Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utställning, Exposition - Utställningsbyggnader - Utställningsskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildades (den första i München 1823) för att väcka och
underhålla konstintresse och smak hos en större
allmänhet, än den, som intresserade sig för den
akademiska konstutöfningen – detta var alltså
ett led i konstens demokratisering. Konsten
skulle göras populär, konstverk spridas i de
borgerliga hemmen. Föreningarna inköpte konstverk
på utställningarna och utlottade dem bland sina
medlemmar. Äfven ambulerande utställningar
började förekomma. Den första världsutställningen
(i London 1851) omfattade äfven en internationell
konstafdelning, något, som sedan upprepats vid alla
senare världsutställningar. Äfven de årliga eller
tid efter annan återkommande konstutställningarna
i olika länder och städer (Paris, München, Berlin,
Venezia m. fl.) ha varit internationella, så ock
en och annan konstafdelning på utställningar, som i
öfrigt voro begränsade inom ett land eller en grupp
af länder (exempelvis den skandinaviska utställningen
i Stockholm 1897; se ofvan, sp. 163–164). Liksom
utställningar af fri konst (målning, skulptur, gravyr
o. d.) ha utställningar af för det praktiska lifvet
använd konst blifvit vanliga. Sådana konstslöjd-
l. konstindustriutställningar ha hållits i Stockholm
(om den 1909 hållna se of van, sp. 165); mindre
omfattande sådana förekomma mycket ofta.
Konstnärsschismerna under senare delen af
1800-talet och de olika grupperingar, som
bildats och växlat, medförde förändring af
utställningsväsendet. Utställningarna ha blifvit allt
mera talrika; medan i de stora städerna utställningar
af jättelikt omfång fortfarande hållas hvarje eller
hvart annat år, jaga smärre utställningar, anordnade
af grupper eller enskilda konstnärer, hvarandra året
rundt utan rädsla för, att allmänheten skall tröttas
och dess intresse slappna. Tillkommit ha dessutom
ständigt växlande utställningar hos konsthandlare af
modern konst och – framför allt under krigsåren 1914
och därefter – af gamla mästares verk ur skingrade
privatsamlingar.
I Stockholm anordnade Konstakademien utställningar
af såväl akademiska som utomstående konstnärers verk
i regel hvart annat år, sedan 1870-talet likväl mera
sparsamt. En icke-akademisk utställning, anordnad af
Götiska förbundet 1818, väckte stort uppseende. 1832
öppnade den s. å. stiftade Konstföreningen sin första
utställning; den följdes af flera andra, och 1868
blef utställningen permanent. Äfven Föreningen för
nordisk konst erbjöd utställningar 1858–86. En grupp
svenska konstnärer af Parisskolan anordnade 1885
en utställning af sina alster; den följdes s. å. af
Opponenternas utställning och 1886 af det då bildade
Konstnärsförbundets, hvarefter förbundet föranstaltat
många utställningar i Stockholm, Göteborg och på andra
platser, till dess det upplöstes 1920. Akademiens
utställningar öfvertogos efter 1892 af den nybildade
Svenska konstnärernas förening, som äfven anordnat
tillfälliga utställningar i landsortsstäder och äfven
utom Sverige. Inom Nationalmuseum ha tillfälliga
utställningar flera gånger förekommit, liksom
museet på sista tiden börjat anordna utställningar
äfven utanför Stockholm. I förening med industri-,
landtbruks- och andra utställningar ha ofta – förr
dock oftare än på de sista åren – konstutställningar
förekommit.
Rymliga utställningslokaler finnas i Stockholm
i Konstakademien och i Liljevalchs konsthall (se
d. o. Suppl.), invigd 1916. En mindre lokal finns i
Konstnärshuset. 1883 tillkom Blanchs konstsalong (nu
förändrad till teater), som spelade en betydande roll
i utställningsliívet under en följd af år framåt.
I Norge, där den första konstutställningen
egde rum 1818, anordnas i Kristiania årligen
"Höstudstillningen" (den första af dessa var 1882)
med statsunderstöd sedan 1884. I Köpenhamn täfla under
vårmånaderna den s. k. Charlottenborgutställningen i
akademihuset och "Den fri udstilling’’. Se vidare
Föreningen för nordisk konst, Konstakademien,
Konstföreningen, Konstnärsförbundet, Salongen,
Secessionister och Svenska konstnärernas förening.
G—g N.
Utställningsbyggnader. Se Utställning, sp. 165–166.
Utställningsskydd, jur., lagstiftningsåtgärder,
vidtagna för att bereda särskilda lättnader i fråga
om förvärf af industriellt rättsskydd i en eller
annan form för hvad å utställningar visas. Hvad
uppfinningar och mönster angår, betingas sådana
åtgärder särskildt af den i lagstiftningen om
patent och mönsterskydd i allmänhet gällande
principen, att skydd icke kan erhållas på grund af
en ansökning, som göres, sedan ansökningsföremålet
blifvit kändt. I den svenska patentförordningen af
1884, hvari nämnda princip kommit till uttryck, är
stadgadt att, om en uppfinning blifvit förevisad å
internationell utställning, må den omständigheten,
att uppfinningen därvid eller sedermera blifvit
känd genom tryckt skrift eller genom uppfinningens
utöfning, icke utgöra hinder för patents meddelande,
så framt ansökan därom inkommer inom sex månader
efter det uppfinningen utställdes; på motsvarande
sätt äro förhållandena ordnade i den hos oss gällande
mönsterskyddslagen af 1899. I andra länder finnas
stadganden af liknande innehåll, växlande bl. a. i
fråga om den tid utställningsskyddet åtnjutes
och beträffande de kategorier af utställningen,
skyddet afser. Med hänsyn till, att möjligheten att
på grund af ansökning om patent eller mönsterskydd
erhålla sådant skydd kan vara afskuren på grund af en
tidigare ansökning om skydd för samma sak, är genom
hithörande bestämmelser i utlandets lagstiftning
i allmänhet skydd mot mellankommande ansökningar
beredt i samma omfattning som mot nyhetshinder. I
en del länder åtnjutes utställningsskydd endast
under förutsättning, att en af föreskrifna handlingar
åtföljd anmälan göres och på grund däraf ett särskildt
certifikat erhålles. Hvad varumärken angår, behöfva
sådana i allmänhet icke vara nya för att kunna genom
registrering skyddas, och den, som först användt ett
märke, kan enligt flera länders lagstiftning göra sin
rätt till detsamma gällande äfven emot den, som före
honom låtit registrera märket. Med hänsyn därtill
har i fråga om varumärken ett utställningsskydd
mindre betydelse och förekommer endast i ett fåtal
främmande länder. Utställningsskyddet ordnas i
vissa länder genom särskild lagstiftning för hvarje
ifrågakommande utställning. Pariskonventionen af
1883 (se Internationella unionen till skydd för
den industriella eganderätten)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
