- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
449-450

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turner ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

449

Turner

450

J. M. W. Turner. Efter ett själf porträtt.

land from the earliest times to the norman conquest (4
bd, 1799-1805; 7:e uppl. 1852). Af mindre betydelse
äro de fortsättningar, i hvilka han sedermera
förde fram sin engelska historia till drottning
Elisabets död. v-
s~£. Turner [tä^ng], Charles, engelsk gravör, f. 1773
i Woodstock, d. 1857, studerade vid konstakademien
i London och påverkades mest af Barto-lozzis
stilriktning, utförde bredt hållna, utmärkta
gravyrer i mezzotinta efter W. Turner, Keynolds,
Raeburn m. fl. mästare. G-g N. Turner [tö^o], Joseph
Mallord William, engelsk målare, f. 23 april 1775
i London, d. 19 dec. 1851 i Chelsea, var son till
en bar-berare och växte upp i ett mörkt och fattigt
kvarter af London. Han började redan som gosse teckna
illustrationer, fick handledning i akvarellmålning af
Th. Girtin, blef elev vid akademien 1789, associerad
1799, medlem af akademien 1802 och utnämnd till
professor i perspektiv 1807. Han besökte Frankrike och
Schweiz 1802 och Italien 1819, 1829 och 1840. Hans
tidiga målningar, mest i akvarell, äro utförda med
omsorgsfull och noggrann naturefterbildning. Sedan
upptog han äldre målares stil, van de Veides,
Alb. Cuijps, van Goyens, men framför allt Claude
Lorrains. Med gedigen teknik, med fast och säker form-
och färgbehandling målade han idylliska landskap eller
sydländska hamnstäder med praktfull arkitektur och
med staffage af mytologiska figurer eller scener ur
fornhistorien. Dylika motiv valde han gärna, äfven
sedan han vunnit själfständighet. Han tillegnade
sig ett luftigt och lätt behandlingssätt, där formen
uppgick i ljus och färg, blef med åren en koloristisk
trollkarl, mera diktare än naturefter-bildare,
målade solglödens färgprakt, glittrande solglans genom
töcken, ljusets nyckfulla lek, hafvet i sol, Thames i
dimma, gränslösa vidder af haf och himmel, alla linjer
utplånade i ett skimrande färgspel. Under hans senare
period tog det excentriska och lidelsefulla sökandet
efter atmosfä-riska effekter de mest fantastiska
uttryck. Orden färgfyrverkeri och färgdelirium äro
knappast öf-verdrifna såsom betecknande hans sista
skede. Storartade färgfenomen äro dock flera af hans
fantasier öfver sådana motiv som Venezia i solglöd
eller hafvet med krigsskepp, där krutrök och ånga
insvepa föremålen i dimma, eller framställningen af
ett järnvägståg, som med tända lanternor och upplysta
vagnar rusar fram genom regn- och rökmoln. Han kan
nå en mäktig verkan, och i sitt bredt skisserade
behandlingssätt liksom i sin sträf-van att upplösa
materien i färgtoner blef han en vågbrytare för
impressionism och modernt stämningsmåleri. Bland
hans. otaliga målningar kunna som typiska för hans
utvecklingsgång nämnas Sol-

Tryckt den 26/2 20

uiififjinuj i dimma öjrer hafvet (1807), Nehons
död vid Trajalgar (1808), Dido grundlägger Kartago
(1815), Odysseus hånar Polyfem (1829), Tre män i den
brinnande ugnen (1832), Fryne i badet (1838), den
utdömda fregatten Téméraires sista resa (i blodröd
solnedgång, 1839, se fig. 2 till art. Marinmålning),
Målaren Wilkies begrafning på hafvet (1842) och
den nyss omnämnda järnvägsbilden Great western
railway (1844). T. förde måleriet utom ditintills
utstakade gränser in i sin egen värld af vision,
fantasi och förtrollning. Han blef sin tids mest
excentriska penselskald och dess mest förbluffande
experimentatör - som personlighet var han på samma
gång ett af konstnärsvärldens största original. Hans
alstringsförmåga var gränslös, han samlade stor
förmögenhet, men dog i ett eländigt vindsrum, där
han hållit till i två år under ett antaget namn,
medan hans bostad stod tom och hans hushållerska
trodde honom vistas utomlands. Sin konstnärliga
kvarlåtenskap testamenterade han till engelska
staten, i Londons museer finnas omkr. 350 af hans
oljemålningar, massor af akvareller och omkr. 19,000
teckningar. Han utgaf 1807 en samling raderingar,
"Liber studiorum", efter förebilden af Cl. Lorrains
"Liber veritatis". Monografier af W. Thornbury (1862),
Ph. G. Hamer-ton (1879 och 1889), C. Monkhouse (1879),
W. Armstrong (1902), och 0. Wherry (1903). G-g N.

Turner [tä^e], Dawson, engelsk botanist, till yrket
bankir, f. 18 okt. 1775 i Yarmouth, d. 20 juni
1858 i London, utgaf flera botaniska verk öfver
brittiska kryptogamgrupper, såsom A synopsis o] the
british fuci (2 dlr, 1802), Musco-logice hibernicce
spicilegium (1804), Fuci (4 dlr, 258 kolor. tafl.,
1808-19) m. m. Han blef led. af sv. Vet. akad. 1816.
C. Lmn.

Turner [tä;na], Nät, neger, nordamerikansk upprorsman,
f. 1800 i Southampton county, Virginia, afrättad 1831,
verkade som baptistpredikant bland negerslafvarna i
Virginia och uppgaf sig 1828 ha fått en uppenbarelse
om, att slafvarna skulle bli härskande, "de ytterste
varda de främste". Han planlade med anledning däraf
ett slafuppror, och 21 aug. 1831 anföll han jämte sju
kamrater sin egare, J. Travis’, gård och mördade honom
och hans familj. Efter plundringar i grannskapet steg
bandets numerär till ett sextiotal, men de skingrades
redan 22 aug. af i hast uppbådade hvita och infångades
sedermera af till orten beordrade soldater och
milis. T. själf fängslades 30 okt. och af rättades
genom hängning. Upproret kostade 55 hvita, hvaraf
18 kvinnor och 24 barn, lifvet. Ledande sydstatsmän
skyllde dess utbrott på abolitionistagitationen,
och det föranledde skärpning af slaflagarna. Jfr
W. S. Drewry, "The Southampton insurrection" (1900).
V. S-g.

Turner [tä^ne], sir William, engelsk ana-tom,
f. 1832, d. 1916, blef 1854 anatomie prosektor
vid universitetet i Edinburgh och 1867 anatomie
professor där. Han adlades 1886, blef vice kansler
vid universitetet i Edinburgh 1903 och president
i Koyal society (1908) där. Skrifter bl. a. Atlas
of human anatomy and physiology, Convolu-tions of
human cerebrum topographically consi-dered (1868), An
introduction to human anatomy, including the anatomy
of the tissues, Lectures ön comparatire anatomy of
the placenta (1876). Sär-

30 b. 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 7 20:13:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcj/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free