- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
795-796

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Törnesfall ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hans antikvariska forskningsresor alltifrån 1671
och tecknade då en del runstenar. Dessa teckningar
skuros sedan i trä och äro i "Bautil" signerade
med begynnelsebokstäfverna till hans namn. Äfven
biträdde han O. Rudbeck vid teckningarna till hans
"Atlantica". T. prästvigdes 1680, blef filos.
magister 1682 samt utnämndes s. å. till kyrkoherde
i Gladhammar och Västerum af Linköpings stift. Där
var det han författade sitt stora undervisande
rimarbete Dygdz och odygdz spegel i huus-håld och
gemehna lefverne
etc. (1694, ny uppl. 1730; omtryckt
i Hansellis samling, 15:e delen, 1871). Det är en
välment och af sunda tankar buren framställning
af en sede- och umgängeslära för allmänna lifvet,
visserligen blottad på verklig poesi, men ej utan en
och annan liflig vändning eller poetisk bild. Som
författaren i sitt förord upplyser, var arbetet
egentligen en omarbetning och utvidgning af "en
gammal, kort och ofullkomligt skrefven, så kallat
huusregel, på rim". Därjämte utgaf T. som preses
vid prästmötet 1701 en Disputatio de cæna Domini.

–rn.*

Törnevalla, socken i Östergötlands län, Åkerbo
härad. 2,958 har. 842 inv. (1918). T. utgör ett
pastorat i Linköpings stift, Domprosteriet, hvilket
framdeles skall omfatta äfven östra Skrukeby och
Lillkyrka. Socknens kyrka kallas stundom Karl Johans
kyrka
.

Törnflycht, svensk adlig ätt, härstammande från Hans
Törne
(se Törne), hvars andre son, Olof (se T. 1),
1698 adlades med namnet T. Dennes söner Olof (se
T. 2) och Mikael (d. barnlös; se T. 3), blefvo 1719
friherrar; den förre erhöll 1731 greflig värdighet;
den grefliga ätten utslocknade 1767 på svärdssidan
med hans son Karl Fredrik (se T. 4).

1. Olof Hansson, affärsman, f. 5 april 1640 i
Köping, d. 9 april 1713 i Stockholm, förvärfvade som
grosshandlare i Stockholm en betydlig förmögenhet
samt blef 1683 rådman och 1694 handelsborgmästare
där. Under åtskilliga riksdagar var han led. i
borgarståndet. 1697–1705 var han direktör
i Tjärkompaniet, adlades 1698 och erhöll 1710
kommerseråds titel. T. var svärfader till
kungliga rådet grefve Karl Piper samt riksråden
J. Lillienstedt, Arvid Horn och J. A. Meijerfeldt.

2. Olof T., grefve, den föregåendes son, riksråd,
f. 16 nov. 1680 i Stockholm, d. 22 sept. 1737
på sin egendom Erstavik, blef, efter att ha beklädt
åtskilliga hofsysslor, 1718 landshöfding i Kronobergs
och 1719 i Stockholms län, som då hotades af den
ryska mordbrännarflottan.

illustration placeholder
[Porträtt, ingen bildtext.]


Med anledning däraf lät han
befalla invånarna att beväpna sig, men först sedan en
stor del af länets kust blifvit härjad, erhöllo de
vapen och ammunition. 1723 blef han president i den
kommission, som tillsattes för att afhjälpa under
reduktionen begångna orättvisor, utnämndes 1727 till
riksråd, antagligen genom sin
svåger A. Horns inflytande, och blef 1737 kansler för
Uppsala akademi. T. hade 1719 erhållit friherrlig
och 1731 greflig värdighet.

3. Mikael T., friherre och ej introducerad grefve,
den föregåendes broder, krigare och ämbetsman,
f. 1683 i Stockholm, d. 26 aug. 1738 på sin egendom
Hässelbyholm.

illustration placeholder
[Porträtt, ingen bildtext.]


Sedan 1717 öfverste för Lifgardet, var T. en
af dem, på hvilkas tillstyrkan krigshären under
återtåget från Fredrikshald efter Karl XII:s död
erkände Ulrika Eleonora som regerande drottning mot
villkor af suveränitetens afskaffande. Han blef
1719 öfverkammarherre, generalmajor af infanteriet
och friherre. Under förvecklingen mellan konung
Fredrik och holsteinska partiet 1722–23 stod
han i spändt förhållande till den förre, men 1727
väckte han i riksdagen förslag om betalning af hans
skulder. T. blef 1727 landshöfding i Nyköpings län,
1731 grefve och 1732 öfverståthållare i Stockholm. Se
biogr. af N. von D[ardel] i "Personhist. tidskr." V
(1903).

4. Karl Fredrik T., grefve, son till T. 2, riksråd,
f. 21 okt. 1711, d. 21 april 1767 i Stockholm,
egnade sig, liksom fadern, åt hoftjänsten, inom
hvilken han 1756 avancerade till hofmarskalk.
Då han, ehuru förbunden med hattpartiet, under denna
tjänstgöring kommit i tämligen godt förhållande till
konungafamiljen, blef han 1761 af Adolf Fredrik nämnd
till riksråd och 1762 enligt konungens önskan af
ständerna vald till guvernör för arfprinsarna Karl
och Fredrik Adolf. Som riksråd började han snart
draga sig ifrån hattarna, hvilkas stjärna då var
i nedgående, och han skonades därför vid hattrådets
störtande 1765; men då de segrande mössorna 1766 ville
bereda plats i rådet åt J. v. Düben, förmåddes
T., som träffats af slag, att begära tjänstledighet.

1–4. S. B.

Törngren, Anders, författare. Se Mörk, J. H.

Törngren, Johan Agapetus, läkare, f. 18 aug. 1772 i
Borgå, d. 17 maj 1859, tjänstgjorde som fältskär
vid ett lasarett i Finland under kriget med
Ryssland 1789 samt blef med. licentiat 1800,
med. adjunkt och prosektor vid Åbo universitet
1802, stadsfysikus i Åbo 1811, professor i
kirurgi och förlossningskonst 1816, adlad 1826 och
t. f. generaldirektör för det finska medicinalverket
1829. 1833 tog han afsked både från professuren
och från generaldirektörsbefattningen. T. var högt
värderad både som lärare och som praktiserande läkare.

L. W. F.

Törngren, Martina. Se Schwerin 6.

Törngren, Lars Maurits, gymnast, f. 4 febr. 1839 på
Trosby i Tjällmo socken, Östergötlands län, d. 24
april 1912 i Stockholm, blef sekundlöjtnant vid
flottan 1859, deltog i flera sjöexpeditioner, äfven
till aflägsnare farvatten, och lämnade sjövapnet 1882
som kapten (sedan 1875). Efter tvåårig elevkurs vid
Gymnastiska centralinstitutet anställdes T. 1864 som
biträdande och kort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:35 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcj/0436.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free