- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
107-108

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utile dulci - Utilism - Utilister - Utiliarisk - Utilitarism - Utilitet - Utin, Jevgenij Isakovitj - Ut infra - Ut in omnibus glorificetur Deus - Ut possidetis - Uti rogas - Utjord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rosenstein, Leopold, Schröderheim, N. L. Sjöberg).
Därefter aftynade U. D. och upphörde med
Schröderheims död, 1795. U. D. stod i vänskaplig
förbindelse med två samfund i landsorten,
Apollini sacra i Uppsala och
Auroraförbundet i Åbo. – Jfr G. Göthe, "Hist. öfversigt af de
vittra samfunden i Sverige före Sv. akad:s stiftelse"
(1875), och O. Sylwan, "Till U. D:s historia" (i
"Samlaren", XXVIII, 1908).
E. F—t. (R—n B.)

Utilism, detsamma som utilitarism (se d. o.).

Utilister, medlemmar af en i Stockholm och på
andra orter i Sverige i slutet af 1880-talet bildad
förening (Utilistiska samfundet), som på
basis af sin åsikt "att detta lifvet är det enda,
om hvilket vi veta någonting, samt att människans
mål är att söka minska lidandet och bereda
tillfälle för så många som möjligt att bli lyckliga"
afgjordt uppträdde mot hela den kristna
världsåskådningen, bekämpade all tro på något
öfvernaturligt samt agiterade för fullständig religions-
och yttrandefrihet och för statskyrkans afskaffande.
Sällskapet utöfvade liflig verksamhet och räknade
ett ej obetydligt antal medlemmar. Ehuru dess
stiftare, Viktor Emanuel Lennstrand
(f. 1861, d. 1895), drabbades af laga ansvar för
sitt uppträdande mot det kristna gudsbegreppet,
undgick samfundet själft all kollision med
strafflagen. – Dess namn härrörde från frändskapen
mellan dess syfte och den etiska utilitarismen
(se d. o.). Närmast motsvarade samfundet den
engelska sekularismen, som det väsentligen
imiterade. Egentligen ville det vara en
fritänkarförening.
L. H. Å.*

Utilitarisk l. Utilitaristisk, som innebär
utilitarism (se d. o.).

Utilitarism (af lat. utilitas, nytta) l. Utilism,
filos., nyttighetslära l. nyttighetsmoral, kallas den
riktning inom etiken, hvilken som högsta princip
uppställer nyttan och bedömer de enskilda
handlingarna som medel för enskild eller allmän lycka
(välfärd). "Vid sidan af hedonismen
(njutningsläran) är därför utilitarismen en form af
eudemonism (se d. o.). Mer eller mindre afgjordt
hyllar därför flertalet eudemonister utilitaristiska
åsikter, och sådana framställdes i England redan
af Hobbes, Cumberland och Locke, men termen
har särskildt blifvit vedertagen, sedan John
Stuart Mill
utgaf ett arbete under titeln
"Utilitarism" (1863). Flertalet af engelska etiker,
såsom Stephen, Spencer, Sidgwick m. fl., ansluter
sig till denna riktning; i Frankrike bl. a. Comte.
Under inflytande af Kant ha däremot de tyske
tänkarna i allmänhet vändt sig emot utilitarismen,
som dock äfven i detta land vunnit anhängare i
Gizycki och i modifierad form i Paulsen och
Wundt m. fl. I Danmark företrädes riktningen af
Höffding. – Den utilitaristiska teoriens svaga
punkter ligga närmast i svårigheten att afgöra,
hvilka de handlingar äro, som leda till allmänt
väl, och i frestelsen att bedöma handlingarna efter
deras resultat och ej efter den handlandes afsikter.
Se Etik.
S—e.

Utilitet (lat. utilitas), nyttighet; användbar
person utan mera glänsande egenskaper (särskildt om
skådespelare). – Utilitetsprincip,
nyttighetsfilosofiens grundsats. Se Utilitarism.

