- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
17-18

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tronföljd ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17

Tronföljd

18

Karl IX och hans manliga linje med sekundogeni-tur för
Johan IILs son hertig Johan, som efter Sigismunds
afsättning var den enligt 1590 års arf-förening
närmaste tronarf vingen, men som af sagt sig
kronan. Först efter det Karl IX dött cch hans manliga
linje utgått, skulle Johan och hans manliga linje
komma i fråga. För den händelse att äfven dennes
manliga linje utdoge, skulle arfsrätt för prinsessor
af Karls och Johans hus i likhet med hvad 1590 års
arfförening stadgade, träda i kraft, med de i samma
förening fastställda villkor angående skyldighet
att för giftermål inhämta ständernas samtycke samt
med tillägg, att successions-rätt skulle förloras
äfven genom äktenskap med någon, som icke bekände
sig till den lutherska läran. Detta skulle gälla
också arffurste, och ingen, som ej själf vore med
ständerna ense i religionen, skulle få tagas "til
then konungelighe regering". Arffurste, som ville
behålla arfsrätt, finge ej heller ingå giftermål,
utan att ständerna satts i tillfälle att pröfva,
om detsamma vore deras furstliga nåde och hela riket
gagneligt. Med hänsyn till senare tiders erfarenhet
stadgades slutligen, att arffurste, som mottagit
annat konungarike, ej skulle få bestiga Sveriges tron
och att ej heller arf-konung finge mottaga annat
land och konungarike, med mindre han alltid blefve
boende i Sverige. På grund af denna arfförening
besteg Kristina tronen. Då Karl IX:s dotter Katarina
af Pfalz, som dog 1638, gift sig med en furste,
som bekände sig till en främmande religion (den
reformerta), var Kristina den enda arfsberättigade
medlemmen af konungahuset, och därför genomdref hon,
som ville förbli ogift, på riksdagen i Stockholm 6
nov. 1650 en ny arfförening, hvari tronföljdsrätt,
dock blott agnatisk, tillerkändes Katarinas son Karl
Gustaf (som 10 mars 1649 utsetts till tronföljare)
och hans efterkommande. Detta riksdagsbeslut är också
märkligt därigenom, att däri förbjöds den splittring
af regeringsmakten, i form af ärftliga hertigdömen,
hvilken, på grund af en i 1544 års arfförening gif
ven autorisation, förut förekommit till förmån
för manliga medlemmar af konungaätten. Riket
skulle nämligen efter denna dag aldrig delas,
utan alltid vara och förbli ett corpus tillsammans
under den regerande konungen, och arffurstarna
skulle i st. f. arffurstendömen låta sig nöja med
den disposition i gods och penningar, som i hvarje
särskildt fall bestämdes. Denna pfalziska husets
arfsrätt utsträcktes till att bli agnatisk-kognatisk
på sätt i Norrköpings arfförening uttryckligen
var stadgadt, genom Stockholms riksdagsbeslut 3
jan. 1683, som stadfästes genom Karl XLs, af ständerna
i Stockholms riksdagsbeslut 20 nov. 1693, § 2, såsom
en oföränderlig laga stadga antagna testamente. Vid
Karl XII:s död skulle därför som tronarfvingar kunnat
ha ifrågakomma hans syster Ulrika Eleonora och hans
äldre då döda syster Sofias son hertig Karl Fredrik af
Holstein-Gottorp, men ingendera af dessa prinsessor
hade i afseende på sina giftermål iakttagit de i
Norrköpings arfförening stadgade villkoren för
arfsrätt på kvinnolinjen. Ständerna ansågo sig
därför berättigade att förfoga öfver kronan, och
21 febr. 1719 kom så till stånd ett rikets ständers
beslut ang. Ulrika Eleonoras "utkorelse till Sveriges
krona och regemente", hvaruti, med uteslutande

