Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valborg - Valborgsmässan - Valbo-Ryr - Valboån - Val Bregaglia - Valbuena, Bernardo de - Valbuena, Antonio de - Walburgis - Valby - Val Camonica - Valcensus - Walch, Jacob - Walch, Johann - Walcheren - Walchia - Valckenaer, Lodewijk, Kaspar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se vidare Våreldar. — Om den
s. k. Valborgs-noran ("nordan") se Luddenätter.
(Hj. H—t. N. E. H.)
Valborgsmässan. Se Valborg.
Valbo-Ryr, socken i Älfsborgs län, Valbo härad. 8,673
har. 634 inv. (1919). Annex till Torp, Karlstads
stift, Västra Dals kontrakt.
Valboån. Se Dal, sp. 1132, och Kvistrumsälfven.
Val Bregaglia [-ga’lja], dal. Se Bregaglia.
Valbuena [-bo͡e’na], Bernardo de, spansk skald och
prelat, f. 1568 i Valdepeñas (Ciudad real), d. 1627 i
Puerto Rico, där han var biskop. V:s poetiska arbeten
äro den heroiska dikten El Bernardo ó Victoria de
Roncesvalles, hyllningsdikten La grandeza mejicana
och El siglo de oro en las selvas de Erifile. Vid
sidan af många skönheter finnas i dessa dikter
många brister, som af nyare litteraturforskare
påpekats. Se Rivadeneiras "Biblioteca de autores
españoles", bd 17. V. är intagen i Spanska
akad:s "Catálogo de autoridades de la lengua".
Ad. H—n.
Valbuena [-bo͡e’na], Antonio de, spansk författare,
f. 1844 i Pedrosa del Rey (León), begagnade
pseudonymerna Juan Paseante, Venancio González
och Miguel de Escalada. Som politisk skriftställare
framträdde V. först i karlisttidningen "La Lealtad"
och 1868 med en broschyr Sursum corda, hvari han
häftigt angrep revolutionen och förfäktade, att den
enda lösningen vore en monarki Don Carlos. I den af
V. ledda tidningen "La buena causa" fortsatte han sin
kamp för karlismen, tills han 1870 måste emigrera till
Frankrike. Vid återkomsten därifrån utgaf han i Bilbao
tidningen "La voz de Vizcaya", som emellertid snart
blef indragen, hvarefter han i 5 år var medarbetare
i Madridtidningen "El Siglo futuro". V. egnade
sig äfven åt litterär och språklig kritik med
Ripios aristocráticos, Ripios académicos, Ripios
vulgares, Ripios ultramarinos och med Fe de erratas
del Diccionario de la Academia, en kritik af spanska
akad:s ordboksarbete af 1884. F. ö. har V. publicerat
odet A Zumalacárregui och novellsamlingarna
Capullos de novela och Novelas menores.
Ad. H—n.
Walburgis. Se Valborg.
Valby, till 1901 en förstad till Köpenhamn (7,500
inv.) och nämnda år inkorporerad med hufvudstaden
(36,700 inv. 1916). Utom andra fabriker finnas
två stora bryggerier, Gamle och Ny Carlsberg
(se d. o.) med det väldiga Carlsberglaboratoriet,
vidare J. Kr. Jacobsens (se Jacobsen 1) präktiga hem
Carlsberg, som 1914 skänktes till bostad på lifstid
åt en vetenskapsman eller konstnär (första gången
åt H. Höffding, se denne) samt den af C. Jacobsen
(se Jacobsen 2) uppförda praktfulla Jesuskyrkan
(arkitekt: V. Dahlerup), hvartill sedan fogades det
stora kyrktornet, i likhet med S. Marcos kampanil
i Venezia. Då Karl X kom till V. backe och såg,
att Köpenhamns förstäder voro brända, förstod han,
att försvaret skulle bli allvarligt.
E. Ebg.
Val Camonica, dal. Se Camonica.
Valcensus, viss förmögenhet för valrätt eller
valbarhet.
