Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Träskfolket - Träskonäbben - Träskor - Träskruf - Träskulptur - Träskö - Träsliperi - Träslöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Träskonäbben-Träslöf
186
Den första vetenskapliga beskrifningen af
träskfolket utgafs 1916 af grefve E. von Rosen i
"Träskfolket. Svenska Rhodesia-Kongo-expeditionens
etnografiska forskningsresultat". En populär skildring
af träskfolket ingår i samme författares arbete "Från
Kap till Alexandria" (1912 ;3:e uppl. 1919). Det
fysisk-antropologiska material, som hop-bragts från
batwa, är bearbetadt af G. Backman i 3:e kapitlet
"Träskfolket", och en för kännedomen om träskfolkets
vegetabiliska födoämnen viktig redogörelse har
utarbetats af R. E. Fries i "Wissen-schaftliche
ergebnisse der Schwedischen Rhodesia-Kongo-expedition
1911-1912 unter leitung von Eric Graf von Rosen. Band
I. Botanische unter-suchungen" (1916j.
Utom det här skildrade träskfolket vid Bang-veolo
finnas eller ha funnits folkstammar i olika delar
af världen, som uppfört sina bostäder i träsk
och som därför kunna kallas träskfolk. Äfven i
Sverige, särskildt i den södra delen, ha under
stenåldern på flera håll funnits folk, som i
mångt och mycket fört ett lefnadssätt, liknande
träsk-folkets vid Bangveolo. (Se K. Stjerna,
"Före häll-kisttiden. Antikvarisk tidskr. för
Sverige. Del. 19, n:r 2".) 0. Frödin hax under de
senaste tio åren företagit synnerligen märkliga
och gifvande utgräf-ningar af lämningar från ett
träskfolk, som bott i sumpmarken nära Alvastra. Detta
folk uppförde sina bostäder på ett underlag af
liggande timmer, från hvilket en smal spång ledde
till den fasta stranden. (Se 0. Frödin, "En svensk
pålbyggnad från stenåldern" i "Fornvännen" 1910;
tysk öfv. i "Mannus", 1910, och B. Schnittger,
"Mossfynd från stenåldern vid Alvastra" i "Meddelanden
från Östergötlands fornminnesförening" 1908.) Man har
äfven på annat håll i Östergötland funnit spår af ett,
troligen i sumpmarker lefvande, stenåldersfolk. (Se
T. J. Arne, "Ett fynd från den äldre stenåldern i
Östergötland", i "Ymer" 1905.) I Bare mosse nära
Svalöf ha R. Sernander och 0. Almgren undersökt
lämningar efter ett träskfolk, hvilket uppfört sina
hyddor på flottar. De öfversta delarna af kulturlagret
i Bare mosse beteckna emellertid troligen ett skede,
då folket på grund af träskets igenväxning ej mer hade
öppet vatten åt sina flottar, utan måste lefva ungefär
som träskfolket vid Bangveolo. (Se R. Sernander,
"Om Ancylus-tidens människa och tallperioden i södra
Skandinavien" i "Geol. för:s i Sthlm förhandl.",
bd 30, 1908.) Äfven i Maglemose på Själland och på
flera andra liknande lokaler i Sverige och Danmark
ha träskfolk lefvat under stenåldern. (Se G. Sarauw,
"En stenålders boplads i Maglemose ved Mullerup",
i "Aarböger", 1903; tysk öfv. i "Praehistorische
zeitschrift", 1911.) - I Amerika och Asien förekommer
det ännu, att infödingarna för att skydda sig
mot öfverfall af fiender eller rofdjur bygga sig
hyddor på pålar eller flottar i kärr, floder och
sjöar (se Pålbyggnader), och i Afrika finnas utom
Bangveolo-batwa några stammar, som mer eller mindre
kunna göra skäl för namnet träskfolk. Bland dessa
må nämnas den vid Albert Edwardsjöns södra strand
lefvande wa-kingwastammen (se Adolf-Fredrik, hertig
af Mecklenburg, "Ins innerste Airika", 1909) samt de
