Print (PDF) - On this page / på denna sida - Uppsala ärkestift - Uppsala öd - Uppsalir. Se Gamla Uppsala - Uppsjö. Se Mälaren, sp. 239 - Uppskof, jur. - Uppskofsdagar, hand. Se Respit - Uppskofsränta, jur. - Uppskärning. 1. Mus. Se Labialpipor, sp. 724 - Uppskärning. 2. Sjöv. Se Gelning - Uppslag, boktr., två mot hvarandra stående sidor i en bok - Uppslagsbok - Uppslagsbok öfver Riksdagens verksamhet - Uppslagsgods, sjöv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1285-89, Johan af Åbo (ej invigd) 1289-91, Nils Allesson 1292-1305, Nils Kettilsson 1305-14, Olof Björnsson 1314-32, Peter Filipsson 1332-41, Heming 1341-51, Peter Tyrgilsson 1351-66, Birger Gregersson 1366-83, Henrik Karlsson 1383-1408, Jöns Gerekesson 1408-21, Jöns Håkansson 1421-32, Olof Larsson 1432-38 (usurpatorer, ej invigda: Arnold 1433-34, Torlaf 1434), Nils Kagvaldsson 1438-48, Jöns Bengtsson 1448-67, Tord (ej invigd) 1468-70, Jakob Ulfsson 1470-1514, Gustaf Trolle 1515-17, 1520-21, Johannes Magnus (ej invigd) 1523-26 (den siste katolske ärkebiskopen), Laurentius Petri 1531-73 (den förste protestantiske ärkebiskopen), Laurentius Petri Gothus 1574-79, Andreas Laurentii Björnram 1583-91, Abrahamus Angermannus 1593-99, Nicolaus Olai Bothniensis (ej invigd) 1599-1600, Olaus Martini 1601-09, Petrus Kenicius 1609-36, Laurentius Paulinus 1637-46, Johannes Canuti Lenæus 1647-69, Lars Stigzelius 1670-76, Johan Baazius 1677-81, Olof Svebilius 1681-1700, Erik Benzelius d. ä. 1700-09, Haqvin Spegel 1711-14, Mattias Steuchius 1714-30, Jöns Steuchius 1730-42, Erik Benzelius d. y. 1742-43, Jakob Benzelius 1744-47, Henrik Benzelius 1747-58, Samuel Troilius 1758-64, Magnus Beronius 1764-75, Karl Fredrik Mennander 1775-86, Uno von Troil 1786-1803, Jakob Axelsson Lindblom 1805-19, Karl von Rosenstein 1819-36, Johan Olof Wallin 1837-39, Karl Fredrik af Wingård 1839-51, Hans Olof Holmström 1852- 55, Henrik Reuterdahl 1856-70, Anton Niklas Sundberg 1870-1900, Johan August Ekman 1900-13 och Nathan Söderblom från 1914. K. B. W-n. Uppsala öd (af öþer, isl. auðr, egendom) benämnas i svenska landskaps- och landslagarna med ett gemensamt namn de till konungens (urspr. Uppsalakonungens) underhåll i rikets olika delar anslagna gårdarna. I de flesta härad fanns en sådan kungsgård, hvilken ofta bar namnet husaby och tjänade som boställe åt konungens fogde i trakten. Uppsala öd är första grunden till svenska statens domäner. Se H. Schück, "Upsala öd" (1914). (S.T-g.) Uppsalir. Se Gamla Uppsala. Uppsjö. Se Mälaren, sp. 239. Uppskof, jur. Ju snabbare det processuella förfarandet fortskrider till sitt slutmål, domen, desto mera tillfredsställande är rättskipningen, allt naturligtvis under förutsättning, att det förnämsta krafvet på densamma, nämligen krafvet på säkerhet (afgörandets rättvisa), fullt tillgodoses, liksom ock att kostnadssynpunkten ej förbises. Med hänsyn härtill vore idealet vunnet, om domstolens hela handläggning af målet kunde ega rum vid ett enda rättegångstillfälle. Af åtskilliga anledningar kan emellertid detta ideal aldrig nås. Hvarje rättegångslag måste tillstädja uppskof. Där det processuella förfarandet är muntligt i modern mening, ligger det synnerlig vikt uppå att koncentrera domstolens handläggning af målet till ett enda eller ett fåtal rättegångstillfällen. Där åter, såsom enligt svensk rättegångslagstiftning är fallet, förfarandet