- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
847-848

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uganda ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han chef för Andra arméfördelningen, hvilken
befattning han, som 1908 befordrats till
generallöjtnant, innehade till 1913, då han afgick
ur aktiv tjänst. S. å. utnämndes han till general i
generalitetets reserv. 1915 var han t. f. inspektör
för trängen. 1877–83 var U. lärare vid Krigsskolan,
hvarefter han blef militärattaché vid beskickningen
i Wien. 1885–90 var han lärare vid Krigshögskolan
och 1890–97 chef för Krigsskolan, där han med aldrig
svikande nit verkade för att hos kadetterna ingjuta
sann soldatanda och kärlek till fosterlandet. Redan
1871 hade U. utnämnts till ordonnansofficer hos
dåv. hertigen af Östergötland, sedermera konung Oskar II,
hvars stab han som ordonnansofficer, adjutant
och öfveradjutant sedan tillhörde under konungens
lifstid. Sedan 1910 är han förste adjutant och chef
för konung Gustaf V:s stab.

U. har varit sekreterare, led. och ordf. i ett flertal
militära kommittéer och kommissioner, bl. a. kommittén
för granskning af de särskilda vapenslagens
exercisreglementen 1885–87, värnpliktskommittén
1898, infanteriexercisreglementskommittéerna
1893–95, 1902–04 och 1912 samt kommissionen för
utredning m. m. rörande regementspastorsinstitutionen
1907. – Varm vän af den frivilliga skytterörelsen,
valdes U. 1909 till ordf. i skytteförbundens
öfverstyrelse. Som sådan har han särskildt inlagt
stor förtjänst i fråga om fältskytteverksamhetens
utveckling i en för landets försvar gagnelig
riktning. Mångårig led. i styrelsen för
centralföreningen för idrottens främjande och i
Svenska Röda korset, har han ock nitiskt verkat
för dessa föreningars syften. 1898–1902 var
han led. af Krigshofrätten. En kortare tid under
1919 års lagtima riksdag var han representant för
Värmlands län i Första kammaren. U. har äfven verkat
som militärskriftställare. Utom årsberättelser i
Krigsvet. akad:s handlingar och tidskriftsuppsatser
har han utgett Kriget mellan Tyskland och Frankrike
1870 och 1871
(tills. med G. Kleen och A. Malmborg,
1872), Handledning vid studiet af krigskonsten (1878–80)
samt ett arbete afhandlande krigsförfattningens
och krigskonstens historiska utveckling (ej i
bokhandeln, 1885), hvarjämte han författat en
afdelning af "1818–1918. Minnesskrift med anledning
af k. högre Artilleriläroverkets och Krigshögskolans
på Marieberg samt Artilleri- och Ingenjörhögskolans
etthundraåriga tillvaro" (1918). Sedan 1886 är
U. led. af Krigsvet. akad.

2. (H. F–d.)
3. H. J–dt.

Ugglas, af, svensk adlig ätt, härstammande från
Samuel Samuelsson Uggla, bergsman i Falun i början af
1600-talet. Hans sonsons-sonson Samuel Uggla (se U. 1)
upphöjdes 1772 med namnet af Ugglas i adligt stånd,
1776 i friherrligt och 1799 i grefligt stånd, med
grefvevärdigheten fäst vid äldste sonen, son efter
son, medan äldste sonens syskon förbli friherrar.

1. Samuel af U., grefve, son af kontraktsprosten
och kyrkoherden i Hedemora Petrus Ugla, ämbetsman,
f. 3 maj 1750 i Hedemora, d. 6 april 1812 i Stockholm,
studerade vid Uppsala universitet och inskrefs 1769 i
ett par af hufvudstadens ämbetsverk. Sept. 1772 blef
han, då sekreterare vid Lagkommissionen, upphöjd i
adligt stånd och tog därvid namnet af Ugglas. Denna
för en så ung man ovanliga utmärkelse har man satt i
förbindelse med följande anekdot. På revolutionsdagen
19 aug. 1772 mötte Gustaf III, då han efter sitt
tal till trupperna återvände till slottet, på vägen
en ung man, som slog honom på axeln under utropet:
"Bra, Gustaf!". Mannen var U., som sålunda blef
bemärkt af konungen och hvars lycka var gjord.

illustration placeholder
[Porträtt, ingen bildtext]


1775 utnämndes af U. till protokollssekreterare i
Justitierevisionen samt befordrades 1782 till
förste expeditionssekreterare där och 1785 till
revisionssekreterare. 1788 kallades han till
landshöfding i Stockholms län. Vid sidan af sina
ord. tjänsteåligganden fullgjorde han många uppdrag,
till hvilka konungens och medborgares
förtroende kallade honom. Så blef han direktör vid
Generaldiskontkontoret, då det inrättades, 1787,
och kvarstod i denna befattning till kontorets
upplösning, 1803. 1778 vardt han led. af Direktionen
öfver Strömsholms slussverk, om hvars fullbordande
han inlade stor förtjänst. Äfven Gustaf IV Adolfs
förmyndarregering anförtrodde af U. åtskilliga
hedrande uppdrag, men något högre mått af ynnest
åtnjöt han dock ej från de styrandes sida. Detta
blef så mycket mera fallet, då Gustaf IV Adolf
själf fattade spiran. I nov. 1796 erhöll han
friherrediplomet och 1799 grefvevärdighet; 1802
utnämndes han s. d. till president i Kammarkollegium
och ordf. i Tullarrende-societeten. 1808 kallades
han till En af rikets herrar. Han erhöll två gånger
förordnande som öfverståthållare i Stockholm
(juli–dec. 1797 och febr.–okt. 1800), var vid
flera tillfällen 1800–08 medlem af under konungens
frånvaro tillsatta interimsstyrelser, blef 1802
led. af Rikets ärendens allmänna beredning – flera
kommittéuppdrag och andra offentliga förtroendebevis
att förtiga. Af U. var en af Gustaf IV Adolfs mest
betrodda och använda män under hela hans regering,
utan att dock, lika litet som någon annan, förvärfva
ett bestämmande inflytande på konungens politik. Efter
statshvälfningen 1809 inkallades visserligen af U. i
likhet med de öfrige medlemmarna af beredningen 13
mars af hertig Karl i den provisoriska konseljen,
men erhöll redan följande morgon – jämte hofkansleren
Zibeth – tillsägelse att afhålla sig från dess
öfverläggningar. I likhet med alla andra det gamla
systemets män var han naturligtvis mindre väl sedd af
anhängarna till det nya, och de anfall, för hvilka
han utsattes från Grevesmöhlens (se denne) sida,
ökade hans impopularitet. Hans hus var också ett af
dem, som angrepos af folkmassan i Stockholm 20 juni
1810, dagen för mordet på grefve Axel von Fersen. Den
nya styrelsen visade honom emellertid sin aktning,
och sitt presidentsämbete i Kammarkollegium behöll
han till sin död. – Af U. var sedan 1806 hedersled.
af Akademien för de fria konsterna.

2. Per Gustaf af U., grefve, den föregåendes son,
statsråd, f. 27 juni 1784, d. 24 febr. 1853 på
Forsmark, blef student i Uppsala 1799, aflade 1801
juridisk examen och inskrefs sedermera i ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:26 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcj/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free