- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
169-170

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utställningsskydd - Utsugningsteori - Utsunomiya - Utsupra - Ut supra - Utsvettningssystemet - Utsyning - utsyningstvång - Utsäde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

innehåller ett stadgande, som
låter anordnandet af utställningsskydd framstå som en
förpliktelse för stater, hvilka i likhet med Sverige
biträdt denna konvention.
A. H—rot.

Utsugningsteori, nationalek. Se Ränta, sp. 64.

Utsunomiya, hufvudstad i japanska länet
(ken) Tochigi i det inre af ön Hondo. 54,050
inv. (1913). Järnvägsförbindelse såväl
söderut till Tokyo som norrut. Garnisonsort.
H. W—k.

Ut supra, lat., "som ofvan" (står). Jfr Actum
och Datum.

Utsvettningssystemet, nationalek. Se
Svettningssystemet.

Utsyning, skogsv., är den åtgärd, hvarigenom
skogsförvaltaren utvisar den "trakt" eller
de träd, som skola afverkas. Ang. utsyningen
å de allmänna skogarna i riket hänvisas till
följande k. förordningar: 1) förordn. 29 juni 1866
ang. hushållningen med de allmänna skogarna i riket;
2) förordn. 29 juni 1866 ang. dispositionsrätten
öfver skogen å sådana skattehemman, som uppkomma af
nybyggen, hvilka hädanefter från kronan upplåtas,
eller af sådana äldre nybyggen, för hvilka föreskrifna
byggnads- och odlingsskyldigheter icke blifvit
behörigen fullgjorda; 3) k. stadgan af 30 maj 1873
om afvittring i Västerbottens och Norrbottens läns
lappmarker; 4) K. M:ts förnyade förordn. 18 sept. 1874
ang. utsyning och försäljning af skogsalster från
kronans skogar i Kopparbergs län och de norrländska
länen; 5) förordn. 18 juni 1915 ang. utsyning af viss
skog inom Västerbottens och Norrbottens lappmarker
m. fl. områden; 6) förordn. 18 juni s. å. om
förekommande af öfverdrifven afverkning å ungskog
inom de delar af Västerbottens och Norrbottens län,
som ej tillhöra lappmarken; 7) förordn. 8 okt. 1918
ang. utsyning och stämpling å vissa husbehofsskogar
inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker.
C. G. H. (G. Sch.)

Utsyningstvång, skogsv., innebär, att afverkning till
afsalu ej får ega rum utan särskild af jägmästare
verkställd utsyning, hvilken skall utföras med
hänsyn till, att skogens bestånd bevaras för
framtiden. Utsyningstvång föreligger i följd af
särskilda k. förordningar (se Utsyning) beträffande
enskildas skogar i Norr- och Västerbottens läns
lappmarker, i Särna och Idre socknar af Kopparbergs
län samt ett fåtal enskildas skogar, som uppkommit
af från kronan upplåtna nybyggen i öfriga delar af
Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län.
G. Sch.

Utsäde, landtbr., säd och frö, som man afser att utså
för att erhålla ny gröda. Äfven till sättning afsedd
potatis och andra stamknölar betecknas stundom som
utsäde. Den blifvande grödans mängd och beskaffenhet
bero i hög grad af utsädets godhet, hvartill kommer,
att ogräs vanligen utvecklas starkt i en gles och
fläckig gröda, som sålunda kan vålla olägenheter
flera år framåt. Som regel gäller därför, att till
utsäde är endast det bästa godt nog och att noggrann
omsorg bör egnas utsädets anskaffning, beredning
och förvaring. För kontroll af utsädesvaror finnas
frökontrollanstalter (se Frökontroll), som utföra
undersökning af utsädesvaror och plombering af sådana
partier, som fylla vissa lågt ställda fordringar på
till utsäde lämpliga varor. Ett utsäde bör ha hög grobarhet,
groningskraft, friskhet, vikt och renhet samt vara äkta,
sortrent och af lämplig härkomst. Grobarheten
uttrycks genom procenttalet af de frön, som gro
inom artens normala groningstid, hvilken utgör
för korsblommiga växter 8, sädesslagen 10 dagar,
beta, morot, palsternacka och flertalet gräs 2–3
veckor. Den grobarhetsprocent, som fordras för
plombering, är för säd och korsblommiga växter 90,
timotej och rödklöfver 85, beta 75, morot 60, men
godt utsäde bör under vanliga år ha 5–10 proc. högre
grobarhet. Groningsenergien, d. v. s. den hastighet
och kraft, hvarmed groningen sker, plägar anges med
det procenttal af frön, som grott inom artens halfva
normala groningstid. Som mått på groningsenergien
har äfven börjat användas utsädets skjutkraft,
uttryckt genom procenttalet väl utvecklade groddar,
som det till vanligt djup myllade utsädet inom
normal groningstid utvecklat. Hos vissa växtarter,
i synnerhet baljväxter, är vanligt, att en
del af fröna, ehuru fullt friska, kunna ligga i
lämplig grobädd under lång tid, utan att svälla och
gro. Dylika "hårda" eller "hårdskaliga" frön bli
normalt grobara, om deras skal genomstickes eller
repas, hvilket åstadkommes genom fröets nötning
på en för ändamålet konstruerad fröpreparator
(se d. o.). Det förekommer äfven, att frövaror,
ehuru till utseendet gul- eller fullmogna (se
Mognad), dock först kortare eller längre tid efter
skörden bli grobara eller nå groningsmognad. Denna
företeelse, som inträffar i synnerhet under våta
och kalla eftersomrar, beror af hög vattenhalt
i fröet och antagligen föranledd af skalets och
inre delars svårgenomsläpplighet för fuktighet,
men är särskildt utmärkande för vissa sorter och
förekommer mest hos korn. Den behöfliga eftermognaden
befordras genom fröets torkning samt därigenom, att
säden får ligga otröskad öfver vintern. Grobarheten
och groningsenergien följas i allmänhet åt. De
aftaga med fröets ålder, olika hastigt för olika
arter. Frö af ängskafle, alm m. fl. löfträd förlorar
till stor del grobarheten inom 1 år, sädesslagen,
korsblommiga växter och klöfver bibehålla vid god
förvaring grobarheten väl i 2–3 år, ärter, lin, hampa,
beta m. fl. i 4 eller flera år. I allmänhet nedgår
dock groningssnergien fortare än grobarheten, hvarför
utsäde af senaste skörd är att förorda, så snart det
nått groningsmognad. Groningskraftens bibehållande
beror i hög grad på förvaringen. Om utsädet är torrt,
bibehålles den väl, i synnerhet då lufttillträdet är
ringa. Om fuktigheten öfverstiger 18 proc. under
vintern och 16 proc. under vår och sommar, fordras
förvaring i tunt lager och ofta återkommande
luftning af sädes- och frövaror, för att de ej skola
taga skada; torr säd förvaras däremot bäst i djupa
bingar. Låg groningsenergi och liten skjutkraft bero
ofta på angrepp af snyltsvampar, såsom Fusarium,
strimsjukesvamp m. fl., stundom äfven på skador genom
hård tröskning. Färgen bör vara klar, lukten frisk;
smutsig färg och unken lukt tyda på förskämning och
minskad groningsenergi. Utsädet bör vara storkornigt
("stridt") och tungt, ty därmed följa stor grodd och
rik tillgång på reservnäring i fröet. Ur utsädesvaror
böra därför små och lätta korn frånsorteras, så mycket
mer som dessa mer än de stora kornen äro angripna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:31:09 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free