Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utställning, Exposition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordbrukstekniken. Bland svenska specialutställningar
är att anföra Allmänna svenska utställningen för
konsthandtverk och konstindustri i Stockholm 1909. Den
var anordnad i Frisens park vid Djurgårdsstranden,
omfattade endast alster af svensk tillverkning och
afsåg samt äfven lyckades att åskådliggöra, hurusom
under det nya århundradet personligt konstnärlig
ingifvelse börjat prägla bostadens, byggnadens
och dess omgifnings anordning och utsmyckning,
under sträfvan att frigöra sig från gångna
tiders konststilar (dessa hade ännu vid 1897 års
Stockholmsutställning t. ex. inom möbelindustrien
varit förhärskande, främst då empiren). Här
lades nu an på att visa hela rumsinteriörer
i stor utsträckning samt den konstindustriella
undervisningens ståndpunkt. Boberg var äfven här
arkitekt och åstadkom midt i Djurgårdslandskapet
en sydländskt skön skapelse ("sommarsagan", mera
oegentligt "den hvita staden"). Han byggde sin
utställning som ett enda sammanhängande, slutet
komplex med fasaderna vända inåt mot gårdar,
på orientaliskt vis (se fig. 3 o. 4). Gårdarnas
lugna hvita väggytor upplifvades af den breda
taklisten, prydd med murkronor. Af stor verkan var
centralhallens färgskiftande kupol. Arkadgångar med
läckert ornerade kapitäl bidrogo till karaktären,
och förtjusande detaljer i anläggningen gåfvo
en intim stämning. Originellt planlagd var äfven
den omtyckta utställningsrestaurangen "Bispen",
terrassvis anlagd i 5 olika höjdlägen ytterst
ute på Biskopsudden. På det omväxlande nöjesfältet
rådde en distingerad glädtighet; dit räknades ock
"landsmarknaden" med 40 stugor och salustånd för
hemslöjdsalster från alla landskapen. Utställningen
var besökt af 767,400 personer. – Göteborgs stad
gör utomordentliga anstalter för att 1921 fira sitt
300-årsjubileum med en storartad utställning. – Den
största nationella utställningen i Norge hölls 1914
i Kristiania som ram omkring 100-årsjubileet öfver
norska grundlagens tillkomst och hade retrospektiv
karaktär. – Belöningsväsendet vid utställningar
tog sig tidigt uttryck däri, att medaljer af guld,
silfver eller brons eller diplom å sådan medalj
utdelades till utställare, som af en jury förklarades
förtjäna särskild utmärkelse. Dessa prisbelöningar
voro länge ganska värderade af näringsidkare,
framför allt tillverkare af exportvaror, men ha
småningom förlorat i betydelse. Mången framstående
fabrikant föredrar numera att utställa sina varor
"utom täflan" eller att rent af låta dem ingå i
kollektiva utställningsmontrer, sammansatta af
typiska prof på alster af en hel industrigrens
verksamhet. F. ö. har det visat sig, att de
synnerligen stora offer af tid, möda och kapital, som
särskildt världsutställningarnas anordnande kräfver,
ha åstadkommit "utställningströtthet" och minskat
hågen att deltaga i dem.
Utmärkande för utställningsbyggnaders teknik är främst
användning af järn. I ett tidigare skede användes järn
och glas: till Kristallpalatset 1851 togs gjutjärn,
från 1855 smidesjärn. Senare ha många delar utförts
i sten, numera äfven hela byggnaderna i trä- eller
järnstomme med beklädnad af gipsstuck, som medgifvit
praktfull och yppig fantasilek. Hvad planläggningen
beträffar, sökte man först bringa fackområden och
ursprungsländer i rumsligt sammanhang genom att anordna
parallellskepp och gallerier, delvis med öfvervåning,
hvilket visade sig opraktiskt. Af denna art var
industripalatset 1855 i Paris, med monumental
stenfasad (sedan användt som "Salongen" för årliga
konstutställningarna, till 1900). Vid 1867 års
Parisutställning var hufvudbyggnaden elliptisk med
koncentriska ringar och hvarje segment däri plats för
ett ursprungsland (radialsystem), medan i ringarna
inrymdes lika alstergrupper. För Wienutställningen
1873 tillämpades "fiskbenssystemet": på bägge
sidor om en stor rotunda gick hvar sin hall,
genomskuren af resp. 8 tvärhallar. Därur uppstod
"tabellsystemet", helt rektangulärt, med fyrkanter
för länder och föremålsgrupper (Philadelphia
1876, Paris 1878). Fr. o. m. Wienutställningen
1873 inskränker man sig ej till en stor enhetlig
hallbyggnad, utan jämte hufvudbyggnaden uppföras
flera skäligen stora, och paviljonger förläggas
spridda i parken. Utställningsbyggnader kunna
ytterligare ses afbildade i art. Chicago, Paris
(fig. 14 o. 21), Saint Louis, San Francisco och
å pl. XX till art. Byggnadskonsten (maskinhallen
1889). – Litt., specialskildringar: "Allmänna
konst- och industriutställningen i Stockholm 1897",
officiell berättelse, red. af L. Looström (2 bd,
1899–1900), "Allmänna svenska utställningen för
konsthandtverk och konstindustri i Stockholm 1909"
(red. af K. L. Bendix och E. G. Folcker, 1910),
"Officiell berättelse öfver Baltiska utställningen
i Malmö 1914" (red. af H. F. Ahlström, 2 dlr,
1915–19). Öfver resp. världsutställningar
finnas likaså berättelser utgifna.
G. H—r. E. F—t.
Konstutställningar är ett ganska modernt
begrepp. Provisoriska sådana omtalas någon gång på
1600-talet – exempelvis plägade i midten af nämnda
århundrade i Rom en konstnärsgrupp uppvisa sina
nya alster en dag i mars i Pantheons portik. Med
akademiväsendet uppkom utställningsväsendet. Akademien
i Paris anordnade en första utställning i Palais
royal 1673. Sedan 1699 höllos utställningarna om
hösten i Louvre i "salon carré" (däraf benämningen
"salongen", använd om utställningarna). Själfskrifna
utställare voro akademiens medlemmar och agréerade,
för de associerades arbeten fungerade en jury
fr. o. m. 1748. Jämte denna utställning förekommo
i Paris 1751–74 andra, ordnade af L’académie
de Saint-Luc. Ett par privata utställningar
försöktes, men upphörde snart igen. Under större
delen af 1700-talet ända fram till revolutionen
voro särskildt "Ungdomens allmänna utställningar"
i hög grad uppmärksammade. De anordnades i fria
luften på place Dauphine invid Pont neuf en bestämd
söndag i maj. Utställarna voro målare och tecknare,
som ej tillhörde akademien. Under senare delen af
1700-talet började akademierna i andra länder följa
Parisakademiens föredöme och anordna utställningar,
så i Köpenhamn 1778, i Berlin 1786. Enligt de äldsta
statuterna för akademien i Stockholm 1773 skulle
årligen under 8 dagar "utsättas" till allmänt
beskådande de konststycken, som dess ämbetsmän,
ledamöter och pensionärer utfört. Den första
utställningen af elevarbeten egde rum 1784, af
ledamöters arbeten 1794.
Fram på 1800-talet tog utställningsväsendet fart,
tack vare uppkomsten af konstföreningar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
