Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 755-756 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vasa (prins af) - Vasaborg - Vasaborg, 1. Gustaf Gustafsson - Vasaborg, 2. Anton Adolf - Vasa församling - Wasagara - Vasa hofrätt - Vasaldel - Vasall - Vasalprimaner - Vasa län

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vasa, prins af. Se Gustaf, svenska prinsar 2, och
Kabinettskassan, sp. 519.

Vasaborg, grefskap, som 20 aug. 1646 gafs åt Gustaf
II Adolfs naturlige son, öfverste Gustaf Gustafsson,
omfattade staden Nystad samt alla kronans behållna
gods och gårdar i Letala och Nykyrka socknar i
Vehmo härad, Finland. Därjämte gafs grefve Gustaf
bl. a. exspektans till alla öfriga inom nämnda
socknar belägna, från kronan afsöndrade hemman samt
rätt att uppföra ett slott, hvilket skulle kallas
Vasaborg och efter hvilket han och hans efterkommande
skulle bära sin grefliga titel. Grefskapet utgjordes
i början af 1650-talet af 704 hemman om 587 mtl
och afkastade årligen omkr. 13,000—14,000 dal. smt
(däraf 6,867 daler årlig ränta).


Vasaborg. 1. Gustaf Gustafsson, grefve af V., riksråd,
son till Gustaf II Adolf och en hustru Margareta
Slots, f. 24 maj 1616 i Stockholm, d. 25 okt. 1653
i Wildeshausen (begrafven i Riddarholmskyrkan),
uppfostrades af Karl Karlsson Gyllenhielm och sändes
1630 till högskolan i Wittenberg, där han blef
"rector illustris" s. å. Han nedlade rektoratet 19
jan. 1633 och begaf sig till svenska armén, där han
s. å. utnämndes till öfverste för ett livländskt
kavalleriregemente och kommendant i Osnabrück,
samt blef enligt Gustaf Adolfs yttersta vilja
"postulerad administrator" af stiftet Osnabrück,
1634. 1637 adlades V. och erhöll då i donation
Vibyholms kungsgård i Södermanland och Saaris gods
i Finland. Han deltog med sitt regemente bl. a. i
slaget vid Nördlingen 1634, men nödgades efter Johan
Banérs död 1641 i anledning af någon misshällighet
med sina officerare taga afsked ur krigstjänsten,
hvarpå han bosatte sig i Osnabrück, där han ånyo
blef kommendant 27 febr. 1643. I juli 1645 blef han
guvernör i Estland. Redan följande år utnämndes han
20 aug. på samma gång till friherre och grefve med
Vasaborg (se d. o.) som grefskap samt inkallades
några dagar senare i rådet, där han tog inträde 5
sept. Drottningens förtroende vann han dock ej. "Man
kan icke", sade hon, "uti viktiga värf använda den,
som har svårt att tiga". I Westfaliska freden måste
V. afstå stiftet Osnabrück, dock mot betydligt
vederlag, och han erhöll dessutom af drottningen
amtet och staden Wildeshausen. Efter Gyllenhielms död
sökte han det lediga riksamiralsämbetet, men fick
afslag, hvarpå han, förtretad öfver denna motgång,
1652 för alltid lämnade Sverige. V. beskrifves som
en man med vackert yttre, liflig uppfattning samt
redligt och oförskräckt sinnelag, men dessa goda
egenskaper skämdes genom hetsighet samt pratsjuka
och högfärd. Han var gift med grefvinnan Anna Sofia
af Wied-Runkel (d. 1694). Se, utom den historiska
litteraturen rörande denna tid, där V:s namn ofta
möter mera i förbigående, H. Fröding, "Grefve Gustaf
Gustafssons af Vasaborg mor" (i "Hist. tidskr." XXII, 1902).

2. Anton Adolf, grefve af V., den föregåendes
sonson, f. 22 febr. 1689 i Wildeshausen, d. 10
maj 1748 på Kungslena i Västergötland, uppföddes i
fattigdom, sedan fadern genom Karl XI:s reduktion
förlorat amtet Wildeshausen. 1710 ingick V. i
preussisk tjänst och gjorde som fänrik 1711 ett
fälttåg i Piemont. Den preussiska tjänsten lämnade han
1715 som kapten, blef 1716 ryttmästare vid Västgöta
kavalleri och bevistade norska fälttåget till dess
slut. Han befordrades 1719 till major, erhöll 1720
överstelöjtnants titel och blef 1739 öfverstelöjtnant
vid Södermanlands regemente. V. anförde regementet
i ryska kriget, till dess han blef tillfångatagen
i slaget vid Villmanstrand, 23 aug. 1741, och förd
till Petersburg. Man beskyller honom för att under
slaget mot öfverbefälhafvarens order ha ryckt för
långt fram, så att svenska artilleriet gjordes
onyttigt. Då sedermera Dalregementet utan order
skyndade V. till hjälp, bröts svenska linjen på
högra flygeln, hvilket blef en bidragande orsak
till slagets förlust. Af kejsarinnan Elisabet
begåfvades han med den värja, som hon själf burit
på revolutionsdagen, då hon bemäktigade sig ryska
tronen. V. blef öfverste för Skaraborgs regemente
1744 samt generalmajor i armén. — Med hans broder
Georg Maurits, d. på gården Hundlosen i Oldenburg
14 jan. 1754, utgick ätten V. på svärdssidan. Den
sista af ätten var hans syster Henrietta Polyxena,
f. 1696, d. 30 okt. 1777 på Hundlosen, hvilken lefde
i yttersta misär i Westfalen, blind och sjuklig,
då Gustaf III 1776 förärade henne en gåfva af 500
dukater och gaf henne löfte om en lifstidspension.
1–2. A. B. B.*

Vasa församling, i Göteborgs stad, bildades 1
jan. 1908 vid omregleringen af församlingsindelningen
i Göteborg och omfattar sydöstra delen af
staden. 32,027 inv. (1919). Församlingen utgör
ett privilegieradt pastorat i Göteborgs stift,
Domprosteriets södra kontrakt. Kyrkan, byggd i
senromansk stil af Yngve Rasmussen, invigdes
1908. Dessutom finnes ett kapell i stadsdelen
Landala. Förslag föreligger om delning af
församlingen, som är Göteborgs foìkrikaste.
L. Wll.

Wasagara, invånare i Usagara (se d. o.).

Vasa hofrätt. Se Hofrätt, sp. 937.

Vasaldel, bot. Se Kärlsträng, sp. 579.

Vasall (it. och sp. vassallo, fr. vassal). Se Länsväsen, sp. 194—195.

Vasalprimaner, bot. Se Kärlsträng, sp. 580.

Vasa län (fi. Vaasan lääni), Finland, omfattar
södra delen af landskapet Österbotten, norra
delen af landskapet Satakunta och nordöstra
delen af Tavastland samt gränsar i n.
till Uleåborgs län, i ö. till Kuopio och
(på en liten sträcka) S:t Michels län, i s.
till Tavastehus samt Åbo och Björneborgs län samt i
v. till Bottniska viken. (Se kartan till art.
Finland.) Areal 41,562 kvkm., hvaraf 7
proc. vatten. 543,690 inv. (1918), hvaraf
272,531 mankön och 271,159 kvinnkön,
16,3 proc. af landets hela folkmängd.
Af. befolkningen bodde 48,094 (8,8 proc.) i
städerna. Folktätheten är 14,1 på 1 kvkm. 1910

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>