- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
1055-1056

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ungern-Sternberg. Mattias Alexander von U. - Ungerska litteraturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1055

Ungerska litteraturen

1056

först i fransk och sedan i holländsk tjänst,
återvände till Sverige 1709 och kämpade som frivillig
i slaget vid Hälsingborg 1710. 1712 blef U. kapten
vid Lif dragonerna, och han hade 1731 avancerat till
öfverstelöjtnant vid Lifregementet till häst. Under
frihetstiden började han deltaga i det politiska
lifvet och slöt sig till mössorna, utan att dock bli
någon hänsynslös partiman. I

1741 års ryska krig deltog han till en början,
men lämnade sin post för att bevista

1742 års riksdag, och som missnöjet med den nesliga
krigföringen då gett mössorna vind i seglen,
blef han landt-

marskalk. Som sådan använde han emellertid sitt
inflytande till partilidelsernas lugnande och bidrog
därigenom till, att hattarna und-gingo den fara, som
vid denna riksdag till följd af förbittringen öfver
det nesliga kriget hotade deras välde. Då anloppet
mot detta med ännu större häftighet upptogs vid 1746
års riksdag, var U. åter mössornas kandidat till
landtmarskalks-platsen och lyckades äfven besegra
K. G. Tessin. Men han egde ej beslutsamhet att
hindra hattarnas djärfva kupp att under julferierna
1746 genom-drifva rådets komplettering, hvarigenom
de fullständigt ryckte till sig makten, och äfven
denna gång blef sålunda hans landtmarskalkskap af
tvif-velaktig nytta för hans parti. Då de vid denna
riksdag instiftade riddarordnarna för första gången
skulle utdelas, blef U. 1748 kommendör af svärdsorden
och serafimerriddare. Under den följande brytningen
mellan Adolf Fredrik och hattarna närmade han sig
hofvet och uppträdde vid riksdagarna 1751 och 1755
i åtskilliga frågor till dess förmån, men stod
utan tvifvel h. o. h. utanför revolutionsförsöket
1756. Då det s. k. Pommerska kriget 1757 utbröt,
anförtroddes öfverbefälet däri åt U., dels emedan
han var den främste inom generalitetet (1743 hade han
blifvit öfverste och 1745 chef för Lifregementet, 1747
generallöjtnant och 1751 general af kavalleriet samt
1753 fältmarskalk), dels emedan regeringen genom hans
val hoppades undvika, att kriget skulle få utseende
af en partisak; men hans krigföring motsvarade ej
regeringens förväntningar (se Pommerska kriget), och
21 dec. 1757 beslöts hans hemkallande. På tillstyrkan
af 1762 års riksdag betygade emellertid K. M:t 5 juli
s. å. honom - liksom hans efterträdare i befälet -
sitt nådiga välbehag öfver det sätt, hvarpå han skött
uppdraget. Han var led. af Vet. akad. sedan 1747. -
Hans son friherre Karl Alexander von U., f. 1724,
d. 1760, var 1756-60 envoyé vid danska hofvet.
S. B.

Ungerska litteraturen. Af ungrarnas litteratur under
hednisk tid har intet bevarats till våra dagar på
ungerskt språk. Att likväl redan då en rik, muntlig
folklitteratur fanns, framgår af de äldsta, på latin
affattade krönikorna fr. o. m. slutet af

1100-talet, författade af en anonym notarie hos konung
Béla III, af Simon Kézai o. a.; dessa krönikor ha
tydligen hämtat mycket från folklitteraturen och låta
oss känna sagokretsarna om Attila och hans hunner,
hvilka ungrarna trodde ha varit deras förfäder,
och om Årpåd och ungrarnas intåg i sitt nya land
och besittningstagande af detsamma samt om deras
härjningståg i de angränsande länderna. Äfven
en litteratur i bunden form existerade, och
kringvandrande sångare och spelmän (regös, igricz)
föredrogo allehanda episka och lyriska sånger,
sorgesånger och kärleksvisor. Ett inhemskt alfabet,
besläktadt med de centralasiatiske turkarnas, var
i bruk, men torde ha användts blott för kortare
inskriptioner; det begagnades ännu på 1600-talet
bland ungrarna i Siebenburgen, "szeklerna". - Vid
ungrarnas ankomst till Panno-nien var landet redan
bebodt af en kristen slovensk befolkning, och den
första kännedomen om kristendomen fingo ungrarna från
denna. Under den helige Stefan (1000-38) bli de helt
kristnade, och den medeltida andliga litteraturen på
latinskt språk kommer till Ungern, men det dröjer ännu
länge, innan en litteratur på ungerskt språk uppstår,
och sagokretsarna om de förste ungerske konungarna,
den helige Ladislaus (1077-95) o. a., innefattas på
latin i de nyssnämnda krönikorna. Det första ungerska
litteraturminnesmärket är ett kort liktal (Halotti
beszéd) i den i öfrigt latinska s. k. Pray-kodexen
från början af 1200-talet. Omkr. 100 år yngre
äro ett par obetydliga fragment af en hymn (eller
kanske sekvens) till Jungfru Marias ära, funna i
Königsberg i Preussen. Den första omfångsrikare
handskriften på ungerskt språk, den efter sin
upptäckare s. k. Ehrenfeld-kodexen från första
hälften af 1400-talet, innehåller en skildring
af den helige Franciscus’ lefnad. Från samma och
nästa århundrade finnes så ett antal handskrifter
bevaradt, hvilka bl. a. omfatta den första ungerska
bibelöfversättningen, verkställd af franciskaner
(nu föreliggande i senare kopia från andra hälften
af 1400-talet, fördelad på 3 handskrifter), vidare
psaltare- och perikopöfversättningar, helgonlegender,
predikningar (särskildt gåenoTe tillbaka till den
ryktbare ungerske franciskanen Pelbartus’ från
Temesvår latinska exempelsamlingar), böner, hymner,
klosterstadgar o. d. En mycket vidlyftig, versifierad
legend om den heliga Katarina från Alexandria är
särskildt anmärkningsvärd. Äfven några spår af
världslig diktning ha bevarats, en sång om segern
öfver turkarna vid Szabåcs från 1476, en sång om
Pannoniens intagande o. s. v. Konung Mattias Corvinus
(se d. o.; 1458-90), den lysande renässansfursten,
kallade till sitt hof italienska och ungerska
humanister, skalder och konstnärer. Mest betydande
bland de inhemske humanisterna var Janus Pannonius,
biskop i Fiinfkirchen (1434-72); italienaren Antonius
Bonfini (1427-1503) skref på konungens uppmaning
ungrarnas historia: Istvån Verböczy (d. 1541 eller
1542) sammanställde i ett Opus tripartitum (1514) hela
den gällande ungerska rätten. Ut till folkets bredare
lager kunde likväl renässansrörelsen, som uteslutande
begagnade latinskt språk, icke nå. Det boktryckeri,
som konungen redan 1472 inrättat i Buda, tryckte inga
ungerska böcker, efter hans död förföll hans verk,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:26 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcj/0574.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free