Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 487-488 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallensköld, Axel Gabriel - Wallenstedt, Lars - Wallensteen, 1. Nils Fredrik - Wallensteen, 2. Vilhelmina Charlotta, född Gelhaar - Wallenstein l. Waldstein, Albrecht Wenzel Eusebius von

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(1902), Florence de Rome (I, 1909, II, 1907
i "Publications de la Société des anciens textes
français"), hans förnämsta arbete. I manuskript
föreligger Vie de Thibaut de Champagne, innehållande
dennes lefvernesbeskrifning samt sånger. Härtill
ansluta sig afh. på den historiska fonetikens och
syntaxens område: Un cas de métathèse constante
pendant la période de formation de l’ancien français
(1896), Zur klärung der lautgesetzfrage
(Tobler-abhandl., 1895), Le Conte de la femme
chaste convoitée par son beau-frère (Finska
vet. soc:s "Acta", XXXIII, 1907), en mycket
förtjänstfull folkloristisk undersökning rörande
stoffet i "Florence de Rome", där sagans indiska
ursprung uppvisas, La construction du complément des
comparatifs et des expressions comparatives dans les
langues romaines (Nyfilol. fören:s i Helsingfors
"Mémoires", V, 1909) m. fl. W. har ock utgett
Fransk elementarbok (1893) samt som recensent och
artikelförfattare utöfvat omfattande verksamhet. –
W. deltog som medlem af ridderskapet och adeln i
alla landtdagar 1891–1906 och tillhör Helsingfors’
stadsfullmäktige, bland hvilka han intagit en
bemärkt ställning. Som skattmästare i Svenska
litt.-sällsk. i Finland (sedan 1911) förvaltar han
Svenska kulturfonden. Han har förfäktat idén om
utbildandet af en inhemsk svensk teater i Finland
och är ordf. i Svenska teaterns i Helsingfors
delegation och jämväl direktion sedan 1916.

^{T. C.}


Wallenstedt, Lars, grefve, ämbetsman,
f. 1631 i Uppsala, d. 16 nov. 1703 i Stockholm,
son till biskop Wallius (se denne), studerade i
Uppsala och vid utländska universitet, ingick på den
civila ämbetsmannabanan, tjänstgjorde under Karl X
Gustafs danska krig vid hans fältkansli och längre
fram vid svenska ambassaden i Paris samt utnämndes
därefter till sekreterare vid generalguvernementet
i Ingermanland. Som sådan "konfirmerades" han
1668 i det adelskap, hvarpå han erhållit löfte, då
hans hallbroder Olof (d. 1658 som kansliråd) 1650
adlades. W. blef häradshöfding 1674, var under flera
år riddarhussekreterare och tjänstgjorde som sådan
vid 1680 års riksdag. 1683 blef han statssekreterare
och kansliråd, utnämndes 1689 till landshöfding
i Västmanlands län samt upphöjdes samma dag i
friherrligt stånd. 1693 (7 juni) blef han på en
gång kungligt råd och grefve, utnämndes 1695 till
president i Svea hofrätt samt insattes af Karl XI
som medlem af den förmyndarregering, som skulle
styra Sverige under Karl XII:s minderårighet, men
som endast några månader kom att fungera. W. hörde
utan all fråga till Karl XI:s yppersta ämbetsmän
och var på grund af sin sällsynta duglighet af sin
konung alltid högt uppburen. På den juridiska och
administrativa ämbetsmannabanan, där han egentligen
verkade, gjorde han sig städse känd genom flit och
framstående förmåga;
och sedan han, vorden kungligt råd, för en tid
inkallats i Kanslikollegium, deltog han med insikt
äfven i utrikes ärendenas behandling, alltid vän af
Frankrike och motståndare till Bengt Oxenstiernas
politik. Inom detta område torde han likväl knappast
ha skurit några lagrar, då statsmannens högre
begåfning näppeligen var hans. Vän af reduktionen och
enväldet, var han ett föremål för högadelns bittra
hat, och hans fiender gjorde hvad de kunde för att
komma åt hans goda namn och rykte. Hos Karl XI steg
han allt högre i gunst, icke blott genom duglighet,
utan äfven genom redbarhet och oegennytta, egenskaper,
som eftervärlden nödgats erkänna, sedan samtiden
förnekat dem. Han var också den ende af Karl XII:s
förmyndare, för hvilken den unge konungen visade
någon hänsyn. Med W. utgick hans grefliga ätt på
svärdssidan. – Om hans syster Katarina se Ehrenstéen.

^Hjr.*


Wallensteen [-sten]. 1. Nils Fredrik W.,
statsråd, f. 20 jan. 1796 i Danderyds socken,
Stockholms län, d. 8 aug. 1877 på Österby å
Svartsjölandet i Mälaren, blef student i Uppsala
1812 och aflade 1816 kansliexamen, hvarefter han
ingick vid kammarexpeditionen af K. M:ts kansli. Han
befordrades där till protokollssekreterare 1827,
tjänstgjorde äfven (1821–33) i Krigskollegium samt
var notarie och vice sekreterare i bondeståndet vid
riksdagarna 1828–30 och 1834–35. W. innehade 1840–48
den maktpåliggande befattningen som expeditionschef
i Civildepartementet och var 10 april 1848–26
mars 1861 konsultativt statsråd, under växlande
ministärer lika värderad på grund af vidsträckt
erfarenhet, samvetsgrannhet samt sällspordt starkt
minne, som inbragte honom hedersnamnet "konseljens
författningslexikon". "I fråga om alla administrativa
författningar och prejudikater var han af alla
lefvande lexika jag känt det fullständigaste och
säkraste. Men han egde äfven djupa insigter och
förenade dermed en liberal statsmannablick, som
sträckte sig öfver alla tidens frågor" (Louis De
Geer, "Minnen", I, 217). Se H. Wieselgren, "Ur vår
samtid" (1880). – 2. Vilhelmina Charlotta W., född
Gelhaar, operasångerska, gift först med ministern
friherre E. von Stedingk (se Stedingk 3),
gifte sig 1883 med en son till W. 1, Johan August
Wallensteen, kammarrättsråd. Se vidare Gelhaar 2.

Wallenstein l. Waldstein (såsom namnet rätteligen
lyder), Albrecht Wenzel Eusebius von,
hertig af Friedland, hertig af Mecklenburg,
österrikisk härförare och statsman, af en gammal,
men ingalunda rik bömisk adelssläkt, föddes 24
sept. (n. st.) 1583. Hans föräldrar omfattade den
evangeliska läran. W. själf anslöt sig några och
tjugu år gammal till den katolska, utan att likväl
vare sig då eller sedermera de religiösa frågorna
för honom hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>