Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 281-282 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vadstena slott ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i Andra kammaren, men han antog i stället val till
riksdagens Första kammare, hvilken han, återvald,
tillhörde till sin död och som insatte honom 1867
–70 i statsutskottet och 1882–jan.-riksdagen 1887
i bevillningsutskottet, där efter protektionismens
seger hans starkt utvecklade frihandelsvänlighet
gjorde honom obekväm. 3 juni 1870 inkallades
W. i statsrådet som chef för Finansdepartementet
i Adlercreutz ministär. Bland de författningar,
hvilka han som finansminister kontrasignerade, må
nämnas ny mellanrikslag (1874), ny myntlag (1873),
förändrad författning för enskilda banker med rätt för
dem att utge egna banksedlar (1874; författningen
utgör en af riksdagen, hufvudsakligen genom
A. O. Wallenbergs verksamhet, vidtagen omarbetning
af en af W. framlagd k. proposition), kung. om
tackjärnstiondens upphörande (1871). 28 sept. 1874
tog W. afsked från statsrådsämbetet. 1875—91
var han t. f. president i Kommerskollegium och
1878 Sveriges ombud vid den internationella
myntkonferensen i Paris. W. var ledamot af
Vet. akad. (1863) och Landtbruks-akad. (1872;
hedersled. 1886) samt Göteborgs Vet. o.
vitt. samh. (1858; hedersled. 1877) och hedersled.
af Vitt. hist. o. ant. akad. (1876). Vid Uppsala
universitets jubelfest 1877 utnämndes han till
hedersdoktor i filos. fakulteten. 1892 beslöt
Brukssocieteten att ge W. Järnkontorets stora medalj
i guld för hans arbete för tackjärnstiondens och
hammarskattens afskaffande. Han utgaf af trycket
Bör det hvilande representationsförslaget antagas
eller ej? (3 hftn, 1850), Om tiondetackjernets
och hammarskattens afskaffande etc. (motion,
tr. 1854), 1786 års riksdag, historisk studie (1868,
urspr. införd i Göteborgs Vet. o. vitt. samhrs handl.,
9:e bandet), Om Norrbottens läns skogsförhållanden af
W—n (1874), Minnesteckning öfver Augustin Ehrensvärd
(1876), Om handelsbalans, kurs och utländsk
skuldsättning (1887) och Mellanrikslagen och dess
verkningar (1895).


3. Jonas W., den föregåendes kusin, bruksidkare,
politiker, f. 16 juli 1799 på Billingsfors bruk,
d. 13 jan. 1868 på Valaholm i Skaraborgs län, blef
1817 student vid Uppsala universitet och tog där 1819
kansliexamen. S. å. ingick han i konungens kansli och
blef 1820 underlöjtnant vid Ingenjörkåren. W. slöt
sig till Götiska förbundet och Manhemsförbundet (se
dessa ord) och drog sig, liksom K. J. L. Almquist
och några andra medlemmar af det senare förbundet,
undan till ett slags bondelif i Värmlands skogar. På
detta konstlade lif tröttnade dock snart såväl han
som de öfrige. 1826 blef han ordonnansofficer hos
kronprinsen, men tog 1830 afsked från Ingenjörkåren
och 1831 ur armén, hvarvid han erhöll kaptens
n. h. o. v. Han hade nämligen utsetts till disponent
för Uddeholms bruksbolags vidsträckta egendomar i
Värmland. Som sådan utöfvade han en följd af år
betydande verksamhet; men han arbetade f. ö. äfven i
andra riktningar outtröttligt och framgångsrikt för
provinsens bästa. Af Värmlands bergsbruksidkare utsedd
till riksdagsman, trädde han vid riksdagen 1834–35,
jämte T. Petré, i spetsen för den oppositionella
fraktionen af borgarståndet och vann genom sitt på
en gång hofsamma och kraftiga uppträdande ett sådant
anseende, att han, 18 maj 1844, af Oskar I inkallades
i ministären (den Nordenfalkska) som konsultativt
statsråd, då denne önskade införa liberala element i
regeringen — en utnämning, som äfven på grund af W:s
föregående jämförelsevis obetydliga samhällsställning
väckte stor uppmärksamhet. W. nedlade 10 april 1848
sitt ämbete, då konungens regeringssystem alltmera
afgjordt började luta åt det konservativa hållet. Han
drog sig då tillbaka till privatlifvet. 1857 adlades
han och var 1857—66 landshöfding i Skaraborgs
län. W. var led. af Krigsvet. akad. (1846)
och hedersled. af Landtbruks-akad. (1853). Se
H. Wieselgren, "Ur vår samtid" (1880). – Hans son,
grosshandlaren Ivar Leonard Amadeus W:s (f. 18 april
1841, d. 9 mars 1917) arfvingar donerade 1917 200,000
kr. till upprättande af en rörlig professur vid
Göteborgs högskola.

4. Leonard Magnus W., den föregåendes brorson,
filosof, skolman, f. 6 jan. 1846 på Bergsjö bruk,
Gäfleborgs län, som egdes af hans fader,
Leonard Magnus W. (f. 1812, led. af Första
kammaren 1879–87, d. 1902). Han blef student i
Uppsala 1864, filos. kandidat 1873 samt filos.
doktor och docent i praktisk filosofi 1875. Han var
1882–86 folkskolinspektör i Uppsala stift, 1884
–1913 lektor i pedagogik och metodik
vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm och
rektor där 1889—1904 och juli 1909–30 juni
1910. Hans insats i seminariets och den
högre lärarinnebildningens utveckling har
varit af stor betydelse, såväl genom
de reformer, som han vid seminariet och
dess öfningsskola genomfört, som genom hans
fruktbärande pedagogiska undervisning och ledning.
Äfven för lärarbildningen vid de högre allmänna
läroverken har han varit verksam, i det att han
1903–12 var föreståndare för den teoretiska
profårskursen vid Stockholmsläroverken och
hållit psykologiska och pedagogiska föreläsningar
vid Stockholms högskola. Sin gradualdisputation
egnade han åt Shaftesburys dygdelära (1875).
I debatten om religionsundervisningen ingrep han
genom den frisinnade och varmhjärtade broschyren
Religionsundervisning och etisk-religìös uppfostran
(1902), och till pedagogikens begreppsutredningar har han
gett värdefulla bidrag i Formell undervisningslära (1915).

5. Jonas W., den föregåendes broder, läkare,
akademisk lärare, f. 23 maj 1849 på Bergsjö
bruk i Gäfleborgs län, blef student i Uppsala
1869, med. kandidat där 1874, med. licentiat vid
Karolinska institutet 1878 samt med. doktor
1885 på afh. Om difteriens och strypsjukans
uppträdande i Sverige. Efter att ha verkat
som underläkare dels vid Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, dels vid
Allmänna barnhuset, förordnades han 1884 att
bestrida e. o. professuren i pediatrik vid
Karolinska institutet, utnämndes till dennas
innehafvare 1885 och var professor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>