- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
29-30

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Urgera - Urginea - Urgon - Urganit - Urhai - Urheberrecht - Urhistoria - Uri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utveckling. Det urgermanska språkets splittring i skilda
dialekter (de senare germanska språken med källor,
från de första århundradena e. Kr.) måste ha
egt rum åtminstone en god tid f. Kr., enär de
nyssnämnda dotterspråken redan vid sitt första
uppträdande förete betydande olikheter. Se vidare
A. Noreen, "Abriss der urgermanischen lautlehre"
(1894) och "Vårt språk" I, 71 f.; W. Streitberg,
"Urgermanische grammatik" (1896), R. Loewe,
"Germanische sprachwissenschaft" (2:a uppl. 1911
i Sammlung Göschen), F. Kluge, "Urgermanisch" (3:e
uppl. 1913, i Pauls "Grundriss"), och T. E. Karsten,
"Germanisch-finnische lehnwortstudien, ein beitrag
zu der ältesten sprach- und kulturgeschichte der
germanen" (1915; i "Acta societatis scientiarum
fennicæ").
Ad. N—n.

Urginea Steinh., bot. farm., örtsläkte af
fam. Liliaceæ, underfam. <i>Lilioideæ,/i> med 24 arter i
Afrika och Medelhafsområdet. Jordstammen är lök. De
små blommorna sitta oftast talrika tillsammans i en
toppställd klase. Hyllet är fribladigt, affallande;
fröna äro vingade. Hit hör U. maritima (Scilla
maritima
), sjölök, hafslök, som växer på Medelhafvets
kuster och har en ända till öfver 1 dm. tjock,
ofvanjordisk hvit- eller rödfjällig lök, meterhög
stängel med hvitaktiga i lång klase samlade blommor
och först efter blomningen (under hösten) utväxande
lansettlika blad. Lökens saft är så skarp, att den
drar upp blåsor på huden. Växten lämnar drogen bulbus
Scillæ,
som utgöres af de hvita, mellersta lökfjällen,
skurna i ungefär 4 cm. långa och 3 mm. tjocka
strimlor, som torkats, så att de blifvit hornartadt
torra och spröda. Drogen saknar lukt, men har vidrigt
bitter och slemmig smak. Den uppges innehålla den
amorfa glykosiden scillain, som verkar på hjärtat
likt digitalis. Liksom andra sådana hjärtmedel skall
scilla äfven kunna befordra urinsekretionen. Sjölök
verkar f. ö. starkt lokalt retande, vållar efter
intagning af större dos kräkningar, diarré och
förgiftning. I små doser ges medlet som expektorans
för att befordra upphostningen. Själfva drogen ges
i dos af 3—20 cg. i pulver, piller eller infusion;
eller ock används preparatet oxymel scillæ,
sjölökshonung (se därom Oxymel). Lökfjällen äro
äfven ett verksamt medel till att förgöra råttor.
G. L-m. C. G. S.

Urgon, geol., benämning på vissa till den nedre
delen af kritsystemet hörande, zoogena kalkstenar,
hufvudsakligen innehållande Orbitolinor (se Orbitolina)
och andra foraminiferer samt rudister
(se d. o.), förekommande i Medelhafsområdet,
exempelvis i södra Frankrike. Urspr. ansåg man
dessa bildningar tillhöra en bestämd nivå och
använde urgon som namn på en etage af kritsystemet,
då ungefär liktydig med neokom (i denna bemärkelse
har namnet kommit till användning i art. Komelagren,
sp. 621). Senare undersökningar ha visat, att
urgonbildningarna äro en bestämd faciesutbildning
af kritbildningar från något olika nivåer, öfre
neokom
och aptien (se Kritsystemet, sp. 1476).
K. A. G.

Urgranit, geol. Enär graniter bildats under
flera af jordens tidigare utvecklingsskeden, har man
med namnet urgranit betecknat de äldsta bland dem,
de, som bildats redan under urtiden samtidigt med
gnejser och andra urformationens bergarter. En
stor del af södra Sveriges östra
hälft består af sådana graniter.
E. E.

Urhai, landskap och stad. Se Edessa 2.

