Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami / 815-816 (1920) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ucayali (Ucayalli) - Uccello, Paolo (P. di Dono) - Uccle, Uckel, Ockel - Ucetia - Uchapara - Uchard, Mario - Uchatius, Franz von - Uchatiusbrons - Ucahtiusmetoden - Uchatiusstål - Uchermann, Vilhelm Kristian - Uchtomskij, Esper Esperovitj - Uckel - Ucker - Uckermann, Karl - Uckermark - Ucklum - Udainsakr - Udaipur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Quillabambas förening har U. en längd af 1,960 km.,
hvaraf 1,235 km. äro segelbara. Större fartyg gå
uppför floden till Sarayacu på 6° 30’ s. br., mindre
äfven uppför Pachitea till Mayro på 10° s. br. –
U. kallades först San Miguel, därefter Ucayare,
Poro, Apu-Poro, Cocama och Rio de Cuzco. För dess
utforskande har Peru utrustat flera expeditioner,
af hvilka särskildt amiral Tuckers 1868–74 var
betydelsefull.

^{E. A-t.}

Uccello [ottjällå], Paolo (eg. P. di Dono),
italiensk målare i Florens, f. 1397, d. 1475, började
som guldsmed, var en af Ghibertis lärjungar
och medverkade i utförandet af de äldsta dörrarna
i baptisteriet, öfvergick så till måleriet.

P. Uccello. Själfporträtt.

Han tillhörde den skarpt utpräglade realistiska riktningen
och omtalas som ifrig i sina studier ej blott af
människor, utan äfven af djur, särskildt fåglar. Åt
perspektivet egnade han vetenskapliga undersökningar
under påverkan af arkitekten Brunelleschi och
humanisten, matematikern Manetti. Han vinnlade sig
om riktig teckning af såväl arkitekturperspektiv
som förkortningar af figurer och sökte dessutom
nya uttryck för rörelsen. De få af hans verk,
som finnas kvar i Florens, äro några fresker i
Chiostro verde vid S. Maria Novella, nämligen
Syndafloden, som komposition otymplig, men med
märkliga detaljer, och Noas tackoffer (omkr. 1446),
vidare i domkyrkan en i enfärgadt grönt målad
ryttarbild i profil af condottieren John Hawkwood
(1436) och i Uffizi en stafflibild, framställande en
rytteristrid. Framställningar af denna art finnas
äfven i Louvre och i London: slaget vid S. Egidio
1416.

^{C. R. N.*}

Uccle [ykkl], Uckel, Ockel, kommun och
stad i belgiska prov. Brabant, 5 km. s. om Bruxelles,
vid järnvägen Bruxelles–Luttre. 26,979 inv. i hela
kommunen (1910). Industri, bl. a. tillverkning af
sprit och öl.

Ucetia, stad. Se Uzès.

Uchapara, flod. Se Beni.

Uchard [...], Mario, fransk
författare, f. 1824, d. 1893, gifte sig 1854
med skådespelerskan Madeleine Brohan (se Brohan
2). Slitningar i äktenskapet gåfvo honom ämne till
skådespelet La Fiammia (1857), som omedelbart gjorde
sin rund äfven öfver utlandets skådebanor (uppf. i
Stockholm s. å.). Intet af hans öfriga teaterstycken
hade liknande framgång, hvaremot hans romaner Le
mariage de Gertrude (1862), Une dernière passion
(1865), Mon oncle Barbassou (1876; "Onkel Barbassou",
1877) m. fl. blifvit omtyckta.

Uchatius [o-], Franz von, friherre, österrikisk
artillerigeneral och artilleritekniker, f. 1811,
d. 1881 (genom själfmord), deltog i 1848–49 års krig
i Italien och Ungern, blef 1860 major och föreståndare
för kanongjuteriet och 1871 kommendant
för artilleriverkstäderna i arsenalen i
Wien samt avancerade i denna befattning till
fältmarskalklöjtnant (1879). U. var skapare af
den första österrikiska artillerimaterialen med
bakladdning. Han gjordo sig ett namn genom sin redan
1856 praktiserade metod att bereda gjutstål genom
smältning i degel af granuleradt tackjärn, skrot
och stångjärnsbitar, s. k. uchatiusstål (se Degelstål),
och genom sin uppfinning af stålbronsen,
hvari Österrike-Ungern fick en kanonmetall (se d. o.,
där stålbronsen närmare beskrifves), som på sin tid
var jämförlig med Krupps prima kanonstål.

^{G. af Wdt.}

Uchatiusbrons [o-]. Se Kanonmetall och Uchatius.

Uchatiusmetoden [o-], metall. Se Degelstål,
sp. 17.

Uchatiusstål [o-], stål, tillverkadt medelst
Uchatiusmetoden. Se Degelstål.

Uchermann, Vilhelm Kristian, norsk läkare, f. 23
nov. 1852 i Aamot, Österdalen, en tid marinläkare, är
sedan 1893 öfverläkare vid Rikshospitalets afdelning
för öron-, näs-, hals- och strupsjukdomar samt
blef 1895 t. f. och 1913 ord. professor i medicin
vid universitetet. Han var medstiftare af den
Norske Lægeforening (1886) och var 1886–89 dess
sekreterare och redaktör af dess tidskrift. Bland
hans tryckta arbeten må nämnas Lægebog for sömænd
(1886; många uppl.) och De dövstumme i Norge (2 bd,
1892–96). U. är led. af Vidensskapsselskapet (1898).

Uchtomskij, Esper Esperovitj, furste, rysk publicist,
f. 1861, tjänstgjorde i departementet för kyrkoärenden
och sändes till Asien för att studera buddismen. Hans
något idealiserande iakttagelser samlades i verket Ot
Kalmytskoj stepi do Buchary (1891). Han ledsagade
tronföljaren Nikolaj Alexandrovitj på dennes
färd genom Sibirien till Japan 1890–91, och en
litterär frukt däraf blef det praktfulla verket
Putesjevstvie na Vostok Nasljednika Cesarevitja
(1893; öfv. till fr., ty. och eng.). 1896 öfvertog
han ledningen af "S.-Peterburgskija Vjedomosti",
hvari han på konservativ, lojal grund bekämpade
det administrativa godtycket och den kyrkliga
intoleransen.

^{A-d J.}

Uckel. Se Uccle.

Ucker, flod. Se Ücker.

Uckermann, Karl, norsk målare, f. 1855 i Lofoten,
studerade för Bergslien vid teckningsskolan i
Kristiania och Askevold i Bergen samt därefter
i München och Paris. U. blef hufvudsakligen
djurmålare. Kristiania museum eger af honom
Flamländskt hundförspann (1888) och Fienden närmar sig
(en hund jagar en fårflock, 1895). Bland hans öfriga
alster äro Hvila på jakten (1881, museet i Bordeaux),
Fallen björn (1889) och Älg söndersliten af hundkoppel
(1893).

^{G-g N.}

Uckermark. Se Ukermark.

Ucklum, socken i Göteborgs och Bohus län, Inlands
Nordre härad. 7,093 har. 1,249 inv. (1918). Annex till
Spekeröd, Göteborgs stift, Älfsyssels södra kontrakt.

Udainsakr (de "odödes" åker) är i Erik Vidförles
saga hedna mäns benämning på de kristnes paradis
eller lifsens land, anföres ock i Hervararsaga. Se
V. Rydberg, "Undersökningar i germansk mythologi"
(1886, I. 233 ff.).

^{Th. W. (B-e.)}

Udaipur (engelsk form Oodeypore).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>