är i modern mening skriftligt, föreligger ej samma nödvändighet att i möjligaste mån åstadkomma koncentration. I den svenska processen vid underrätterna är uppskof icke undantag, utan en synnerligen vanlig företeelse, ja man kan säga, att i det öfvervägande antalet fall, åtminstone i mål af något vidlyftigare natur, afgörandet faller, först sedan målet varit före vid flera rättegångstillfällen. Detta sammanhänger med åtskilliga för den svenska processen egendomliga förhållanden; en viktig orsak ligger ock däri, att underrätterna sedan gammalt visat öfverdrifven liberalitet vid pröfningen af parts uppskofsbegäran. En af det svenska rättegångsväsendets mest framträdande brister är sålunda det härskande uppskofssystemet. Det ankommer på domstolen att besluta om uppskof från ett rättegångstillfälle till ett annat; i beslutet har domstolen att utsätta dagen, då målet åter skall komma före. Uppskof kan vara föranledt af endera eller båda parternas anhållan, som domstolen finner sig böra bifalla; eller ock kan domstolen af eget initiativ förordna om uppskof. Om uppskof på parts begäran handlar kap. 14 § 3 andra stycket Rättegångsb.; om uppskof på domstolens eget initiativ kap. 24 § 1 samma balk. I lagrummen är ock stadgadt om de påföljder, som uppskofsbeslutet skall utsätta för parts underlåtenhet att fullgöra det, som förorsakat uppskofvet. E. K. Uppskofsdagar, hand. Se Respit. Uppskofsränta, jur., den ersättning för försenad betalning af penningskuld, som gäldenären har att utge. Densamma måste gäldas, vare sig dröjsmålet med skuldens betalning beror på någon gäldenären tillräknelig omständighet eller ej. Enligt svensk och finländsk rätt börjar uppskofsränta löpa redan från skuldens förfallodag, då sådan är bestämd, och utgör i så fall (jämlikt Handelsbalken 9: 8, 10 samt sv. lagen om köp och byte 20 juni 1905 § 38) 6 proc. för år. När åter förfallodag ej är utsatt, beräknas 5 proc. från det gäldenären fått del af stämning eller lagsökning. Om undantag från dessa regler vid dels löpande skuldebref, dels handelsköp se Dröjsmål, sp. 950-951. Den danska rättens uppskofsränta ("morarente") är 1 proc. öfver den ränta, som är bestämd för skulden; där sådan ej finnes, 5 proc.; och löper från rättegångs början. Norsk rätt har som normal uppskofsränta 4 proc. från samma tidpunkt, men köpmän emellan 6 proc. från skuldens förfallodag. I tysk rätt är 4 proc., i schweizisk 5 proc., i fransk likaledes 5 proc. lagens vanliga uppskofsränta, utom i handelsförhållanden, där resp. 5 proc., gängse bankdiskonto, 6 proc. beräknas. C. G. Bj. Uppskärning. 1. Mus. Se Labialpipor, sp. 724. - 2. Sjöv. Se Gelning. Uppslag, boktr., två mot hvarandra stående sidor i en bok. Uppslagsbok, bok, innehållande kortfattade, vanligen alfabetiskt ordnade, artiklar i ett, flera eller många ämnen. Uppslagsbok öfver Riksdagens verksamhet har af T. Hedrén utgetts fr. o. m. 1906 under titel: Lagtima Riksdagen... Kortfattad uppslagsbok o. s. v. Efter gemensam votering erhölls för arbetet 1907 ett understöd från riksdagen af 1,000 kr.; 1918 beslöts, att understödet för 1919 skulle utgå med kr. 3,300. Utgifningen skulle fr. o. m. nämnda år för riksdagens räkning öfvertagas af riksgäldsfullmäktige. J. C. Uppslagsgods, sjöv., gammalt tjäradt tågvirke, hvaraf förfärdigas sjömansgarn, knyttels, platting,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
