Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trädgårdsodling (Hortikultur)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gårdsskötseln spreds genom de trädgårdsböcker,
som började utges, t. ex. "Een nyy träägårdz book"
(1642), af Arvid Månson (se denne). En ej ringa
förtjänst om trädgårdsodlingen inlades af O. Rudbeck
d. ä., som grundlade (1655) botaniska trädgården i
Uppsala, där han äfven höll offentliga föreläsningar
i trädgårdsskötsel. Under den stränga vintern 1708–09
härjades fruktträdsbestånden, och stora trädgårdar
blefvo t. o. m. fullständigt ödelagda. Skadorna
voro så mycket svårare att bota, som snart sagdt
alla plantskolor i norra Europa mycket svårt
härjats. Inflyttande tyskar anlade dock snart
nya sådana, t. ex. Johann Ahlich (i Stockholm),
som äfven utgaf en mycket god trädgårdsbok, "Den
swenske Lust-, Örte- och Trägården" (1722). I själfva
verket gjorde trädgårdsskötseln goda framsteg under
1700-talet, ej minst fruktodlingen, och åtskilliga
förträffliga läroböcker utgåfvos (somliga i ända till
4 uppl.). Trädgårdsodlingen omhuldades bl. a. äfven af
Vet. akad., och en af dess ledamöter, P. J. Bergius,
testamenterade till akademien sin egendom (se
Bergianska stiftelsen) för att möjliggöra utbildning
af dugliga trädgårdsmästare. Landtbruksakad. (stiftad
1811) gjorde redan under förra hälften af 1800-talet
åtskilligt för trädgårdsskötselns främjande, och
vid dess Experimentalfält anställdes skickliga
trädgårdsmän, som dels gjorde viktiga försök, dels
meddelade undervisning i trädgårdsskötsel. Äfven
Svenska trädgårdsföreningen uträttade mycket för
samma ändamål. Hushållningssällskapen verkade
äfven under större delen af 1800-talet till
upphjälpande af trädgårdsskötseln, särskildt
bland landtbrukare. Sålunda underlättade de
anskaffning af fruktträd och bärbuskar m. m. eller
anlade t. o. m. själfva plantskolor för att
uppdraga sådana växter till gratisutdelning
bland mindre jordbrukare. Vidare anställde de
länsträdgårdsmästare (se d. o.), anordnade eller
understödde trädgårdsutställningar, premierade
välskötta trädgårdar, anordnade på senare tid
undervisning i trädgårdsskötsel för landtmän
(särskildt vid de s. k. småbrukarkurserna),
understödde fruktodlarföreningar (den första
bildad 1901, antalet f. n. omkr. 500), som varit ett
kraftigt medel att främja trädgårds- och framför allt
fruktodlingen på landsbygden. Deras betydelse består
icke minst däruti, att hvarje förening anskaffar en
eller flera trädskötare, som utbildas genom särskildt
anordnade kurser, under hvilka de få lära sig utföra
de viktigaste arbeten, som förekomma i en mindre
trädgård. Fruktodlarföreningarna ha äfven tagit till
sin uppgift att organisera afsättningen af frukt och
andra trädgårdsprodukter. – Trädgårdsskötseln har
under de senare årtiondena nått en jämförelsevis
hög ståndpunkt. Sålunda produceras i svenska
ekonomiträdgårdar det mesta af hvad som erfordras
för landets behof af trädgårdsprodukter. Ändock
importerades 1915 bl. a. äpplen, friska och torkade,
för 1,928,388 kr., päron, friska, för 110,159 kr.,
plommon, friska och torkade, för 1,543,195 kr.,
vindrufvor, friska, för 282,487 kr., köksväxter
för 474,523 kr., frukt- och grönsakskonserver för
385,503 kr., blommor för 172,052 kr., blomsterlökar
för 1,582,606 kr., trädgårdsfrön (utom morots-,
kålrots- m. fl.) för 302,238 kr. och lefvande växter
för 620,229 kr. Under goda år täcker den inhemska
produktionen landets behof af frisk frukt under
hösten och (hvad äpplen beträffar) förvintern,
hvarefter marknaden i stort sedt behärskas af
importerad vara. Af köksväxter behöfver landet knappt
importera annat än tidigt färdiga grönsaker. I vissa
trakter odlas köksväxter i långt större skala, än som
erfordras för den lokala förbrukningen. Sedan tämligen
hög tull åsatts afskurna blommor, har produktionen
af sådana gått raskt framåt, och denna odling står
ganska högt i närheten af större städer. Endast
under vintermånaderna införas rosor, nejlikor
m. m. från andra länder. Äfven trädskoleskötseln
är högt uppdrifven, äfven om produktionen af
fruktträd och rosor samt ofullständigt härdiga
växter ej motsvarar efterfrågan. Trädgårdsfrön
ha hittills odlats i mycket liten omfattning,
men intresset för sådan odling har blifvit mycket
lifligt under krigsåren, och 1918 odlades frön af
nästan alla mera lättodlade köksväxter utöfver landets
behof. Blomsterfrön och frön af ömtåligare köksväxter
måste fortfarande importeras. Under senare år har
all trädgårdsodling hastigt utvidgats, dels så,
att större och mindre jordbrukare börjat bedrifva
odling af trädgårdsväxter på åkern, dels så, att
ett stort antal koloniträdgårdar (se d. o.) anlagts
vid städer och industrisamhällen i nästan hela
landet. 1915 beräknades den sammanlagda areal, som
upptogs af trädgårdsodling, till 47,533 har. Af de
olika länen kom Malmöhus län först, med 6,646 har, och
Västerbottens län sist, med 141 har. 1910 var antalet
trädgårdsmästare och trädgårdsdrängar inom landet
9,808, hvaraf 328 kvinnliga (år 1900 resp. 6,844
och 80). Ungefär 75 proc. af dessa äro bosatta på
landsbygden. Se f. ö. Fruktodling och Trädgård.
Af staten understödes trädgårdsodlingen genom
anslag till trädgårdsskolor, till Sveriges
pomologiska förenings verksamhet, till utdelning af
resestipendier för trädgårdsmän samt till understöd af
trädgårdstidskrifter. Härtill kommer, att undervisning
i trädgårdsskötsel meddelas vid seminarier, folkskolor
och vissa andra offentliga skolor. Åtskilliga
viktiga frågor, såsom ordnande af den högre
trädgårdsundervisningen, upprättande och organisation
af försöksverksamhet på trädgårdsskötselns område,
tillsättning af en trädgårdsodlingens specielle
målsman i Landtbruksstyrelsen m. fl., stå på
dagordningen och väntas bli lösta, så snart medel
därtill kunna disponeras.
På grund af klimatiska svårigheter är
trädgårdsskötseln i Finland mest hänvisad till
smärre trädgårdar. Mycket har på senare tid
gjorts för att bland landtbefolkningen öka
intresset för trädgårdsskötsel, och härvid ha
de s. k. Marthaföreningarna uträttat ett godt
arbete. Trädgårdsprodukter odlas till afsalu dels i
egentliga handelsträdgårdar, dels (i sydöstra Finland)
af på senare tid inflyttade ryska småbrukare. Ganska
mycket snittblommor produceras i de välskötta
handelsträdgårdarna omkring Helsingfors, och en god
del däraf har före Världskriget kunnat exporteras till
Petersburg. Produktionen af trädgårdsalster motsvarar
dock ej landets behof, och hufvudsakligen importeras
trädskolealster, frön, frukt samt vissa finare
köksväxter och snittblommor. De större städerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
