Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallenberg, 4. Knut Agaton - Wallenberg, 5. Gustaf Oskar - Wallenberg, 6. Markus Laurentius - Wallenberg, Jakob - Wallenbergs stiftelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kr. med ändamål att tillgodose religiösa, välgörande,
sociala, vetenskapliga eller andra kulturella syften
samt att främja handel, industri och andra näringar
inom landet – näst Nobels den största donation någon
svensk man gjort. Bland W:s öfriga donationer må
nämnas 100,000 kr. till uppförande af ett konserthus
i Stockholm.
W. är sedan 1883 led. af direktionen för Göta
kanalverk, hedersled. af Akademien för de fria
konsterna (1913) samt af K. Örlogsmannasällskapet
(1914). – Biogr. af K. Hj. Lundgren (i serien "Männen
för dagen", 1915).
5. Gustaf Oskar W., den föregåendes halfbroder,
affärsman och diplomat, f. 6 jan. 1863 i Stockholm,
blef 1882 underlöjtnant och 1892 kapten i k. flottan,
sedan han 1891 lämnat den aktiva krigstjänsten
för att egna sig åt affärslifvet. Därvid har han
särskildt intresserat sig för trafikfrågor och
förbättringen af Sveriges sjöfartsförbindelser.
Han var verkställande direktör för det rederibolag,
som 1897 öfvertog trafikerandet från svensk
sida af ruten Trälleborg–Sassnitz samt
arbetade inom den år 1898 tillsatta handels- och
sjöfartskommittén lifligt för rederinäringens höjande
och särskildt för direkta svenska förbindelser med
viktigare transoceana länder. Samma ämne
var i hög grad föremål för hans intresse,
då han 1900–07 tillhörde riksdagens Andra kammare
som representant för Stockholms stad. När det
efter unionsupplösningen blef fråga om att
omorganisera Sveriges diplomati, togs W. i
anspråk för dess uppgifter och utnämndes 1906 till
envoyé i Tokyo (1907 ackrediterad äfven i Peking).
Ganska mycket uppseende väckte W:s hemresa från Tokyo
i början af 1918: till följd af de genom kriget
och speciellt den ryska revolutionen vållade
osäkra förhållandena blef W. hejdad i Sibirien,
där han länge kvarhölls, samt måste sedan återvända
till Japan för att öfver Nord-Amerika resa hem, dit
han först i febr. 1919 anlände. 1920 förflyttades
W. till Konstantinopel som envoyé.
6. Markus Laurentius W., den föregåendes
broder, finansman, f. 5 mars 1864 i Stockholm, blef
underlöjtnant i k. flottan 1882, men tog afsked
s. å., aflade juris kandidatexamen i Uppsala 1888 och
utnämndes till vice häradshöfding 1890. W. blef s. å.
ombudsman i Stockholms enskilda bank, tillhör
sedan 1892 bankens direktion, blef sistnämnda år
bankens vice verkställande direktör och var 1911–20
dess verkställande direktör. W:s betydelsefulla
och framgångsrika verksamhet som bankman och vid
förhandlingarna om de lappländska malmbergen har
delvis berörts under W. 4. Här må yttermera nämnas,
att han deltog i stiftandet af Centralbanken for Norge
(1899) och A.-b. Emissionsinstitutet (1914).
Vid sidan häraf har W. på ett så ingripande
sätt intresserat sig för svenska industriens
befordran, att hans namn är intimt förbundet med
dennas utveckling under det senaste kvartseklet.
Ett flertal af våra största industriella anläggningar
har under hans initiativ och medverkan antingen
grundats eller reorganiserats på säker ekonomisk
grundval; därjämte har han lifligt befordrat vår
industris landvinningar i utlandet. Bland sådana
insatser från W:s sida kunna nämnas stiftandet
af A.-b. Papyrus (1895), svenska Dieselbolaget
(1898), Svensk-dansk-ryska telefon-a.-b. (1900)
och Mexikanska telefonaktiebolaget Ericsson
(1905), utredningen af Fernaverkens affärer
(1891–1903), rekonstruktionen af Allmänna svenska
elektriska a.-b. (1905 o. följ.), omorganisationen
af Nordiska trävaru a.-b. (1908), reorganisationen
af Kopparbergs & Hofors sågverks a.-b. (1912)
och af Vifsta varfs a.-b. (1912). Jämte norrmannen
Sam Eyde stiftade han 1905 Norsk hydro elektrisk
kvælstofsaktieselskab, hvars storartade anläggningar
vid Notodden i Norge (se Kväfve och Notodden)
varit epokgörande för utvinnande af kväfveföreningar
ur luften. W. är den främste representanten inom
Sverige för det moderna sträfvandet till industriens
koncentration under storbankernas ledning (jfr
Trust, sp. 68–69). Hans starka intresse för den
industriella utvecklingen gaf honom anledning
att jämte E. J. Ljungberg 1910 stifta den centrala
organisationen Sveriges industriförbund. Ett ståtligt
vittnesbörd om betydelsen af hans insatser på dessa
olika områden lämnar festskriften "Ekonomiska studier,
tillegnade M. W. på hans 50-årsdag" (1914), förf. af
ett trettiotal medarbetare på den praktiska och
teoretiska ekonomiens fält. Ingenjörvet. akad. kallade
honom 1920 till sin hedersled.
W., som flitigt användts för kommittéuppdrag
i banklagstiftningsfrågor och närliggande
angelägenheter, är sedan 1917 led. af
handelsrådet. Under Världskriget togs han gång på
gång i anspråk för åvägabringande af handelsaftal
med England och dess allierade. Han var sålunda
medlem af den svenska underhandlingsdelegation,
som hösten 1916 afsändes till London. Sedan det
förslag till uppgörelse, som denna delegation i
febr. 1917 hemförde, icke af den Hammarskjöldska
ministären godkänts, sändes W. s. å. i nov. af den
Edén-Hellnerska ministären åter till London som
medlem af en ny underhandlingsdelegation. De aftal,
som nu undertecknades 29 maj 1918 med England,
Frankrike, Nord-Amerikas förenta stater och
Italien och som tillförsäkrade Sverige tillförsel
af lifsmedel och andra förnödenheter mot dels
uthyrande af tonnage till ententemakterna, dels
inskränkning af exporten till centralmakterna,
voro i främsta rummet W:s verk. Vintern 1919
hade W. att på svenska regeringens uppdrag under
fredsförberedelserna i Paris bevaka Sveriges intressen
i finansiella frågor och var 1920 Sveriges ombud vid
den mellanfolkliga finanskonferensen i Bruxelles.
1. K. W–g. (F. V.)
3–6. C. H. H.
Wallenberg, Jakob, religiös svärmare, f. 1756,
d. 1798, var en allmogeman från Härmä kapell af
Lappo socken i Österbotten. Sedan han misslyckats i
ett glasbruksföretag, egnade han sig åt att predika
mystiska religiösa läror, som han hämtat ur en finsk
öfv. af Jakob Böhmes "Psychologia vera oder 40 fragen
von der seele". Då han bland sina anhängare
införde ett osedligt och anstötligt lif, funno
myndigheterna sig föranledda att ingripa i hans
verksamhet. 1 aug. 1798 ställdes han under tilltal
inför häradsrätten och dömdes att mista lifvet,
hvilket straff konungen sedermera förmildrade till
lifstidsfängelse på Tavastehus slott. W. dog kort
därefter i fängelset, men hans läror voro ännu långt
senare kända och spridda i Lappo, Kauhava, Ylistaro
samt Kuortane församlingar.
M. G. S.
Wallenbergs stiftelse (officiellt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
