- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
845-846

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uganda ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fördelaktigt protektorat för England. 1920 begaf
sig svensken doktor G. Lindblom till U. för att
utforska hufvudsakligen Mount Elgon och trakten
däromkring. H. A–nn.

Ugaraua, flod. Se Kongo, sp. 734.

Ugernum, stad. Se Beaucaire.

Uggione [ådjå’ne], målare. Se Oggiono.

Uggla, zool. Se Ugglor.

Uggla, sjöv. Ett fartyg säges "fånga uggla"
eller "prisvända", då det oförmodadt "går öfver
stag" eller emot rormannens afsikt liksom vänder
af sig själf. Sådant inträffar (företrädesvis under
bidevindsegling) till följd af kastande vind eller
sjöhäfning mot lä bog, men merendels genom
ouppmärksamhet af rormannen.
R. N.*

Uggla, en af Sveriges medlemsrikaste adliga
ätter, leder sina anor tillbaka till 1400-talet och
introducerades med majoren Knut U. (d. 1634),
på Riddarhuset 1625. Den klöf sig under 1600-talet
i flera grenar, af hvilka nu lefva Afverstads-
l. Krokstads-, Finlands- och
Värmlandsgrenarna. Den bekante
sjöhjälten Klas U. (se U. 1), af Afverstadsgrenen,
erhöll 1676 friherrlig värdighet och är stamfader
för friherrliga ätten U. Den gren af ätten U., som
i början af 1600-talet bosatte sig i Finland,
immatrikulerades 1818 på finska riddarhuset.

1. Klas U., friherre, brorson till ofvannämnde
Knut U., amiral, f. omkr. 1614 på Afverstad,
Ölseruds socken, Värmland, fick 1634 följa frih.
Erik Gyllenstierna på
en beskickning till
Moskva och 1635
riksrådet Axel Sparre i
ett liknande ärende till
Warschau.

illustration placeholder
[Porträtt, ingen bildtext]


Under danska kriget 1644
kämpade han som frivillig
på den af riksrådet
Klas Fleming kommenderade
flottan, blef
1645 musketerare vid
svenska armén i
Tyskland och väckte vid
belägringen af Prag
1648 genom sin
tapperhet pfalzgrefven Karl Gustafs synnerliga
uppmärksamhet, hvarigenom han s. å. befordrades till
kaptenlöjtnant och pfalzgreflig hofjunkare. Efter
en utrikes resa 1650 utnämndes U. till kapten vid
lifgardet, åtföljde Karl X Gustaf under polska
kriget, men öfvergick vid danska krigets utbrott,
1657, i flottans tjänst, blef major vid amiralitetet
och utmärkte sig synnerligen vid sjöslaget i Öresund mot
holländska flottan 9 nov. 1658. U. befordrades 1660
till amirallöjtnant. Han vistades därpå tre år i
Lübeck för att öfvervaka byggandet af krigsskepp
för svenska flottans räkning. 1670 blef U. amiral
och amiralitetsråd samt upphöjdes 1676 i friherrligt
stånd. I slutet af 1675 beordrades U. att med en
del af flottan afgå för att undsätta Wismar
och öfverföra trupper från Pommern till Skåne m. m.
Den sågade sig i febr. 1676 genom isen den 30–40 km.
långa sträckan från Dalarö till Landsort – en
bragd, som var frukten af Erik Lindschölds
pådrifvande kraft trots U:s motstånd. Men vid
Landsort var hafvet ytterligare
milsvidt isbelagdt, och expeditionen
kom aldrig längre. Då svenska flottan
under amiral-generalen frih. Lorens Creutz i
maj 1676 lopp ut i Östersjön, kommenderade U.
2:a eskadern, inlade stor förtjänst under striden
mot dansk-holländska flottan i södra Östersjön 26
maj och höljde sig med ära i sjöslaget vid Ölands
södra udde 1 juni s. å. Då af den fientliga,
dansk-holländska flottan, som förföljde den svenska,
en stor del blifvit efter de främste i anfallet, sökte
U. afskära de senare. Han sköt därför ett skott
såsom en förfrågan hos chefen, om man kunde vända.
Creutz besvarade signalen och vände, men gick under
med sitt fartyg, "Stora kronan". U. tog då befälet
öfver flottan, men måste för vraket af "Stora kronan"
vända sitt fartyg, "Svärdet", med 650 man och 86
kanoner, fördevind, förlorade i detsamma sin
stormast och kom ej ur stället. Under det nu
de öfriga svenska fartygen styrde undan, emedan man
trodde, att U. retirerade, omringades "Svärdet" af 15
fientliga skepp. De fientlige amiralerna Tromp, Juel
och Rothstein ämnade äntra det på hvar sin sida,
då en stor brännare hakade sig fast vid "Svärdets"
akter och antände fartyget. U. uppmanades af de
sina att söka släcka elden, men svarade sig
"icke vilja lämna ett så kapitalt skepp med så
stora stycken i fienders händer eller ge sig fången,
utan fäkta som en ärlig man". Efter tre
timmars kamp störtade han sig, sist af de sina, från
det brinnande skeppet i hafvet och fann där sin död.
Skeppet sprang i luften. Af besättningen räddade de
fientlige amiralerna 4 officerare, 1 skrifvare och 46
man. – Litt.: K. H. Ugglas lefvernesbeskrifning öfver
U. (1777), Tornquist, "Svenska flottans sjötåg"
(1788), och A. Wimarson, "Amiral Ugglas expedition
vintern 1676" (i "Hist. tidskr.", XX, 1901).

2. Karl Hildebrandsson U., af Värmlandsgrenen,
kammarherre, godsegare, lärd, f. 7 nov. 1725,
d. 25 maj 1803 på Stora Djulö, Södermanland.
Efter slutade universitetsstudier inskrefs han som
e. o. kanslist i Kanslikollegium 1745 och tjänstgjorde
någon tid i Riksarkivet, men drog sig snart tillbaka
till sina egendomar och egnade sitt återstående lif
åt vetenskapliga sysselsättningar. Han blef 1786
led. af Vet. akad. och utgaf många arbeten, bland
hvilka de märkligaste äro Inledning till heraldiken (1746),
Afhandling om Svea rikes urgamla vapen
de tre kronor
(1760), Afhandlingar om vapnens
indelning och deras mångfaldighet
(s. å.), Svea
rikes rådslängd
(1791–93), Vägvisare genom Örebro
höfdingedöme
(1800), Tal om sjön Hjelmaren (vid
inträdet i Vet. akad., 1786) och Lefvernesbeskrifning
öfver amiralen Frih. Clas Johansson Uggla
(1777).

3. Gustaf Fredrik Oskar U., af Värmlandsgrenen,
militär, f. 22 jan. 1846 å Säffle, Värmlands län,
utnämndes 1863 till underlöjtnant i Värmlands
regemente, i hvilket han 1879 befordrades till
kapten. Under tiden hade han (1870) utnämnts till
generalstabsofficer och (1873) blifvit löjtnant
vid den då nyinrättade generalstaben, hvilken kår
han – med undantag af åren 1879–81, då han gjorde
passage vid Värmlands regemente och samtidigt var
kompanichef vid Krigsskolan – tillhörde, ända tills
han 1897 nådde öfverstegraden. Då utnämndes han till
öfverste och sekundchef för Svea lifgarde och 1902
till generalmajor. S. å. blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:17:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcj/0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free