Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tygstaten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
517
Tymol-Tyndall
518
Inga skarpt bestämda gränser kunna uppges för denna
bergstrakt, som å ena sidan fortsattes af Kolmården
och å den andra sammanhänger med utsprången från
Tiveden.
Tymol, Thymol [-mål] l. Timjankamfer,
kem. farm., är ett aromatiskt ämne, som ingår i flera
flyktiga oljor och bidrar att ge dem deras vällukt. Så
ingår tymol i den flyktiga oljan hos timjan (se
Thymus), hos Monarda-arter, hos Carum Ajowan m. fl. Tymol
bildar stora, färglösa kristaller med egendomlig,
aromatisk lukt och aromatiskt brännande smak; den
smälter vid 46° C. och löses först i 1,100 delar kallt
vatten. Till sin kemiska byggnad är tymol en envärdig
fenol af formeln HO ⋅ C6H3 (CH3) ⋅ C3 H7,
d. v. s. en oxicymol eller metylisopropylfenol och således isomer
med karvakrol (se d. o.), men med CH3:C3 H7:OH =
1 : 4 : 3. Tymol löses lätt i alkohol, eter, kloroform,
flyktig olja m. m. Den är ett starkare antisepticum än
fenol. Den hindrar utvecklingen af varbakterier i en
koncentration af 1 : 3,000, af mjältbrandsbaciller
i styrkan 1 : 4,000 o. s. v. Tymolens lokal- och
giftverkan är däremot på grund af dess svårlöslighet
mindre stark än fenolens. I urinen, som efter
intagande af tymol färgas grön eller brunsvart,
finnes denna bunden vid svafvelsyra, glykuronsyra och
hydrokinon, delvis äfven som fri tymol. Stora doser
kunna alstra förgiftning med hufvudvärk, öronsusning,
yrsel, kollaps, dvala, delirier och förlamning,
men ej kramp (som fenol). Hos den döde ha funnits
bl. a. fettlefver och njurinflammation. – Tymol har
fått användning i medicinen som antiseptikum för
mage och tarm, särskildt vid infektiösa diarréer
hos barn; till antiseptisk sköljvätska (mycket
utspädd) vid illaluktande infektioner i kroppshålor,
t. ex. vid varig lungsäcksinflammation; som medel
mot bandmask och Anchylostomum duodenale, i stora
doser (2–4 gr.) m. m. Som invärtes antiseptikum
ges tymol i dos af 5–10 cg. åt vuxna, 0,5–5 cg. åt
barn. Genom inverkan af jod och alkali på tymol
bildas jodoformsurrogatet aristol (se d. o.). Då
tymol eller karvakrol ingår i s. k. "slagvatten"
(se d. o. 1), som används vid beredning af Rigabalsam
(se d. o.), finns i dessa preparat något af nämnda
ämnen såsom väsentlig antiseptisk beståndsdel.
C. G. S.
Ty’mpanon, grek. (lat. ty’mpanum). 1. Puka;
tamburin. - 2. Ett halfrundt eller tresidigt fält
öfver en dörr, ett fönster eller på en gafvel,
t. ex. det grekiska templets gafvelfält (se Tempel,
sp. 799). Oftast begagnas ordet om det af en rundbåge
eller en spetsbåge infattade fältet i de romanska och
de gotiska kyrkornas portaler ofvan den rakslutna
dörröppningen. Detta "bågfält" är ofta upptaget af
bildverk. - 3. Anat. Cavitas tym-pani, trumhålan, och
membrana tympani, trumhinnan (i örat). Se Hörselorgan.
Tympani^chus, zool. Se Prärihönssläk-tet.
Tyndale 1. T i n d a l e [ti’ndl], William, engelsk
bibelöfversättare, f. omkr. 1483 i Gloucester-shire,
d. 1536, blef katolsk präst, sannolikt i slutet af
1521. Snart omfattade han emellertid reformationens
läror och begaf sig 1523 till London, där han
predikade samt fullbordade sin några år förut
påbörjade öfv. af nya testamentet. Då han fann
det omöjligt att få den tryckt i England, begaf
han sig till Tyskland 1524, besökte Luther i
Wittenberg och kunde trycka några ark af sin öfv. i
Köln, men resten (?) först i Worms (1526; reviderad
uppl. 1534). Därefter öfversatte han och lät i Marburg
trycka de fem Moseböckerna (1530). Från 1530 uppehöll
han sig hufvudsakligen i Ant-werpen. Slutligen
blef han häktad som kättare och insatt i fängelse
i närheten af Bruxelles 1535. Han dömdes till döden
och stryptes, hvarefter han\s kropp brändes på bål
6 okt. 1536. T:s betydelse ligger däri, att han
på själfständigt sätt gjorde början af bibelns
öfversättande till engelskt språk. En staty af
T. (mod. af J. E. Bohm) aftäcktes i London 1884.
(B. S-e.)
Tyndall [ti’ndl], John, engelsk fysiker, f. 2
aug. 1820 i Leighlin-bridge på Irland, d. 4 dec. 1893
i Hindhead, nära London, fick 1839 anställning
vid triangelmätningarna på Irland, var 1844 -47
järnvägsingenjör i England och en tid lärare vid ett
tekniskt läroverk, studerade 1848-52 vid Bunsens
och Magnus’ laboratorier (i Marburg och Berlin)
samt offentliggjorde på tyska sina rön angående
diamagnetismen, kristallers magneto-optiska egenskaper
m. m. Han förvärfvade filos, doktorsgraden i Marburg
1850. Vid sin återkomst 1853 kallades han till medlem
af Royal society och var 1853-88 professor i fysik
vid Royal institution. 1856 företog T. jämte Huxley
undersökningar öfver de schweiziska glaciärerna
och fullföljde ensam dessa iakttagelser under de tre
följande åren. 1859 började han sina forskningar öfver
det strålande värmet. T. blef 1867 (efter Faraday)
direktör för Royal institution samt efter hand
hedersdoktor vid universiteten i Cambridge, Edinburgh
och Oxford. 1868 blef han led. af Vet. soc. i Uppsala
och 1870 af sv. Vet. akad. 1872 gjorde han med lysande
framgång en föreläsningslärd i Nord-Amerika och anslog
behållningen däraf till en stipendiefond för yngre
naturvetenskapliga forskare. T. utförde undersökningar
inom de flesta delar af fysiken, särskildt värmeläran;
han har dock vunnit sin största berömmelse såsom
den främste mästaren i populär framställningskonst;
sina utomordentligt vackra experiment utförde han
ofta med de enklaste hjälpmedel. Genom sitt klassiska
arbete Heat, a mode of motion (1863; 7:e uppl. 1887;
sv. öfv. 1879) bidrog han mäktigt att genomföra den
moderna uppfattningen om ener-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
