- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
1273-1274

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsala ärkestift - Uppsala öd - Uppsalir. Se Gamla Uppsala - Uppsjö. Se Mälaren, sp. 239 - Uppskof, jur. - Uppskofsdagar, hand. Se Respit - Uppskofsränta, jur. - Uppskärning. 1. Mus. Se Labialpipor, sp. 724 - Uppskärning. 2. Sjöv. Se Gelning - Uppslag, boktr., två mot hvarandra stående sidor i en bok - Uppslagsbok - Uppslagsbok öfver Riksdagens verksamhet - Uppslagsgods, sjöv.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1285-89, Johan af Åbo (ej invigd) 1289-91, Nils
Allesson 1292-1305, Nils Kettilsson 1305-14,
Olof Björnsson 1314-32, Peter Filipsson 1332-41,
Heming 1341-51, Peter Tyrgilsson 1351-66, Birger
Gregersson 1366-83, Henrik Karlsson 1383-1408, Jöns
Gerekesson 1408-21, Jöns Håkansson 1421-32, Olof
Larsson 1432-38 (usurpatorer, ej invigda: Arnold
1433-34, Torlaf 1434), Nils Kagvaldsson 1438-48,
Jöns Bengtsson 1448-67, Tord (ej invigd) 1468-70,
Jakob Ulfsson 1470-1514, Gustaf Trolle 1515-17,
1520-21, Johannes Magnus (ej invigd) 1523-26 (den
siste katolske ärkebiskopen), Laurentius Petri
1531-73 (den förste protestantiske ärkebiskopen),
Laurentius Petri Gothus 1574-79, Andreas Laurentii
Björnram 1583-91, Abrahamus Angermannus 1593-99,
Nicolaus Olai Bothniensis (ej invigd) 1599-1600, Olaus
Martini 1601-09, Petrus Kenicius 1609-36, Laurentius
Paulinus 1637-46, Johannes Canuti Lenæus 1647-69,
Lars Stigzelius 1670-76, Johan Baazius 1677-81, Olof
Svebilius 1681-1700, Erik Benzelius d. ä. 1700-09,
Haqvin Spegel 1711-14, Mattias Steuchius 1714-30,
Jöns Steuchius 1730-42, Erik Benzelius d. y. 1742-43,
Jakob Benzelius 1744-47, Henrik Benzelius 1747-58,
Samuel Troilius 1758-64, Magnus Beronius 1764-75,
Karl Fredrik Mennander 1775-86, Uno von Troil
1786-1803, Jakob Axelsson Lindblom 1805-19, Karl von
Rosenstein 1819-36, Johan Olof Wallin 1837-39, Karl
Fredrik af Wingård 1839-51, Hans Olof Holmström 1852-
55, Henrik Reuterdahl 1856-70, Anton Niklas Sundberg
1870-1900, Johan August Ekman 1900-13 och Nathan
Söderblom från 1914. K. B. W-n.

Uppsala öd (af öþer, isl. auðr, egendom)
benämnas i svenska landskaps- och landslagarna
med ett gemensamt namn de till konungens
(urspr. Uppsalakonungens) underhåll i rikets
olika delar anslagna gårdarna. I de flesta härad
fanns en sådan kungsgård, hvilken ofta bar namnet
husaby och tjänade som boställe åt konungens fogde
i trakten. Uppsala öd är första grunden till svenska
statens domäner. Se H. Schück, "Upsala öd" (1914).
(S.T-g.)

Uppsalir. Se Gamla Uppsala.

Uppsjö. Se Mälaren, sp. 239.

