katarina Zrinjska och det romerska Finis reipublicæ.
A-d J.
Tres in uno, lat., "tre i en", beteckning för
treenigheten (se d. o.).
Treskiftesbruk, Tredingsbruk, landtbr., urgammalt
brukningssätt, vid hvilket åkern var delad i tre
skiften, af hvilka ett trädades och de två öfriga
buro mognande säd, vanligen höstsäd närmast efter
trädet och därefter vårsäd. Denna växtföljd var redan
tidigare använd, men kom i allmänt bruk därigenom,
att Karl den store anbefallde dess införande vid
alla kronans gods i st. f. den planlösa omväxling
af grödorna, som förr torde ha varit vanlig. Vid
medeltidens slut var treskiftesbruket det allmännaste
brukningssättet i större delen af Europa, och
då en mängd häfdvunna bruk och lagbestämmelser
(byordningar) grundats på treskiftesbruket, vidhölls
det med stor seghet och afskaffades först i samband
med de agrarreformer, som i de flesta länder började
genomföras under senare delen af 1700-talet. I Sverige
var det vid början af 1800-talet förhärskande i Skåne,
Småland, angränsande delar af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
