Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uri - Uria - Uria (Urias) - Urian-Hai - Uribante - Uriconium - Uricurupalmen - Uridiatin - Uriebref - Uriel - Urija (Uriya) - Urim och Tummim (Thumim)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
germansk stam, föga intelligenta och troget
fasthängande vid fäderneärfda bruk. Denna konservatism
är ock grunden till skolväsendets ringa utveckling,
de allmänna bibliotekens obetydlighet och den
relativa bristen på humanitära inrättningar.
Kantonen tillhör biskopsstiftet Chur; tre kloster finnas.
Författningen, af 8 maj 1888, är rent demokratisk.
Den af alla manliga, 20 år fyllda medborgare
bestående folkförsamlingen (landesgemeinde), som
under många egendomliga gamla ceremonier sammanträder
årligen första söndagen i maj i Bötzlingen,
nära Altorf, fattar afgörande beslut öfver alla
lagförslag, traktater, öfverenskommelser, skatter till
kantonen och beviljande af statslån samt väljer
direkt genom majoritetsval för 1 år medlemmar
af Schweiz’ ständerråd och för 4 år kantonens
högsta verkställande myndighet (regierung), som
består af en president (landammann), en
landesstatthalter och fem andra ledamöter. Dessutom
har kantonen ett slags permanent kommitté, kallad
landrat, som sköter förvaltningen och
lagstiftar i mindre viktiga frågor och som väljes
kommunvis för 4 år till ett antal af en för hvar 400:e
medborgare. Vapnet är ett svart tjurhufvud
(ur) i guldfält.
U. nämnes först 853 i klostret Frauenmünsters i
Zürich stiftelsebref; det tillhörde till större delen
detta kloster och erhöll riksomedelbarhet af kejsar
Fredrik II. Redan 1147 slöto ”de frie i U.” med
Schwyz och Unterwalden ett förbund, som förnyades
1291 och 1315. Från den tiden delade U.
Edsförbundets öden ända till förbundets omstörtning
genom franska invasionen 1798. Genom den då införda
enhetsförfattningen lades U. till den nya
kantonen Vierwaldstätte. 1799 var det skådeplats för
heta strider mellan fransmän, ryssar och österrikare.
Mediationsakten af 1803 återgaf U. en
själfständig kantons rättigheter, men minskade dess
område. U. hörde städse till de konservativa, strängt
katolska kantonerna och följde nästan alltid
Schwyz’ och Unterwaldens politiska system. Därför
deltog det i Sarnenförbundet 1832, i protesten
mot klostrens upphäfvande 1841 och i Sonderbund
1845. Partiella författningsrevisioner företogos
1879, 1881, 1886 och 1888.
(E. A—t.)
Uria, zool. Se Grisslesläktet.
Uria (Urias), en hetitisk officer i judakonungen
Davids tjänst, hade till hustru den sköna
Batseba, hvilken af konungen, som från sitt tak sett
henne i badet, förleddes till äktenskapsbrott (2
Sam. 11). Följderna däraf sökte David i god tid
dölja genom att hemkalla U. från belägringshären
vid Rabba, men denna afsikt strandade på U:s vägran
att tillbringa natten i sitt hem. Då skickade
David honom tillbaka till öfverbefälhafvaren Joab
med ett bref, hvari denne tillsades att vid nästa
utfall ställa U. på en hotad punkt och lämna honom
i sticket. U. föll i striden, och David upptog
Batseba bland sina gemåler. Konungens dubbla
förbrytelse bestraffades i frimodiga ord af profeten
Natan. — Uriasbref (Uriebref), ett bref,
som innebär ofärd för öfverbringaren.
(E. S—e.)
