Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wærn, 5. Jonas - Wærn, 6. Emma Cecilia - Værne - Wærnér, Ninian - Værnesmoen - Væröy - Vaesland - Va-et-vient - Væ victis! - Wafer - Vafio (Vaphio) - Vafoss - Vaftrudner - Vag (Waag) - Vag (obestämd) - Vaga (Bedja) - Vaga, Perino (Pierino) del (Piero Buonaccorsi) - Vagabond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i pediatrik 1909—14. Som öfverläkare vid
Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt (1892—1914) inlade
han stor förtjänst vid anstaltens ombyggnad mot slutet
af 1890-talet. Som lärare i barnsjukdomar har han
på ett särdeles framstående sätt häfdat den svenska
pediatrikens goda traditioner; därjämte har han utfört
omfattande och betydelssfullt arbete för barnavårdens
befrämjande och barnsjukdomarnas bekämpande.
6. Emma Cecilia W., brorsdotter till W. 2,
författarinna, f. 15 juni 1853 i Göteborg, har under
mångåriga resor i utlandet studerat konsthistoria och
kultur; som föreläsare vid institut och högskolor har
hon varit flitigt verksam, bl. a. i New York 1892—99
och sedermera i England. Fröken W. har äfven gjort
sig bemärkt som essayist i engelsk stil ("Nordisk
tidskrift", "Ord och bild" m. fl.). I bokform har
hon utgett Konsten att se och njuta. Försök till
en praktisk konstteori (1904), Italiensk mat (2:a
uppl. 1915) och på engelska Medieval Sicily (1910). —
Hennes kusin Gustava Elisabet (Betty) W.-Bugge, f. 8
aug. 1868, 1896—1905 g. m. skeppsredaren D. Bugge i
Kristiania, har egnat sig åt konstindustri (Handbok
i färgning med växtämnen på ylle, 1913; Hemmets
vävbok, 1914) och tagit liflig del i arbetet för
kvinnans politiska rösträtt.
1 o. 3. (J. C.) 2. J. N.* 4. S—e. 5. R. T—dt.
Værne. Se under Vä-.
Wærnér, Ninian, författare, f. 12 dec. 1856 i
Norrköping, d. 8 okt. 1905 i Stockholm, aflade
studentexamen 1877 och studerade 1877—83 i
Uppsala. 1884 flyttade han öfver till Förenta
staterna, där han hade sysselsättning som redaktör
af olika svensk-amerikanska tidningar ("Svenska
kuriren" 1885—87, "Friskytten" 1891—93, "Svenska
amerikanska posten" 1893—95 m. fl.). 1895 återvände
han till Sverige, där han var verksam som tidningsman
till sin död. — I bokform utgaf W. Brev te Nyman
Wærnor (1899) och Mina hundår i Amerika (1900; 2:a
uppl. 1908), hvilka vittna om hans icke ringa burleskt
humoristiska gåfva; i svensk-amerikanen C. A.
Tollén har han skapat en originellt uppfattad typ.
R—n B.
Værnesmoen. Se Stjördalen 1.
Væröy. Se under Vä-.
Vaesland [vās-], fr. Pays de Waes, benämning på
nordöstra delen af belgiska prov. Öst-Flandern,
var under 1100-talet ett "seigneurie" i
grefsk. Flandern, åtnjutande en viss grad af
autonomi. Eftersom landet har från omgifningen
motsatta uppkomstbetingelser — det har till stor del
utvunnits genom torrläggning —, har namnet kunnat
bevaras till våra dagar, ehuru det numera ej har
någon administrativ betydelse. W. är mycket bördigt;
de förnämsta städerna äro S:t Nicolas och Lokeren.
A. N—d.
Va-et-vient [vaeviä’], fr., "går och kommer",
används i Sverige om en liflig rörelse af och an af
människor, som besöka en person eller gå genom en
lokal, t. ex. "det är omöjligt att arbeta i detta
ständiga va-et-vient".
J. C.
Væ victis!, lat., ve de besegrade! Se Brennus.
Wafer [ωe͡i’fə], eng., oblat, våffla.
Vafio (Vaphio), uråldrig kulturplats i Lakonien,
på floden Eurotas högra strand, s. om
Sparta, ej långt från Amyklai (se d. o.), ryktbar
för den kupolgraf (se d. o.), som vid gräfningar,
anställda af grekiska arkeologiska samfundet 1889,
upptäcktes af d:r Tsuntas. Själfva kupolen är numera
nedrasad, liksom ingångskorridoren. Den förra håller
i genomskärning omkr. 10 m., den senare har en längd
af 27,80 m. och en bredd af 3,45 m. I det inre finnas
en offergraf och en graf inhuggen i klippan och klädd
med stenplattor. Här har man tillvaratagit en hel del
dyrbara föremål (numera i Atens fornminnesmuseum),
såsom halsbandskulor af ametist, saker af guld,
silfver, brons, järn m. m., delvis konstverk, som höra
till de bästa alstren af mykenska kulturen (se d. o.).
J. C.
Vafoss, vattenfall (5 km.) i Kragerövasdraget, nära
Kragerö, Norge, 2,700 hkr, hvaraf 2,000 utbyggda
(1919). Träsliperi.
K. G. G.
Vaftrudner (isl. Vafþrúðnir), nord. myt., en
jätte, med hvilken Oden, under namn af Gagnrad (se
d. o.), täflade i forntida visdom. Den besegrade
skulle förlora sitt lif. Jätten måste till sist
erkänna sig öfvervunnen. Täflingen mellan Oden
och V. skildras i en af den äldre Eddans sånger,
som bär namnet Vafþrúðnismál ("Vaftrudnesmål")
och hvars ålder af F. Jónsson sättes till 925—950.
Th. W. (B—e.)
Vág, ung. Se Waag.
Vag (lat. vagus, kringirrande), obestämd,
sväfvande.
Vaga (nu Bedja), romersk stad i prov. Afrika, som
af Metellus omkr. 109 f. Kr. fråntogs Jugurtha. På
Septimius Severus’ tid (193—211 e. Kr.) fick staden
namnet Colonia septimia Vaga, under Justinianus I:s
tid (527—565) benämndes den Theodosias. Kvarlefvor
från antiken ha funnits där. Jfr Tissot, "Géographie
comparée de la province romaine d’Afrique" (1888).
J. C.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
