- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
791-792

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Törel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bli hetsig, brutal, bråkig ("färgorgie"),
men kan andra gånger nå en intensiv, flammande
styrka och glansfull klang. Till stor stil och
storhet i uttrycket går hans sträfvan. Under
förberedelse är en samling af 20 etsningar
med motiv från Sveriges förnämsta grufvor,
järnverk, elektriska kraftstationer m. m.

G–g N.

Törner, gammal östgötasläkt, af hvilken
flera medlemmar utmärkt sig för lärdom och vitter
begåfning. Den härstammar från borgaren i Skänninge
Anders Törnesson, hvars son, Lars Andersson, rådman
i Skänninge (d. 1693), antog släktnamnet.

1. Fabian T., son till den ofvannämnde Lars
Andersson, universitetslärare, f. 21 sept.
1666 i Skänninge, d. 31 aug. 1731 i Uppsala,
student i Uppsala 1684, filos. magister 1694, blef
adjunkt vid filos. fakulteten samt beklädde
från 1704 efter hvartannat tre olika professurer,
den sista i teoretisk filosofi (från 1717). T. var
bekant som latinsk vältalare och utgaf minnestal öfver
K. Lundius, P. Christiernin, K. Piper och P. Elvius
samt f. ö. ej mindre än 213 akademiska afh.
i hvarjehanda ämnen. Icke oviktig var
hans flitigt afskrifna Observationes in poesin
Suecanam
, som i flera hänseenden rättar eller
utvidgar föregångarnas (Arvidi och Lagerlöf) verk,
ehuru T. lika litet som dessa kom till någon hållbar
helhetsuppfattning af den svenska versifikationen.

2. Johan T., den föregåendes broder, vitter
författare, f. 16 dec. 1672 i Skänninge, d. 21
aug. 1728 i Linköping, vardt student i Uppsala 1689,
filos. magister 1700 och konrektor vid Linköpings
trivialskola 1701, där han 1710 utnämndes till rektor.
1711 blef han lektor vid Linköpings gymnasium.
T. gjorde sig bekant som skald och talare både
på latin och på svenska samt utgaf åtskilliga
tillfällighetsdikter, Then bedröfvade Gothia
öfver k. Carl XII:s långliga bortovaro
(1704), ett
versifieradt tal öfver Karl XII (1719), ett latinskt
minnestal öfver Th. Ihre (1720) m. m.

3. Johan T., den föregåendes son, lärare,
författare, f. 27 mars 1712 i Linköping, d. 3
dec. 1790 i Skeda, student i Uppsala 1730 och
filos. magister 1740, besökte 1741–45 flera tyska
universitet som handledare för den sedan bekante K. H.
Uggla. Efter återkomsten blef T. docent i
filosofiska fakulteten 1746 och adjunkt 1751 samt
utnämndes s. å. till lektor i romersk litteratur och
naturalhistoria vid Linköpings gymnasium. Han utgaf
Utkast till föreläsningarne öfver naturkunnigheten
(1758) och Utkast till föreläsningarne uti
cosmographien
(1760; ny uppl. 1780). T. prästvigdes
1753, blef teol. doktor i Greifswald 1756, andre
teol. lektor och kyrkoherde i Skeda prebende 1771
samt förste teol. lektor 1777. För döfhet blef
han tjänstledig 1782. Utom ofvannämnda skrifter
offentliggjorde han synodal-afhandlingen De
consummatione sæculi
(1763), disputationer och teser
samt Underrättelse om svartkonstboken och runorna
(1789) m. m.

4. Johan Peter T., den föregåendes son,
teaterchef, f. 22 aug. 1768 i Linköping, d. 26 dec.
1844 i Stockholm, student i Uppsala 1786, volontär
vid Ingenjörkåren 1789 och slutligen professor vid
densamma samt major i armén. 1812–32 var han
andre direktör vid k. teatrarna, fick under den
tiden titel af öfverste samt var under en del af 1818
entreprenör af "Stockholms teater", såsom k. stora
teatern för tillfället kallades. – T:s sonhustru
Maria Charlotta T., född Norberg, f. 27 dec.
1824 i Stockholm, d. där 25 febr. 1892, gift
1853 med kamreraren vid k. teatern Gustaf (Gösta)
Fredrik T. (f. 1821, d. 1898), var 1847–59
premiärdansös vid k. teatern och en af den
Bournonvilleska skolans förnämsta lärjungar.

1–4. –rn.*

Törneroos, Antti, finsk författare, f. 3 mars
1835 i Iittis, finska Nyland, d. 8 febr. 1896 i
Helsingfors, blef student 1858 och filos, magister 1864.
Han tjänstgjorde som skollärare till 1871 och
egnade sig därefter uteslutande åt litterär verksamhet.
Några år var han tidningsredaktör i Jyväskylä.
T:s betydelse ligger i hans öfversättningar till
finskan. Sålunda öfversatte han Franzéns
Selma-sånger, Runebergs "Grafven i Perrho" och Tegnérs
"Axel". Särskildt blef öfversättning af skådespel
och librett-texter för den unga finska teatern
och operan en uppgift för honom. Han skref äfven
själf ett sorgespel, Saul (1868), hvilket dock
ej hade framgång. Hans dikter ha större värde
och kännetecknas, liksom hans öfriga alster, af
ett poetiskt och böjligt språk, hvilket haft rätt stor
betydelse för utvecklingen af finska språkets litterära
resurser. T. använde som pseudonym namnet Tuokko.

T. C.

Törneros, Adolf, filolog, universitetslärare,
humanist, f. julaftonen 1794 i Eskilstuna, där
fadern, som dog, då T. var 9 år gammal, var
postmästare och organist, d. 20 jan. 1839 i Uppsala.

illustration placeholder
[Porträtt, ingen bildtext]


Vid blott 13 års ålder måste T. som informator börja förvärfva sitt uppehälle eller
åtminstone bidraga därtill. 1812 inskrefs han som student vid Uppsala universitet. Hans
ankomst till Uppsala inträffade således vid en tid, då man börjat tala om en "ny skola"
i vitterhet och filosofi, och omöjligt var, att en sådan natur som T. skulle undgå
inflytande från denna "skola"; afgörande för hans
estetiska och världsuppfattning var bekantskapen
med "Phosphoros" och Geijers tidigare afhandlingar.
T. blef med utmärkelse graduerad 1818 och
året därpå kallad till docent i latinet. Efter att i
9 år som lönlös docent ha dragit sig fram med
enskild undervisning och korrigering af studenternas
latinska skripta blef han 1828 adjunkt i "litteræ
humaniores" efter Tranér. Sedan äfven professoren
i latin, Lundvall, lämnat universitetet, vardt T.
(1832) hans efterträdare. Med lif och själ och
likväl i djupaste grunden kanske mest af en
pliktkänsla, som skulle ha varit lika lågande på någon
annan af de flera lärostolar han med heder kunnat
bekläda, öfverlämnade han sig åt sitt ytterligt
mödosamma och fordrande kall. Hans föreläsningar
omtalas som hänförande, och detta oaktadt hans
föredrag var hvarken flytande eller afrundadt.
Hvad han sade framkom liksom stackato. Men man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:26 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcj/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free