af arfsrätt på kvinnlig linje, rätt till kronan
tillerkändes Ulrika Eleonora och hennes manliga
bröstarfvingar "efter 1650 års riksdagsbeslut"
(d. v. s. tronföljden blef åter agnatisk). Bestämmelse
härom intogs i regeringsformen (§ 3) af samma dag och
upprepades så väl i ständernas "förening" 24 mars
1720, hvarigenom kronan öfverflyttades till Ulrika
Eleonoras gemål Fredrik I, som i regeringsformen
2 maj s. å. (§ 3). Då denna arfsrätt gällde endast
Fredriks ättlingar med Ulrika Eleonora, som afled
barnlös 1741, måste då ett nytt konungahus utköras,
och detta skedde redan under Fredriks regering
genom rikets ständers förening 23 juni 1743,
hvari ständerna utsago Adolf Fredrik af Holstein
"till kungl. höghet och efterträdare på den
kungl. svenska tronen" och "efter honom dess manliga
bröstarfvingar till arf tagare af Sveriges krona,
på sätt, som Sveriges rikes successionsordningar
innehålla och förmå". Konungaförsäkran 25 nov. 1751
(§ 14) gör härtill det tillägg, att ständernas
bifall ej ovillkorligen fordras för prinsars och
prinsessors giftermål, utan, därest det ej tålde
dröjsmål, egde konungen med råds rade därom sluta
och förordna. I 1772 års R. F. (§ 3) stadgades,
att "med successionsordningen till riket blifver
alldeles vid arfföreningen. såsom den år 1743 gjord
och vidtagen blifvit", och ständernas samtycke till
prinsars giftermål gjordes ej längre erforderligt för
arfsrättens bibehållande, utan genom föreskrifter
i § 36 förklarades konungens bifall vara till
fyllest. Sedan rikets; ständer 10 maj 1809 förklarat
Gustaf IV Adolf och. hans bröstarfvingar för alla
tider förlustiga Sveriges krona, blef uti 1809 års
R. F. (§ 1) stadgadt, att Sveriges rike skulle
vara ett arfrike, med den. svccessionsordning
för en afliden konungs manliga efterkommande,
som af rikets ständer fastställdi varder. Till
följd däraf är i Sverige den ärftliga; monarkien
konstitutionellt grundad. Denna stats-form är således
ej fäst vid någon viss ätts tillvaro, efter hvars
utslocknande representationen skulle ega fria händer
att bestämma om statsformen. Och i öfverensstämmelse
härmed föreskrifves i R. F. (§ 94) att, därest den
konungaätt, hvilken arfs-rätten till riket uppdragen
vore, på manliga sidan utginge, riksdagen skall
sammanträda för att ett nytt konungahus utköra med
bibehållande af denna regeringsform. Den i R. F. §
l åberopade successionsordningen förklarades
uti R. F. § 85 skola som grundlag anses och vid
samma riksdag af konung cdi riksdag gemensamt
fastställas. Efter det attr Kill tronföljare 28
aug. 1809 blifvit vald prins Kiistian August af
Slesvig-Holstein-Sönder-borg-Angustenborg, blef
också som grundlag fastställd föi successionsordning
för hans manliga bröstarfvingar 18 dec. 1809. Sedan
prinsen, som var ogilt, aflidit, 28 maj 1810, och
därefter prinsen af Ponte-Corvo Johan Baptist Julius
(Bernadotte) blifvit på urtima riksdagen i Örebro
genora den af rikets ständer 21 aug. s. å. upprättade
förening och valakt utkorad till Svea rikes kronprins,
fastställdes likaledes i Örebro i öfverensstämmelse
med den föregående år beslutna den nu gällande
successionsordningen 26 sept. 1810 som orygglig
grundlag. Den tronföljd, som därigenom tillerkändes
kronprinsens (Karl Johans) äkta bröstarfvingar, än-
agnatisk (de al kung:!, huset a£ kvinnkön och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:35:15 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcj/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free