Uppskof, jur. Ju snabbare det processuella
förfarandet fortskrider till sitt slutmål, domen,
desto mera tillfredsställande är rättskipningen,
allt naturligtvis under förutsättning, att det
förnämsta krafvet på densamma, nämligen krafvet
på säkerhet (afgörandets rättvisa), fullt
tillgodoses, liksom ock att kostnadssynpunkten ej
förbises. Med hänsyn härtill vore idealet vunnet,
om domstolens hela handläggning af målet kunde
ega rum vid ett enda rättegångstillfälle. Af
åtskilliga anledningar kan emellertid detta ideal
aldrig nås. Hvarje rättegångslag måste tillstädja
uppskof. Där det processuella förfarandet är muntligt
i modern mening, ligger det synnerlig vikt uppå att
koncentrera domstolens handläggning af målet till
ett enda eller ett fåtal rättegångstillfällen. Där
åter, såsom enligt svensk rättegångslagstiftning är
fallet, förfarandet är i modern mening skriftligt,
föreligger ej samma nödvändighet att i möjligaste
mån åstadkomma koncentration. I den svenska processen
vid underrätterna är uppskof icke undantag, utan en
synnerligen vanlig företeelse, ja man kan säga,
att i det öfvervägande antalet fall, åtminstone
i mål af något vidlyftigare natur, afgörandet
faller, först sedan målet varit före vid flera
rättegångstillfällen. Detta sammanhänger
med åtskilliga för den svenska processen
egendomliga förhållanden; en viktig orsak ligger
ock däri, att underrätterna sedan gammalt visat
öfverdrifven liberalitet vid pröfningen af parts
uppskofsbegäran. En af det svenska rättegångsväsendets
mest framträdande brister är sålunda det härskande
uppskofssystemet.

Det ankommer på domstolen att besluta om uppskof från
ett rättegångstillfälle till ett annat; i beslutet
har domstolen att utsätta dagen, då målet åter skall
komma före. Uppskof kan vara föranledt af endera eller
båda parternas anhållan, som domstolen finner sig böra
bifalla; eller ock kan domstolen af eget initiativ
förordna om uppskof. Om uppskof på parts begäran
handlar kap. 14 § 3 andra stycket Rättegångsb.; om
uppskof på domstolens eget initiativ kap. 24 § 1 samma
balk. I lagrummen är ock stadgadt om de påföljder, som
uppskofsbeslutet skall utsätta för parts underlåtenhet
att fullgöra det, som förorsakat uppskofvet. E. K.

Uppskofsdagar, hand. Se Respit.

Uppskofsränta, jur., den ersättning för försenad
betalning af penningskuld, som gäldenären har att
utge. Densamma måste gäldas, vare sig dröjsmålet
med skuldens betalning beror på någon gäldenären
tillräknelig omständighet eller ej. Enligt svensk och
finländsk rätt börjar uppskofsränta löpa redan från
skuldens förfallodag, då sådan är bestämd, och utgör i
så fall (jämlikt Handelsbalken 9: 8, 10 samt sv. lagen
om köp och byte 20 juni 1905 § 38) 6 proc. för
år. När åter förfallodag ej är utsatt, beräknas 5
proc. från det gäldenären fått del af stämning eller
lagsökning. Om undantag från dessa regler vid dels
löpande skuldebref, dels handelsköp se Dröjsmål,
sp. 950-951. Den danska rättens uppskofsränta
("morarente") är 1 proc. öfver den ränta, som är
bestämd för skulden; där sådan ej finnes, 5 proc.;
och löper från rättegångs början. Norsk rätt
har som normal uppskofsränta 4 proc. från samma
tidpunkt, men köpmän emellan 6 proc. från skuldens
förfallodag. I tysk rätt är 4 proc., i schweizisk
5 proc., i fransk likaledes 5 proc. lagens vanliga
uppskofsränta, utom i handelsförhållanden, där
resp. 5 proc., gängse bankdiskonto, 6 proc. beräknas.
C. G. Bj.

Uppskärning. 1. Mus. Se Labialpipor, sp. 724.
- 2. Sjöv. Se Gelning.

Uppslag, boktr., två mot hvarandra stående sidor i
en bok.

Uppslagsbok, bok, innehållande kortfattade, vanligen
alfabetiskt ordnade, artiklar i ett, flera eller
många ämnen.

Uppslagsbok öfver Riksdagens verksamhet har af
T. Hedrén utgetts fr. o. m. 1906 under titel:
Lagtima Riksdagen... Kortfattad uppslagsbok
o. s. v. Efter gemensam votering erhölls för arbetet
1907 ett understöd från riksdagen af 1,000 kr.; 1918
beslöts, att understödet för 1919 skulle utgå med
kr. 3,300. Utgifningen skulle fr. o. m. nämnda år för
riksdagens räkning öfvertagas af riksgäldsfullmäktige.
J. C.

Uppslagsgods, sjöv., gammalt tjäradt tågvirke, hvaraf
förfärdigas sjömansgarn, knyttels, platting,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 06:14:17 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcj/0701.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free