rhodesiska stammarna Lukanga-awatwa och waun-ga. (Se
C. Shekleton, "The inhabitants of the Utwa
or Great Lukanga Svamp" i "Proceedings of the
Rhodesia scientific association", bd VII, 1908,
samt J. M. Moubray, "The upper Kafue and Lusenfwa
rivers, North-West Rhodesia" i "The Geographical
journal", bd 34.) Waunga besöktes för första gången
af en svenskfödd tjänsteman i rhodesisk tjänst,
M. Leijer, och har sedan besökts och beskrifvits af
Fr. H. Melland i "Geographical journal" (bd 38). Med
afseende på lefnadssättet är det en högst väsentlig
skillnad mellan Bangveolo-batwa och de hittills kända,
europeiska träskfolken från stenåldern. De förra
tillbringa nämligen hela sitt lif ute i träsket och gå
endast undantagsvis upp på fast mark. Bangveoloträsket
lämnar sina bebyggare så godt som allt, hvad de
behöfva för sitt uppehälle. I de väldiga sumpmarkerna
lefva, som nämnts, stora hjordar af antilo-per, fisk
finnes till öfverflöd i laguner och kanaler och likaså
vilda, matnyttiga växter. Träskområdena äro så stora,
att äfven en ganska talrik stam kan i dem finna sitt
uppehälle. De stenåldersfolk däremot, som uppfört
sina hyddor i träsket vid Alvastra eller i Bare och
Magle mossar, ha betraktat sin by i sumpmarken eller
träsket blott som en naturlig fästning, där de voro
bättre skyddade än på fast mark. En stor del af sitt
dagliga lif tillbragte de nog på land, där de genom
jakt och andra näringskällor skaffade sig föda. Deras
hyddor lågo ej heller som Bangveolo-träskfolkets ofta
mycket långt från den fasta stranden, utan helt nära
denna, ja träskbyn var ibland förbunden med land
med en spång af trädstammar, hvilket tyder på, att
förbindelsen med land var mycket liflig. Äfven öfriga
kända träskfolk med undantag för de Bangveolo-batwa
närstående Lukanga-awatwa tillbringa en mycket
stor del af sitt lif på fast mark. Därför intaga
träskfolken vid Bangveolo och Lukanga en särställning
bland öfriga träskbor. Att döma af ett meddelande
om förhållandena i norra Rhodesia, som lämnats af
administratorn af detta område, L. A. Wallace, har
Bangveoloträskets forna inbyggare nu till stor del
of ver gett sina gamla hem för att byee^a och bo på
fast mark. E. v. R.
Träskonäbben, zool., ett namn på Balceniceps rex
(se d. o.). Jfr Hägrar, sp. 85.
Träskor, dels skor i sin helhet af trä, dels tofflor
med endast botten af trä, tillverkas i Sverige
hufvudsakligen i södra delen af landet både som
hemslöjd och vid fabriker. De senares antal 1905 var
22 med 241 arbetare och ett tillverkningsvärde af
641,923 kr. Som material används helst al, men äfven
björk och furu. H. J. Dft.
Träskruf, maskinb. Se Skruf, sp. 1216.
Träskulptur. Se Träsnideri.
Träsko. 1. T. S t o r ö, ö i Stockholms skärgård,
Yärmdö socken, omkr. 5 km. n. v. om Möja. ön är
något öfver 2 km. lång och l km. bred. Några gårdar
ligga på densamma. - 2. En något mindre, äfvenledes
bebyggd ö i Värmdö socken, omkr. 5 km. v. om
T. Storö. - 3. Bebodd ö i Stockholms skärgård,
Möja socken, vid Kanholms-fjärdens norra ända.
1-3. N. H-m.
Träsliperi, fabrik, där slipad trämassa tillverkas. Se
Papper, sp. 1497, och Trämassa. Fmn.
Träslöf, socken i Hallands län, Himle härad. 2,898
har. 1,988 inv. (1918). T. utgör ett pastorat i
Göteborgs stift, Yarbergs kontrakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