Urian-Hai, provins i nordöstra delen af
Mongoliet omkring öfre Jenisej, gränsområde till
Sibirien (guv. Irkutsk, Jenisejsk och Tomsk). Landet
är ett bergland, men innesluter äfven bördiga
stäpper. Invånarna äro till största delen sojoter
(se Kojbaler), en stam med turkisk-tartariskt
tungomål, som i skogarna lefva af renskötsel, men
på stäpperna hålla boskap och hästar. På senare
tiden ha dock några tusen sibiriska bönder inflyttat,
hvilket gett Ryssland anledning att i Världskrigets
början (1914) annektera landet. 1917 företogo
professorerna J. J. Sederholm och Helge Backlund en
expedition till U.
H. J—dt.
Uribante, öfre loppet af Apure (se d. o.).
Uriconium (hos Ptolemaios Viroconium) kallas i
itinerarierna en i 1:a årh. e. Kr. anlagd romersk
stad i Britannien, hvilken efter 400-årig tillvaro
förstördes genom eldsvåda och sannolikt äfven
utplundrades. Staden låg i nuv. grefsk. Shrop på
byn Wroxeters plats vid Severn i en stenkolsrik
trakt 9,5 km. s. ö. om Shrewsbury. Därifrån
utgingo vägar till Eburacum (York), Londinium
(London), Glevum (Gloucester) och Isca (Caer-leon).
Genom 1859 påbörjade gräfningar har en rad
byggnader bragts i dagen, hvilka till större delen
utgjorde offentliga bad, vidare en begrafningsplats
(med skelett, askurnor och grafstenar), en stensatt
gata, försedd med trottoarer, o. s. v.
Uricurupalmen, bot. Se Attalea.
Uridiatin, farm., ett medel mot gikt, njursten,
gallsten, kronisk reumatism m. m., beredt å apoteket
Hvita björn i Stockholm. Det verkar tillika afförande.
Det utgöres af hvita, i vatten lösliga kristallklumpar
och innehåller torkadt natriumsulfat (60
dlr), surt natriumcitrat (20 dlr), neutralt natriumcitrat
(15 dlr), litiumcitrat (2 dlr), koksalt (1,5 dlr)
och vinsyradt natron (1,5 dlr). I allmänhet ges 1
tesked af preparatet, löst i ett glas vatten, 3 gånger
dagligen. Behandlingen bör öfvervakas af läkare.
Medlet är afsedt att ersätta det utländska preparatet
uricedin, som emellertid innehåller vida mer
natriumcitrat och mindre natriumsulfat än uridiatinet.
Många liknande medel ha under skilda namn
rekommenderats och pröfvats.
C. G. S.
Uriebref, Se Uria.
Uriel (hebr., ”Gud är mitt ljus”), enligt den
rabbinska teologien en af ärkeänglarna, som
närmast omge Guds tron. U. omtalas första gången i
den sannolikt vid slutet af 1:a årh. e. Kr. författade
apokryfiska bok, som fått namnet ”Esras Apokalyps”
l. ”4:e Esra”, där U. berättas ha blifvit
sänd till jorden för att ge Esra de i boken förekommande
uppenbarelserna. Hans attribut är en
pergamentsrulle eller bok.
J. P.
Urija (Uriya), språk. Se Oriya.
Urim och Tummim (Thumim), hebr., dubbel
benämning på det heliga orakel, genom hvilket
Israel i äldre tider ”frågade Herren” i tvifvelaktiga
eller svåra fall. U. och T. synas ha utgjorts
af två smärre föremål, enligt den sannolikaste
gissningen två stenar eller stafvar, som tjänade till
lottkastning. Bibeln lämnar ingenstädes upplysning
om U:s och T:s beskaffenhet eller sättet för deras
användning; det mest upplysande stället i fråga om
deras användning är 1 Sam. 14: 41 enligt Septuagintas
text. Enligt den prästerliga lagen lågo U.
och T. i den s. k. bröstskölden på öfversteprästens
ämbetsskrud, men synas på dess tid ha föga
varit i bruk (3 Mos. 8: 8, jfr 4 Mos. 27: 21). ’Ûrîm
är förmodligen en härledning af ’ārar, förbanna,
tummīm af tāmam, vara hel, lycklig.
E. S—e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