Urheberrecht [or-], ty., skaparrätt. Se Eganderätt
(artistisk och litterär).

Urhistoria är en framställning, som söker utröna
ursprunget och den första utvecklingen af något
organiskt eller "oorganiskt", t. ex. "människosläktets
urhistoria", "jordklotets urhistoria".

Uri [ōri], en af de tre urkantonerna i Schweiz, omges
af kantonerna Glarus, Graubünden, Ticino, Valais,
Bern och Unterwalden samt Vierwaldstättersjön och
har en areal af 1,074 kvkm. med 22,113 inv.,
21 på 1 kvkm. (1910), mest tysktalande och katoliker.
U. omfattar den vildaste och ofruktbaraste delen
af Schweiz. Reuss’ smala dalgång omslutes på tre
sidor af höga glaciärklädda berg: på västra sidan
Bernalperna med Dammastock (3,897 m.), Sustenhorn
(3,512 m.), Titlis (3,242 m.) och Uri-Rothstock
(2,932 m.), på östra sidan Glarneralperna med
Crispalt (3,080 m.), Tödi (3,623 m.) m. fl. samt i
s. Gotthardsgruppen, där de tre farbara öfvergångarna
öfver S:t Gotthard (2,114 m.), Furka (2,436 m.) och
Oberalp (2,052 m.) leda till grannkantonerna.
Mot n. öppnar sig dalen till Urisjön, sydligaste
armen af Vierwaldstättersjön. Hufvuddalen består af
de båda genom den vilda klyftan vid Schöllenen, n. om
Andermatt, med hvarandra förenade afsatserna Urseren
och Uri. De många sidodalarna äro vilda och trånga,
till en del rika på storartade landskapsbilder; de
viktigaste äro Göschenen- och Maienthal fr. v. samt
Maderaner- och Schächenthal (se d. o.) fr. h. Af
arealen utgöra omkr. 15 proc. skog, 38 proc. åkerjord,
ängar och betesmarker, 47 proc. glaciärer, berg och
annan improduktiv mark. Nivåskillnaden mellan den
högsta punkten, Dammastock (3,897 m.), och den lägsta,
Urisjöns spegel (437 m.), utgör 3,460 m. Klimatet är
efter läget högst olika. På S:t Gotthardsmassivet
(2,100 m.) är årstemperaturen —1,1° C., i Altorf
(527 m.) +9,3°. I Reuss’ nedre dal och vid sjön
växa valnötter och kastanjer, hvaremot Urserendalen
kring öfre Reuss är nästan trädlös. Den varma
föhn, för hvilken nästan hela Reussdalen
är utsatt, är fördelaktig för utvecklingen af en
rik vegetation, på samma gång den är orsaken till
olycksbringande öfversvämningar. Hufvudnäringar
äro boskapsskötsel och jordbruk. Kantonen räknade
12,940 nötkreatur, 5,696 får, 6,818 getter, 2,400
svin och 345 hästar 1916. Urserendalen exporterar
förträfflig ost. Granit, gnejs och kalksten brytas i
bergen, som innehålla äfven bergkristaller, granater,
turmaliner, fluss- och fältspat m. m. Industrien
(dynamittillverkning och träslöjd) ger uppehälle
åt endast 24,6 proc., handeln åt endast 8 proc. af
befolkningen, men kommunikationsväsendet åt 16,7
proc. (1910). Viktig är särskildt turisttrafiken
öfver S:t Gotthard och till kurorterna Seelisberg,
Maderanerthal, Andermatt o. s. v. De förnämsta
samfärdslinjerna äro S:t Gotthardsbanan, den
elektriska järnvägen Flüelen—Altorp, Oberalp- och
Furkavägen samt ångbåtslinjen på Vierwaldstättersjön.
De förnämsta orterna, utom hufvudorten Altorf, äro
Andermatt (Urseren), Göschenen, Wasen och Flüelen,
alla vid S:t Gotthardsvägen, Seelisberg ofvanför
Rütli samt Bürglen vid ingången till Schächenthal.
Uriborna äro ett genomkatolskt folk af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:44:17 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free