Utin, Jevgenij Isakovitj, rysk advokat
och publicist, f. 1843, d. 1894, blef stadig
medarbetare i tidskr. "Vjestnik Jevropy" från dess
uppsättning 1866 och uppträdde som glänsande
försvarsadvokat i många nihilisträttegångar på
1870-talet. Efter fransk-tyska kriget begaf han
sig till Frankrike, hvarifrån han sände mycket
uppseendeväckande artiklar om Gambetta m. m.,
och efter rysk-turkiska fälttåget, hvari han deltog,
till Bulgarien, hvarifrån han skref i bokform 1879
utgifna Pisma iz Bolgarii, som räknas till det
värdefullaste i sitt slag. Bland hans öfriga
politisk-historiska studier märkas essayerna om Bismarck
(1872), Thiers (1881) och Vilhelm I (1888).
Dessutom skref han många ryska litteraturstudier (om
Ostrovskij, Saltykov, narodnikerna m. fl.). Ett urval
af hans skrifter utkom 1896.
A—d J.

Ut infra, lat., såsom nedan (står).

Ut in omnibus glorificetur Deus, lat., "på det
Gud må förhärligas i allt", benediktinernas
valspråk.

Uti possidetis (lat., "som I besitten"...),
rom. rätt, ett interdikt (se d. o.), hvilket på
begäran af en person, som befann sig i besittning
af en fastighet, af pretor utfärdades mot våldsamt
störande af besittningen, såvida ej besittaren på
uppenbart orättmätigt sätt åtkommit besittningen af
den, som störde densamma. Detta interdikt har sitt
namn af de ord, med hvilka det inleddes: uti [eas
ædes, quibus de agitur,
eller eum fundum, quo de agitur]
possidetis......, vim fieri veto.

För skyddandet af besittning af lös egendom fanns
äfvenledes ett interdikt, hvilket, likaledes efter
begynnelseorden, kallades Interdictum utrubi. Dessa
interdikt, hvilka sannolikt urspr. egentligen afsågo
att förekomma störande af den allmänna ordningen,
användes senare hufvudsakligen för att bestämma
kärande- och svaranderollerna vid en tvist om
själfva rätten till saken. Den, hvilken betraktades
som besittare af saken och således icke på uppenbart
orättmätigt sätt åtkommit besittningen från den andre,
blef nämligen svarande i processen om rättigheten
till saken och erhöll därmed den fördelaktigare
ställningen vid bevisningen, enligt regeln actore
nihil probante, reus absolvitur
(samma regel, som
i vår lags Rättegångsb. kap. 17 § 33 uttryckes så:
"Käranden åligger sitt käromål lagligen bevisa;
eller vare svaranden fri"). Genom interdiktet
meddelades sålunda endast ett provisoriskt afgörande.
I. L.*

Uti rogas (förkort. U. R. eller V. R.),
lat., "såsom du föreslår", hos de gamle
romarna formel för bifall vid omröstning
öfver ett väckt lagförslag. Ämbetsmannen,
som förde ordet, frågade nämligen: velitis,
jubeatis uti vos, Quirites, rogo
("viljen och
förordnen I, romare, det, som jag föreslagit?").
(J. C.)

Utjord (fsv. utiorþ), jur., kallas, om ordet
tages i sin allmännaste betydelse, hvarje
jordbruksfastighet, som ej är by, hemman eller
hemmansdel. I egentlig mening betecknar utjord en
för sig bestående fastighet i by, hvilken ej är åsatt
mantal, men som, om den ligger i ett skifteslag,
har andel i dess egor efter delningsgrunden. I
oegentlig bemärkelse betyder utjord en under en
fastighet hörande, af främmande egares mark
omsluten, men genom skiljemärken afskild egolott, som
ej är i mantal satt och för hvilken ej åtnjutes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:35:34 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free