- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
177-178

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uttersläktet - Uttertrål - Uttini, Francesco Antonio - Uttini, Carlo Casparo Simone - Uttis - Uttmann, Barbara - Uttolkarna - Uttrycksrörelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utmärkes genom naken nos, jämförelsevis litet, bredt
och nedtryckt hufvud samt väl utbildade klor. Svansen
är något större än halfva kroppslängden, hvilken
senare utgör omkr. 75 cm. Hårfällen är tät och kort;
den består af en fin, tät och glänsande bottenull
samt af längre, styfvare hår, som dölja bottenfällen.
Färgen å den öfre kroppssidan är mörkbrun,
å den undre gråbrun. Fiskuttern anträffas i sjöar
och floder, stundom äfven vid hafsstränderna, mera
sällan på större afstånd från vatten. Den simmar
med ofantlig skicklighet och uthållighet. Sitt byte,
som nästan uteslutande utgöres af fisk, griper den
simmande, men bär det vanligen upp i land för att
förtära det. Den håller fisken mellan framtassarna och
förtär först hufvudet, därefter den öfriga delen af
kroppen, men lär alltid försmå stjärten. Fiskuttern är
i rörelse företrädesvis om natten; dagen tillbringar
den i en håla i vattnets närhet. Enär den anställer
ganska stor förödelse i våra fiskvatten, är den
utsatt för hänsynslös förföljelse, hvarför den ock
numera blifvit ganska sällsynt i folkrikare trakter,
där den förut talrikt förekommit. I Skandinavien
anträffas den från de sydligaste till de nordligaste
delarna, ehuru fåtaligt. Skinnet är ett värderadt
pälsverk. Ehuru af naturen vild och skygg, blir
uttern, fångad som ung, mycket tam. Sålunda kan den
dresseras att åt sin egare regelbundet fånga fisk;
i Kina och Bengalen är detta sätt att erhålla fisk
allmänt användt. Honan föder 2—4 ungar i mars eller
april och förvarar dem i ett med gräs utfodradt,
underjordiskt bo. — En nära besläktad, men större art,
L. canadensis, förekommer i norra Amerika och är där,
på grund af det utmärkta pälsverk den lämnar, föremål
för ifrig jakt. Både i Afrika och i södra Asien
förekomma utterarter, som ha förkrympta klor eller
h. o. h. sakna sådana. Den största af alla lefvande
utterarter är den brasilianska, L. brasiliensis (längd
af hufvud och bål omkr. 120 cm.), hvilken utmärkes
genom närvaron af en bred hudsöm å svansens sidor.
L—e.

Uttertrål (Ottertrål). Se Trål.

illustration placeholder

Uttini [ott-]. 1. Francesco Antonio U., italiensk-svensk
musiker, f. 1723 i Bologna, d. 25 okt. 1795 i
Stockholm, lärjunge af padre Martini, vistades någon
tid i London, innan han 1754 kom till Stockholm som
anförare för det af Adolf Fredrik inkallade italienska
operasällskapet, för hvilket han komponerade de
1754—64 å Drottningholm uppförda operorna La Galatea,
L’isola disabitata, Il re pastore
(hans populäraste;
ms. i Mus. akad:s bibliotek), L’eroe cinese, L’Adriano
och Il sogno di Scipione. Tillika skref han för den
härvarande franska truppen operorna Psyché, Cythère
assiégée, L’aveugle de Palmyre, Le gui de chêne
och
Soliman II. Efter den italienska truppens afskedande
blef han 1767 tillförordnad hofkapellmästare och
kallades 1772 att medverka vid den "Kongl. operatheaterns"
inrättande. En ny orkester sammansattes
af kungliga kapellister och kammarmusiker,
regementsmusikanter och enskilda; kören uppbragtes
till 40—50 personer, och 18 jan. 1773 öppnades den
nya teatern i Bollhuset med U:s opera Thetis och
Pelée
till text af Gustaf III och Wellander. För
samma scen tonsatte U. ytterligare operan Aline,
körer till tragedierna Athalie och Iphigenie,
balettmusik till "Gustaf Adolf och Ebba Brahe",
tills. med H. F. Johnsen musik till "Birger Jarl
och Mechtild" och tills. med Kraus musik till
"Oedipe". Han introducerade Glucks 5 förnämsta operor
samt opera-comiquer af Monsigny och Grétry. Han
utnämndes 1781 till förste hofkapellmästare och fick
1788 afsked med bibehållen lön. U:s skrifsätt är i
allmänhet detsamma, som utmärker mängden af italienska
operor före Glucks tid: samma huldsaliga, sinnligt
smekande monotoni, samma ljus utan skugga, blancmangé
utan starkare harmonisk eller rytmisk krydda,
samma ändlösa arior och stereotypa sekvenser af
vokaliser. Men bedömda efter den tidens måttstock, äro
hans operor skrifna med oneklig talang och röja både
studier och rik melodisk begåfning. U. skref äfven
rena instrumentalverk, bl. a. 3 orkestersymfonier,
6 sonater och 17 violintrior (samtliga förvarade i
Uppsala universitetsbibliotek), ett passionsoratorium
och åtskillig festmusik för hofvet. Se A. Lindgren,
"Svenske hofkapellmästare" (1882), och T. Norlind,
"Svensk musikhistoria" (1901). — 2. Carlo Casparo
Simone U.
, den föregåendes son, skådespelare, f. 1753
i Italien, d. 1 maj 1808 i Stockholm, började 1773
sin tjänstgöring vid k. teatern i Stockholm som
dansör och var skådespelare vid Operan där 1776—79,
vid Dramatiska teatern från 1788 till sin död. Han var
ock åtskilliga år ordningsman vid teatern. U. skildras
som god aktör och ypperlig mimiker. Bland hans roller
må nämnas Bazil i Beaumarchais’ "Figaros bröllop" och
Diedrich Menschenskräck.
1. A. L.*

Uttis (Uttismalm), ö. om Kymmene älf, Valkeala
socken, Finland, är bekant från kriget 1788—90. 28
juni 1789 egde där en fäktning rum, i hvilken Gustaf
III kommenderade en kår och ryssarna måste vika. 1790
uppförde ryske generalen Suvorov där en liten skans,
som är för länge sedan förfallen och öfvergifven.
A. G. F.*

Uttmann [o’tt-], Barbara, född von Elterlein,
tysk främjarinna af hemslöjd, f. 1514, d. 1575. Se
Annaberg.

Uttolkarna, De sjuttio. Se Bibelöfversättningar,
sp. 244—245.

Uttrycksrörelser, psyk., äro sådana kroppsliga
rörelser, som regelbundet åtfölja känslorna. Att
olika känslor ta sig skilda, karakteristiska uttryck
i kroppens hållning, lemmarnas åtbörder och ansiktets
minspel är så välbekant, att man därefter i regel
kan medelbart iakttaga känslolifvet hos en annan. Men
känslornas inverkan på kroppsrörelserna sträcker sig
äfven till sådana rörelser inom kroppen, som ej kunna
iakttagas annat än genom särskildt härför konstruerade
apparater. Så påverka känslorna hjärtats rörelser,
blodtrycket och pulsslagen, hvilka kontrolleras
med sfygmografen, andhämtningen, som iakttages
genom pneumografen o. s. v. Då på dessa kroppsliga
förändringar äfven många andra orsaker inverka,
såsom uppmärksamheten,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free