Walch, Jacob, målare. Se Barbari, J. de’.
Walch, Johann, tysk målare, f. 1757 i Kempten,
d. 1816 i Augsburg, studerade i Genève,
Wien och Rom samt målade goda miniatyrporträtt. Hans
son Johann Sebastian W. (f. 1787, d. 1840) var
likaledes porträttmålare i miniatyr samt egnade
sig äfven åt glasmåleri, och dennes son Albert
W. (f. 1815, d. 1882) utbildade sig i München
under Cornelius och studerade historiemåleri i Rom.
(G—g N.)
Walcheren, den västligaste och betydelsefullaste
af öarna i nederländska prov. Zeeland, 209
kvkm., 22 km. lång, 18 km. bred. Omkr. 55,000
inv. Under medeltiden var W. ännu ett för hafvets
öfversvämningar utsatt, i flera stycken uppdeladt
landområde, som emellertid senare genom skyddsvallar
blifvit tryggadt mot stormfloder. I nordvästra delen
af ön utgöra dynerna tillräckligt skydd. Där ligger
den moderna badorten Domburg nära en plats, där på
romartiden en betydande stad legat, från hvilken
ruiner bl. a. af ett Nehalennia-tempel funnits ute i
hafvet. Mot s. v. minskas däremot dynernas mäktighet,
och där har man vid orten Westkapelle måst bygga en
väldig damm, om hvilken man säger, att dess byggnads-
och underhållskostnader motsvaras af dess egen massa
i silfver. Midt på ön ligger hufvudstaden Middelburg,
under Ostindiska kompaniets dagar en af den holländska
republikens mest välmående handelsstäder. F. n. har
den i betydelse trädt tillbaka för Vlissingen,
öfverfartsorten till England. Det lilla Veere
på nordsidan är bekant för sitt vackra rådhus. —
Historiskt bekant är ön genom en expedition, som
brittiska regeringen, orolig öfver de sjörustningar,
som Napoleon förehade i Antwerpen, sommaren 1809
lät afgå till Scheldes mynning. Antwerpen, som
under engelsmännens högst okloka dröjsmål utanför
Vlissingen hunnit förstärka sin garnison och kalla
Bernadotte med 30,000 man till hjälp, lyckades
dock försvara sig, och bland de engelska trupper,
omkr. 40,000 man, som förlagts på W., utbröt en
härjande farsot, som tvang hela expeditionen att
återvända, sedan den förstört fästningen Vlissingen
och de etablissemang, som Napoleon där anlagt.
A. N—d.
Walchia Sternberg, bot. paleont., ett för de permiska
aflagringarna karakteristiskt barrträdssläkte,
med utspärrade, tvåsidigt ställda, alternerande
sidogrenar och spiralställda, vanligen skärformigt
böjda, framåt riktade, kölade barr. De äggformade
kottarna ha hos de flesta arterna sin plats i
grenarnas spetsar; men som deras inre byggnad ännu
ej är tillräckligt känd, är släktets systematiska
ställning bland barrträden oafgjord. Dock
har man vanligen sedan gammalt, på grund af en
stor habituell likhet med Araucaria excelsa och
andra arter af samma släkte, hänfört Walchia till
araucariacéernas familj. Sannolikare är dock, att
det är att anse som en af denna familjs förelöpare.
A. G. N.
Valckenaer [fa’lkənār], Lodewijk Kaspar, holländsk
filolog, f. 1715, d. 1785, blef professor i grekiska
språket vid universitetet i Franeker 1741 och i
Leiden 1766. Han vann ett namn genom sina kritiska
editioner af bl. a. Ammonius’ "De vocabulorum affinium
differentia" (1739), Euripides’ "Phœnissæ" (1755) och
"Hippolytus" (1768), Theokritos’ idyller (1773) samt
undersökningen De Aristobulo judæo (utg. 1806). V:s
samlade "Opuscula" utkommo i Leipzig 1808—09 (i
2 bd).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
