- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
31-32

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tropism ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder
Trosa omkr. 1680, efter Sueciæ-verket.


privilegier och synes därefter ha nått ett visst välstånd,
som dock i grund förstördes genom ryssarnas
härjning 1719, då endast kyrkan förblef oskadd.
Sedan dess har staden icke haft något uppsving,
förrän det på sista tiden blifvit en omtyckt bad- och
sommarvistelseort.
E. L–dh.

Trosaafossene [trωså-], Övre och Nedre.
Se Sjoa.

Trosa landsförsamling, socken i Södermanlands
län, Hölebo härad. 5,140 har. 928 inv. (1919).
T. bildar med Vagnhärad ett pastorat, Strängnäs
stift, Daga kontrakt. Trosa stad skall framdeles
förenas med pastoratet.

Trosartikel (lat. arti′culus fidei), hvarje särskild
lärosats eller dogm (se d. o.) i en troslära. Enligt
en gammal dogmatisk indelning äro trosartiklar i
denna mening af två slag: articuli fundamentales,
grundartiklar, och articuli non fundamentales,
icke-grundartiklar. De förra äro af den vikt och
betydelse, att ingen af dem kan borttagas, utan att
hela lärosystemet därigenom blir vacklande eller
faller; de senare ha icke denna betydelse. –
Trosartikel kallas i inskränkt mening hvar och en
af den apostoliska trosbekännelsens tre hufvuddelar
(”de tre trosartiklarna”).
J. P.

Trosaån, i östra delen af Södermanlands län,
dränerar ett område af 560 kvkm., hvaraf omkr.
10 proc. utgöras af sjöar; bland dessa märkas
Storsjön, Klemmingen med Frustunasjön samt Sillen.
Mellan de sistnämnda sjöarna benämnes vattendraget
Sigtunaån. Vattenkraften har ännu ej
kommit till någon större användning.

Trosbekännelse (lat. profe′ssio l. confe′ssio fi′dei;
sy′mbolum), en församlings, korporations eller
enskild persons redogörelse för sina religiösa
åsikter. De vanliga fallen, då religiös trosbekännelse aflägges,
äro: af församlingen vid allmän gudstjänst,
af konfirmanderna vid konfirmationen, af äldre
personer, som döpas, samt af den, som öfvergår från
ett kyrkosamfund till ett annat. Trosbekännelse
kallas också själfva trosbekännelseformuläret, där
ett sådant begagnas. Detta innehåller då en kort
och koncis framställning af själfva hufvudpunkterna
i den lära, till hvilken man bekänner sig. Som den
kristna kyrkans äldsta trosbekännelseformulär har man
utan tvifvel att betrakta de till den ursprungliga
bibeltexten ej hörande orden i Apg. 8: 37: "Jag tror,
att Jesus Kristus är Guds son". Under kyrkans strider
med hedningar, judar och kristna sekter och den
i samband därmed uppkomna läroutvecklingen utvidgades
kyrkans bekännelseformulär, och på det sättet
uppkommo de tre ekumeniska bekännelseskrifterna (se
Symboliska böcker). I den lutherska kyrkan begagnas
det apostoliska symbolum som trosbekännelse vid
gudstjänstliga handlingar, men i den svenska kyrkan är
sedan 1917 tillåtet att på de större högtidsdagarna
använda det niceno-konstantinopolitanska symbolum,
som alltid begagnas i den romersk-katolska kyrkan,
utom vid dophandlingar, då det apostoliska symbolum
brukas. I den grekiska kyrkan brukas mest det nicenska
symbolum i dess ursprungliga, kortare gestalt.
J. P.

Trosfrihet. Se Religionsfrihet.

Troske, bot. Se Rhamnus.

Troslära, den systematiska framställningen af en
religions lärosatser, hvilka af religionens bekännare
hållas för sanning och "tros". Se vidare Dogmatik.

Trosregeln, teol. Se Tradition, sp. 538.

Tross (ty. tross, af fr. trousse, bunt, packe,
af lat. to’rtus, vriden). 1. Sjöv., tåg af mer än
l tum i omkrets och innehållande minst 18 vanliga
eller 12 gröfre garn. Sedan af garnen, obetydligt
sammanslagna medsols, förfärdigats s. k. dukter,
sammantvinnas vanligen tre eller fyra sådana,
hvarigenom trossen uppkommer. Sammanslås trossar
med hvarandra, erhålles en kabel. Dukterna i en
tross och trossarna i en kabel kallas hvar för
sig parter, parterna i en kabel jämväl kardeler,
efter hvilkas antal tågvirket benämnes treslaget,
fyrslaget o. s. v. Trossens groflek benämnes efter
omkretsens storlek. Smäckrare tågvirke kallas lina. Se
vidare Kabel och Kabelslaget. Nu för tiden tillverkas
äfven trossar af järntråd. Se Järntrådslina,
Repslageri och Tågvirke. - 2. Krigsv. Äldre svensk
benämning på hela den utrustning och de fordon,
som en armé medför i krig. Oaktadt trossen förr
innehöll endast personalens egna tillhörigheter, tält
och lifsmedel, var den länge synnerligen stor. Ännu
under 1600-talet medföljde en stor del af personalens
hustrur på trossen. Dess storlek bestämdes genom
tågordningen. Enligt tågordningen af 20 april 1696
hade ett infanteriregemente med fördubblingsbefäl
137 officersdrängar, 72 kompanitrosspojkar, 290
officershästar (hvarje officer minst l ridhäst)
och 104 öfriga draghästar, ett kavalleriregemente
(utom 204 "officers"-, egentl, befäls-, ridhästar) 200

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:31:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcj/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free