Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wace, Robert - Wace, Henry - Wace, Alan John Bayard - Wach, 1. Karl Wilhelm - Wach, 2. Henriette Johanne - Wach, Adolf - Wachan - Wachau - Wachenhusen, Hans - Vachenrot, Etienne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wace [ωe͡i’s], Robert, engelsk-normandisk trouvère på
1100-talet (födelse- och dödsår okända), f. på ön
Jersey, studerade i Caen och fick af Henrik II ett
prebende vid katedralen i Bayeux. W:s rimkrönika
Roman de Brut (äfven kallad "Brut d’Angleterre",
1155; utg. 1836—38), som ganska noga följer Geoffrey
of Monmouths "Chronicon sive historia Britonum",
innehåller 18,000 versrader (fyrfotade jamber) i
strof-form, utgår från en uppdiktad sonson till Æneas,
Brutus, som skulle ha varit Englands förste konung och
bl. a. innehåller den berömda sagan om kung Artur och
riddarna af runda bordet. Den öfversattes på engelska
och utvidgades af Layamon (se denne). I krönikan
Roman de Rou (utg. 1827 och 1877) tecknar W. med
betydligt större kraft, dels i fyrfotade jamber,
dels i alexandriner, de normandiske hertigarnas
historia. Dessa bägge diktverk stå ingalunda högt i
poetiskt hänseende, men skattas som minnesmärken
af den äldre normandisk-franska dialekten.
(F. V.)
Wace [ωe͡i’s], Henry, engelsk ortodox teolog, f. 1836
i London, utbildades bl. a. i Rugby och King’s
college, London, blef curate på olika platser
från 1861, höll Bampton-föreläsningar i Oxford
1879, blef professor i kyrkohistoria vid Londons
universitet (King’s college) 1875 och var dess
principal 1883—96. 1903 blef han dean (domprost) i
Canterbury. Han är mest bekant som (jämte W. Smith)
utgifvare af Dictionary of Christian biography
etc. (4 bd, 1877—87) och (jämte W. C. Piercy)
Dictionary of Christian biography and literature to
the end of the 6th century A. D. with an account of
the principal sects and heresies (1911). Han har
författat äfven The principles of the reformation
(1911) och under Världskriget The war and the gospel
(1917) samt utgett bl. a. Luthers tidigare skrifter.
Hj. H—t.
Wace [ωe͡i’s], Alan John Bayard, engelsk arkeolog,
f. 1879, studerade i Cambridge och vid de
engelska arkeologiska instituten i Aten och Rom,
föreläste 1912—14 i gamla historien och arkeologi
vid universitetet i S:t Andrews och är sedan 1914
direktör för British school at Athens. W. har utfört
viktiga utgräfningar i nordöstra Grekland, hvilkas
resultat publicerats i tidskrifter samt i det tills.
med M. S. Thompson utg. arbetet Prehistoric Thessaly
(1912).
T. J. A.
Wach. 1. Karl Wilhelm W., tysk målare,
f. 1787 i Berlin, d. där 1845, var i Berlin elev af
Kretschmer och af akademien och var den förste tyske
målare, som efter krigsåren sökte fransk skola. Han
studerade 1815 i Paris för David och Gros, vistades
1817—19 i Italien och var sedan verksam i Berlin,
där han blef professor vid akademien. Han utförde
många religiösa målningar i protestantisk anda
(bl. a. en madonna mellan Luther och Melanchthon), De
nio muserna, plafond i Schauspielhaus, kartonger till
glasfönster och porträtt. — 2. Henriette Johanne W.,
den föregåendes syster. Se Paalzow.
1. G—g N.
Wach, Adolf, tysk rättslärd, f. 11 sept. 1843 i Kulm,
blef 1868 privatdocent i Königsberg, 1869 professor i
Rostock samt efter att ha verkat såsom professor vid
några andra af Tysklands universitet 1875 professor
i Leipzig. Hans hufvudverk är Handbuch des deutschen
civilprozessrechts I (1885), som tyvärr aldrig blifvit
fortsatt. W. är en synnerligen skarpsinnig och
grundlig processualist, hvars skrifter inom
processrättsvetenskapen städse lämna den i denna
rättsdisciplin mera försigkomne rik behållning. Af
många skattas han såsom Tysklands främste
processualist under de senare årtiondena. W. har utom
sina processrättsliga arbeten utgett äfven skrifter
på straffrättens område, bland hvilka särskildt
må nämnas Die reform der freiheitsstrafe (1890).
E. K.
Wachan, landskap i nordöstra Afganistan, omfattar
området mellan de små floderna Pamir och W.,
hvilka förena sig till Pandsch, Amu-Darjas
källflod. W., som bildar en smal kil, inskjuten
mellan Ferghana och Chitral, tillhör Pamirsystemet
och är ett alpland med hårdt klimat och nästan utan
trädvegetation. Förbindelserna med yttervärlden gå
i flodernas riktning åt ö. och v.; området förmedlar
därför trafiken mellan Öst- och Väst-Turkestan
samt har utgjort buffertstat mellan Indien och
Ryska Asien. Invånarna, en blandning af tadjiker
och ösbeger, tala ett eget iranskt idiom och
äro muhammedaner. Hufvudort Kila-Pendscha.
A. N—d.
Wachau, by 6 km. s. ö. om Leipzig, var i
"folkslaktningen" 16 okt. 1813 stridens hufvudpunkt.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
