Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 499-500 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallerius, 3. Johan Gottschalk - Wallerius, 4. Ivar Daniel - Vallerius, 1. Harald - Vallerius, 2. Johannes - Wallerman - Vallerstad - Vallerön - Vallés, Jules Louis Joseph

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppmärksammas, att kännedomen om jordarternas
absorptionsförmåga, hvilken man velat hänföra till
en långt senare tid, fanns fullt klar redan hos
W. Sina lärosatser, hvilka sedan vidare utvecklades
af T. Bergman och Scheele på 1700-talet samt af
Berzelius och Liebig på 1800-talet, tillämpade han
praktiskt under en längre följd af år såsom egare
af landtegendomen Hagelstena i Alsike socken, där
han som jordbrukare blef ett föredöme. Han gjorde
den till en mönstergård, som lämnade rika skördar
äfven under de år, då hela den kringliggande trakten
hemsöktes af missväxt; och därifrån meddelade han
sina Observationer vid åkerbruket gjorda i 30 år
(1747—77), innehållande bl. a. statistiska tabeller
öfver sånings- och skördetid samt afkastning
af höst- och vårsäd under nämnda tid. Ett annat
hufvudarbete på samma område är hans af Vet. akad. med
första priset belönade svar på akad:s prisfråga
"Om svenska åkerjordarternas egenskaper och
skiljemärken samt deras förbättring genom tjenlig
jordblandning", hvilket utgör en ganska fullständig
jordartslära. Äfven på mineralogien utöfvade
W. stort inflytande genom sin 1747 utgifna lärobok
Mineralogia, eller mineralriket indelt och beskrifvet,
"den första verkliga handboken i mineralogi, ett
arbete ojemförligt bättre än allt hvad som sedan
Agricolas tid skrifvits i denna kunskapsgren"
(Nordenskiöld) och hvari han, före någon annan,
redogjorde för märgelns rätta karaktär. Utom dessa
utgaf W. ett antal andra skrifter, bl. a. Tankar om
verldenes i synnerhet jordenes danande och ändring
(1776), ett slags geologi, i hvilken han upplifvar
den mosaiska kosmologien, sedermera förfäktad af
Cuvier m. fl., hvarjämte han presiderade för 98
disputationer. Jfr C. E. Bergstrand, "J. G. Wallerius
som landtbrukskemist och praktisk jordbrukare"
(1885).

4. Ivar Daniel W., ättling i 6:e led till W. 1, präst,
författare, f. 12 juli 1870 i Göteborg, blef student
i Lund 1888, där han 1895 promoverades till filos.
doktor efter naturvetenskapligt specimen, sedan han
förut aflagt äfven teol. ämbetsexamina. Prästvigd
1896, är han sedan 1902 kyrkoherde i Göteborgs
Gamlestadsförsamling. W., som intar en bemärkt
ställning inom den schartauanskt färgade
riktningen, har utom naturvetenskapliga afh. och
uppsatser utgett flera skrifter af apologetiskt
och polemiskt innehåll: Nutidsfrågor rörande
bibeln (1906), Den moderna naturåskådningens
kris (1917), Booths armé (s. å.), Sanningskraf
och bibeltro (1920) m. m.
1. E. M. R. 2. S—e.* 3. (K. A. V—g.) 4. E. N. S—g.


Vallerius. 1. Harald V., universitetslärare, musiker,
f. 25 dec. 1646 i Vallerstads socken, Östergötland,
d. 8 mars 1716 i Uppsala, student i Uppsala 1666,
blef filos. magister med första hedersrummet 1679
samt efter hvartannat vice bibliotekarie, adjunkt
i filosofiska fakulteten, 1684 e. o. professor och
slutligen 1690 ord. professor i matematik. 1712
afträdde han professuren till sin son. Som student
hade V. genom sin musikaliska begåfning tillvunnit sig
O. Rudbecks gunst samt flitigt studerat musikteori
och orgelspel; han trakterade äfven violin, klaver
och olika blåsinstrument. V. blef 1670 director
musices vid universitetet, 1676 domkyrkoorganist,
komponerade bl. a.
festmusik för hofvet och sorgkantat vid M. G. De la
Gardies begrafning samt fick 1693 jämte O. Rudbeck
uppdraget att redigera melodierna till 1695 års
psalmbok. Resultatet blef 1697 års koralbok. Största
arbetet därmed föll på V:s lott. Han genomförde
enhet i notskriften, försåg psalmmelodierna med
basso continuo och tillgodosåg rytmisk liffullhet vid
koralbearbetningen. Flera af V:s akademiska afh. angå
tonkonsten; de utmärkas af klar framställning samt
grundlig och omfattande lärdom, och beaktansvärdt är
bl. a. hans framhållande af svenska folkmusiken. Så
i Disputatio de tactu musico (1698). V. presiderade
f. ö. för ett 100-tal akademiska afhandlingar i
filosofi, geografi, fysik, astronomi och matematik. Om
V:s koralredigering se uppsatser af E. Wrangel i
"Samlaren", 1893, och H. Palm i "Kyrkosången". 1904,
samt T. Norlind, "Svensk musikhistoria" (1901).

2. Johannes V., den föregåendes son, matematiker,
f. 26 mars 1677 i Uppsala, d. där 15 aug. 1718, blef
filos. magister 1700, adjunkt i filosofiska fakulteten
1704 och professor i matematik 1712. V. tillhörde
det af E. Benzelius d. y. stiftade sällskap,
hvarur Uppsala Vet. soc. framgick. Han skaffade
till Uppsala nya astronomiska instrument, särskildt
en större tub från England, och anställde därmed
flera observationer, bl. a. öfver solförmörkelscn
22 april 1715, hvarom en berättelse infördes i
"Dædalus hyperboreus" (II, 1716). Han utgaf äfven
almanacker för åren 1712—19, hvari bl. a. infördes
årliga förteckningar öfver nyutkomna disputationer vid
Uppsala universitet. F. ö. finnes af honom utg. ett
utkast till föreläsningar i mekanik, Sciagraphia
mechanices (1713), hvarjämte han presiderade för 31
akademiska afh. rörande filosofiska, topografiska,
matematiska, fysikaliska och meteorologiska ämnen.

Wallerman. Se Wallerius.

Vallerstad, socken i Östergötlands län, Bobergs
härad. 2,216 har. 661 inv. (1919). V. bildar med
Järstad ett pastorat i Linköpings stift, Gullbergs
och Bobergs kontrakt (skall framdeles bli annex till
Normlösa i Vifolka och Valkebo kontrakt).

Vallerön. Se Käringön.

Vallès [-lä’ss], Jules Louis Joseph, fransk
skriftställare och revolutionsman, f. 10 juni 1832
i Puy-en-Velay, d. 14 febr. 1885 i Paris, lämnade
som litteratör i Paris bidrag till tidningarna
"Figaro", "Époque", "Événement", "Liberté" m. fl.,
var en tid tjänsteman vid Seineprefekturen och utgaf
själf åtskilliga tidningar, som skaffade honom åtal
och dueller på halsen. Under Paris’ belägring 1870
var han med öfverallt, där revolten sökte tränga sig
fram, och bland Pariskommunens tillskyndare intog
han en bemärkt plats genom sin upphetsande tidning
"Cri du peuple", men när regeringstrupperna ryckte in
(maj 1871), flydde han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>