Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uruguay, República Oriental del (Banda Oriental) - Historia - Litt. - Uruguay (flod) - Uruguayana - Uruktabel - Uruku - Urumia - Urumtsi (Urumchi, Urumtschi, Umritsi, Tihuafu)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett långvarigt krig mot denne utbröt (se
Paraguay, sp. 28). Flores, som under tiden
sökt försona partierna i U. och återställa
den inre ordningen, mördades 19 febr. 1868 af
några sammansvurna hvita, men de röde lyckades
hindra en omhvälfning och behärskade fortfarande
presidentmakten. De inre striderna fortforo, handeln
förlamades, och statskassan var ständigt tom; 1875
inställdes genom parlamentsbeslut räntebetalning på
statsskulden. General Latorre proklamerade sig
1876 som diktator, valdes senare till konstitutionell
president, men nödgades 1880 plötsligt afgå och
fly till Brasilien. Makten öfvergick då till general
Santos, hvilken 1882 lät välja sig till president,
men till sist efter att ha utplundrat staten fördrefs
af sina egna forna anhängare (nov. 1886). Föga bättre
förhållanden rådde under de presidenter de röde
uppsatte under de närmast följande åren (general Tajes
1886, Herrera y Obes 1890, Idiarte Borda 1894). De
hvite började 1896 väpnadt uppror under Aparicio
Saraiva, president Borda mördades 23 aug. 1897, och
den dittillsvarande vicepresidenten Juan Cuestas
lyckades därefter omsider få till stånd en uppgörelse
mellan partierna, hvilka småningom öfvergått till af
tradition och personliga förbindelser sammanhållna
sammanslutningar utan några större principiella
skiljaktigheter i politisk åskådning. Amnesti,
rösträttsreform och de högre ämbetenas fördelning
mellan partierna ingingo i uppgörelsen, som ledde
till, att han 1899 med bägge partiernas röster
valdes till konstitutionell president. Redan under
hans efterträdare José Batlle y Ordoñez (1903–07)
utbröt dock inbördeskriget ånyo (1903), men upphörde
1904, sedan upprorsledaren Saraiva aflidit. Lugnare
blefvo förhållandena under hans efterträdare Claudio
Williman (1907–11), hvilken urspr. var professor vid
Montevideos universitet och därpå som inrikesminister
under Batlle y Ordoñez inlagt stora förtjänster
om landets fredliga utveckling. Han utsträckte
bl. a. järnvägsnätet, och statsbudgeten började visa
öfverskott. Ett upprorsförsök 1910 undertrycktes
utan svårighet. Trots häftigt väpnadt motstånd
från de hvite (okt.–nov. 1910) genomdrefs valet af
Batlle y Ordoñez till president. Han genomförde
bl. a. åttatimmarsdagen och sökte få slut på de
ständiga revolutionerna genom en upprorslag, som för
upprorsledare stadgade fängelsestraff i stället för
den dittills öfliga landsförvisningen. Montevideos
hamn vidgades för en kostnad af 40 mill. pesos,
invandringen uppmuntrades och reglementerades,
och nya undervisningsanstalter i mängd
upprättades. Statsmonopol för försäkringsväsendet
(1911) och för elektriska anläggningar (1912) har
införts. Samma fredliga framstegspolitik fortsattes
af presidenten Feliciano Viera (1915–19), men en
af förre presidenten Batlle påyrkad genomgripande
författningsreform, enligt hvilken kollegial
styrelseform skulle upprättas, vållade 1916 häftiga
parlamentariska strider och upprepade ministerkriser,
utan att dock genast leda till positivt resultat. Då
Tyskland under Världskriget började sitt oinskränkta
undervattensbåtskrig (febr. 19l7), protesterade
U:s regering i Berlin, och i okt. afbröt den
de diplomatiska förbindelserna med Tyskland. En
författningsreform genomfördes 1918, sedan
väljarna i nov. 1917 vid referendum med
öfverväldigande majoritet (84,000 röster mot 4,000)
uttalat sig för reformförslaget, som bl. a. upptog
presidentval direkt af folket, allmän rösträtt och
kyrkans skiljande från staten. U:s nuvarande president
är doktor Baltazar Brun, hvars fyraåriga ämbetstid
började 1 mars 1919.
Litt.: Fr. Banza, "História de la dominacion
española en el U." (Montevideo, 1880), V. Arreguine,
"História del U." (Montevideo, 1892), A. Deberle,
"Histoire de l’Amérique du Sud" (1897), T. C. Dawson,
"The south american republics" (2 bd, 1903–04), och
E. Acevedo, "Manual de historia uruguaya", I (1916).
V. S—g.
Uruguay [orogwa´j], flod i Syd-Amerika, den ena af
La Platas stamfloder (den andra är Paraná), uppstår
i brasilianska staten S:ta Catharina af de på Serra
Geral upprinnande Pelotas’, Rio das Marombas och Rio
das Canoas’ förening, flyter med snabbt lopp västerut
på gränsen mellan S:ta Catharina och Rio grande
do Sul, upptar vid Argentinas gräns Peperi fr. h.,
vänder sig där åt s. och bildar gräns mellan Argentina
i v. samt Brasilien och staten Uruguay i ö. ända till
sin förening med Paraná i det gemensamma æstuariet La
Plata. U. har en mängd bifloder, särskildt fr. v.,
bland dem Rio negro. Dess längd är 1,580 km., och
flodområdet har beräknats till 327,900 kvkm. Efter
Rio negros inflöde är U. 11–17 km. bred och bildar
vid Salto, 422 km. ofvanför mynningen, ett stort
vattenfall. Dit är U. segelbar för stora fartyg, tack
vare ringa strömhastighet och stort djup i midten af
strömfåran, men högre upp kan floden endast under
några veckor i sept. och okt. passeras af båtar. Floden
stiger omkr. midten af jan., andra gången i april och
maj samt tredje gången och med stor regelbundenhet i
sept. och okt., då stigningen uppgår till 12–15 m.
öfver lågvatten. U. är mycket rik på fisk och af stor
vikt för samfärdseln, hvarför en mängd städer anlagts
utmed dess stränder.
E. A—t.
Uruguayana [orogwaja´na], stad i brasilianska
staten Rio grande do Sul, vid vänstra stranden af
Uruguay. 106 m. ö. h. Omkr. 15,000 inv. U. har
järnvägsförbindelse med Montevideo i s., Porto
Alegre i ö. och Porto Itaquy vid Uruguay i n. Det är
vackert beläget på en mot floden sluttande kulle,
har låga hus (stora militärkaserner m. m.) och
omges af apelsinträdlunder, vingårdar och stora
betesmarker. 1817 besegrades vid U. portugiserna af
de upproriske, hvarigenom grunden lades till Uruguays
oafhängighet, och 5 aug.–18 sept. 1865 hölls det
besatt af paraguayanerna, hvilka delvis förstörde
U. Det återuppblomstrade mot 1800-talets slut genom
industriens utveckling och anläggningen af järnvägar.
E. A—t.
Uruktabel, ö. Se Palau, sp. 1268.
Uruku, stad. Se Erek.
Urumia, en form för Urmia (se d. o.).
Urumtsi (Urumchi, Urumtschi, Umritsi, af
engelsmännen kalladt Tihuafu), distrikt
och hufvudstad i kinesiska lydlandet Sintsiang,
515 km. ö. s. ö. om Kuldsja, vid norra foten af
Tian-schan. U. har ett strategiskt viktigt läge vid
den enda för tungt artilleri trafikabla vägen till
Turkestan och består af en kinesisk, af dubbla murar
omgifven del med fort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
